Läs senare

7 frågor till…

MÅL I MUN... fotografen Marcus Stenberg, 32 år och författare till nyutkomna boken Jag har inte råd: Sorrow nr 5 som bygger på bloggen sorrownumberfive.se om hans köpfria år för att slippa hamna hos kronofogden.

16 Nov 2017
Marcus Stenberg Foto: Marcus Stenberg

Vad är bakgrunden till boken?
– Att jag en av de sista decemberdagarna 2015 kände en konkret rädsla när jag gick till brevlådan. Jag var rädd att jag skulle ha fått ett brev från kronofogden om utmätning. Jag hade tagit så många sms-lån att jag var rädd för att det inte längre fanns utrymme för fler. Som lösning tänkte jag söka till Lyxfällan men ville först ta ett sista sms-lån för att kunna köpa nya kläder och nya gardiner för att slippa att skämmas i tv. Någonstans där lyckades jag stoppa mig själv och tänka: Vänta lite nu, om du är med i Lyxfällan så kommer inte dina kläder eller dina gardiner att vara det pinsamma.

Vad gjorde du i stället?
– Jag insåg att jag måste sluta shoppa, börja sälja av alla de onödiga saker som jag har köpt genom åren och försöka förstå att jag faktiskt inte har råd. Jag gav ett klassiskt töntigt nyårslöfte om ett års köpstopp. För att få en överblick över alla mina skulder startade jag en blogg där jag samlade allt, varenda liten grej, varenda skuld och varenda ränta. Genom att göra det till ett slags offentligt jobbprojekt fick jag en yttre disciplin som jag inte skulle ha haft annars. Och så var det en fegvariant. Genom bloggen kunde jag berätta för mina vänner om min situation utan att behöva ringa dem eller sitta mittemot dem.

Hur hamnade du i den här situationen?
– Alltså, jag tänker ju själv när jag kollar på Lyx­fällan att de som är med där är dumma i huvudet. Alla vet ju att man inte ska ta sms-lån och samla ränta på ränta. Ändå gjorde jag det. I grunden handlar det om att jag älskar att shoppa. Jag är en samlare och jag älskar prylar och fina kläder och design. Men också om min dåliga självkänsla och om att jag i perioder har mått väldigt dåligt och då har tyckt att allt som har kunnat göra mig åtminstone 1 procent gladare har varit värt sitt pris oavsett vad det har kostat.

Vad fick du för reaktioner när du genom bloggen berättade om din situation?
– Många hörde av sig och berättade att de kände igen sig och sa att de också har köpt saker för att de vill bli glada eller känna sig fina, men att de inte har gått så långt som jag och skuldsatt sig för att kunna handla. Jag har förstås ett extremt beteende men samtidigt har ju alla som någon gång köpt till exempel en mobiltelefon på avbetalning, vilket anses vara helt normalt i dag, handlat något som de egentligen inte har råd med.

Jag hoppas att min bok ska läsas av alla dem som aldrig skulle läsa en bok om ekonomi men som ändå skulle behöva göra det.

Vad har ditt köpfria år lärt dig?
– Jag hade hoppats att jag skulle bli av med mitt köpbegär men det har jag inte blivit. Däremot har jag fått tillbaka min spärr för att något kan vara för dyrt. Förut förstod jag egentligen inte när någon av mina kompisar sa att något var för dyrt eller att de inte hade råd. Det var väl bara att handla på kredit om de inte hade tillräckligt med pengar tyckte jag. Jag går fortfarande in på olika sajter och fyller varukorgen men numera stoppar jag mig innan jag trycker på avbetalningsknappen. Efter att bara ha köpt jättebillig mat under ett år tycker jag att saker har blivit väldigt dyra.

Vilket råd skulle du ge till ungdomar som riskerar att hamna där du hamnade?
– Jag tycker att de ska göra som de alltid sa i barnprogrammet Bullen: Prata med någon. Om man inte vågar prata med någon man känner så börja på internet. Skriv en kommentar på någon köpstoppsblogg som ett första steg.

Vad kan lärare i hem- och konsumentkunskap göra?
– Jag tycker att de kan börja prata om skillnaden mellan behov och begär. Om vad som är verkliga behov och vad det kan finnas för sociala och känslomässiga skäl till konsumtion. Men också om vilka kommersiella intressen som styr i samhället. Vi pratar mycket om militära leda­res och politikers betydelse men inte så mycket om olika företagsledares.

ur Lärarförbundets Magasin