Läs senare

Återinför konditionsmätningen!

Det är nästan aldrig för sent att börja träna, skriver Stefan Lundström.

04 Maj 2010

Från mitten av 90-talet gav läroplanen inte något stöd för att mäta kondition på elever, vilket jag tycker är synd då jag ofta förr stötte ihop med högstadieungdomar som tränade på egen hand i vårt elljusspår inför idrottslärarens årliga betygsgrundande tester. Nu vill jag inte vrida klockan tillbaka till betyg efter kondition, men jag tror att det var bra att det då fanns ett mål att sträva mot. Jag har därför nu försökt utreda lämpliga gränsvärden för yngre människors kondition, detta i syfte att undvika en onödig framtida hälsorisk.
        Rent fysiologiskt lönar sig konditionsträning från 10 års ålder, men risken med dålig kondition uppstår inte förrän i 35-års åldern. Den amerikanske professorn Elisabeth Cashdan har visat att den moderna kvinnans fysiologi alltmer liknar mannens på grund av inverkan av köns- och stresshormoner i den moderna livsstilen. Det är därför förlegat att ställa olika lägsta krav på män och kvinnor i fråga om kondition.

Det är nästan aldrig för sent att börja träna. Det bästa är dock om man tidigt i livet skaffar sig vanan att konditionsträna tre gånger i veckan, 20–40 minuter per gång. Detta för att klara av den åldersdegenerering som startar i 20–25 års åldern och årligen motsvarar en minskning av testvärdet på ca 0,365 ml/kgxmin (Shvartz et al, 1990). Vanan att träna antas kunna vara stabil medan träningssvaret försämras med stigande ålder. Målet är att i medelåldern (35–65 år) alltid ha ett testvärde över 35 ml/kgxmin (Blair et al, 1989) och därmed slippa en konditionsrelaterad hälsorisk. En 29-åring med 36 år kvar till 65-årsdagen behöver därför ha ett testvärde på 35+(36×0,365) = 48 för att med en stabil vana landa på testvärde 35 vid 65-års ålder.
        Mellan 17–29 år är prestationerna relativt likvärdiga för de som tränar, därför väljer jag 48 som nedre gräns för dessa åldrar. Vi bör då ha en progression under åldern 10-16 år för att hamna rätt. Peter Foxdal, som konditionstestat 135 barn i åldersgruppen, föreslår en progression på fyra enheter mellan 10–16 års ålder.
        10–13 åringarna behöver därför ett testvärde på minst 44 och 14–16 åringarna ett testvärde på 46. Gymnasisterna bör ha testvärde 48.

Konditionen mäter man lämpligen med ett Coopertest eller ett nytt modifierat Coopertest som jag validerat och utvecklat, detta kan du hämta på min hemsida ekodemos.se/dok1
        Jag vill med denna insändare starta en debatt om detta, vårt kanske viktigaste folkhälsomål, att förbättra fysisk arbetsförmåga hos hela befolkningen och därmed kraftigt sänka risken för hjärt- och kärlsjukdomar!
 

Skriv till idrottslararen@lararforbundet.se eller Idrottsläraren, Box 12239, 102 26 Stockholm,

ur Lärarförbundets Magasin