Läs senare

All BFL är inte formativ

FORSKNINGBedömning för lärande, eller formativ bedömning som det också kallas, ses i dag av de allra flesta som en säker nyckel till ökad måluppfyllelse i skolan. Men är det verkligen så enkelt?

25 Aug 2017
Bild: Valero Doval

Björn Tolgfors har i sin avhandling undersökt vad bedömning för lärande, BFL, blir i praktiken i ämnet idrott och hälsa på gymnasiet och vilket lärande som främjas, beroende på vilken version av BFL som dominerar undervisningen. För det är förstås inte så enkelt att det i den mångsidiga praktiken bara finns en version av BFL. Tvärtom har Björn Tolgfors genom gruppsamtal med lärare, klassrumsobservationer och intervjuer med lärare och elever identifierat fem olika versioner av BFL.

Björn Tolgfors

Björn Tolgfors

Björn Tolgfors är legitimerad lärare i idrott och hälsa. Han arbetade tidigare som lärare på gymnasiet men är numera lärarutbildare vid Örebro universitet. Hans avhandling Bedömning för vilket lärande? En studie av vad bedömning för lärande blir och gör i ämnet idrott och hälsa bygger vidare på hans licentiatavhandling från 2014 och las fram vid Örebro universitet 19 maj 2017. Den går att ladda ner från oru.diva-portal.org.

I den första versionen, kallad självständiggörande, är läraren en coach, eleven ett autonomt och kreativt subjekt och ämnesinnehållet individanpassat.
I den andra versionen, kallad fysiskt aktiverande, är läraren en fystränare och aktivitetsledare, eleven en aktiv deltagare och ämnesinnehållet ett underhållande av fysisk status genom rörelseglädje.
I den tredje versionen, kallad betygsgenererande, är läraren en administratör av en datoriserad bedömningspraktik och eleven en betygsjägare och ämnesinnehållet standardiserat utifrån kunskapskraven.
I den fjärde versionen, kallad konstruktivt länkande, är läraren en systematisk planerare och leverantör av det centrala innehållet och eleven en kund i andra änden av leveranskedjan, medan ämnesinnehållet är kvalitetssäkrat i förhållande till ämnesplanens intentioner.
I den femte versionen, kallad förhandlande, är läraren en moderator och eleven en part i målet vid den fortlöpande förhandlingen om både ämnesinnehåll och bedömningsformer.

Björn Tolgfors vill egentligen inte säga att någon av de fem versionerna är rätt eller fel: ”det är inte så svart eller vitt, elevunderlaget är ju heterogent”, men medger att den fjärde versionen, konstruktivt länkande, är den mest politiskt korrekta.
– Det är den som hela utbildningssektorn i Sverige bygger på i dag. Men jag är inte säker på att en sådan som Dylan Wiliam (brittisk bedömningsforskare, reds anm) skulle skriva under på att det är den enda rätta vägen att gå. Den version av BFL som han står bakom skapades som en motreaktion på att det var alltför mycket fokus i skolan på krav, kontroll och summativ bedömning.

För det mesta förekommer de olika versionerna av BFL mer eller mindre samtidigt i en och samma lärares undervisningspraktik, men om det är så att man som lärare märker att man hamnar nästan bara i en version kan det finnas anledning till reflektion.
– Om man, å ena sidan, känner igen sig precis i den andra versionen, fysiskt aktiverande, bör man fundera över om man verkligen arbetar efter gällande styrdokument, säger Björn Tolgfors och fortsätter:
– Om ens arbetssätt, å andra sidan, stämmer bättre överens med den betygsgenererande versionen kan man behöva en påminnelse om att BFL handlar om att anpassa undervisningen efter eleverna och inte eleverna efter kunskapskraven.
Björn Tolgfors anser att det spelar stor roll för lärandet vilken version av BFL som dominerar undervisningen och han hop­pas därför att lärare ska använda hans forskningsresultat som underlag för didaktiska diskussioner i kollegiet.

ur Lärarförbundets Magasin