Läs senare

Dags att kasta in handduken?

av Joakim Gräns
04 Maj 2016
04 Maj 2016

Foto: Linus Meyer

Energin är slut nu efter bara 15 år som lärare. Jag har brunnit färdigt – eller brunnit upp. Kanske i båda ändarna… Det är kanske dags att kasta in handduken.
Lärarkarriären kom som på ett bananskal. Ett tillfälligt vick och efter tio år som obehörig så visste jag att det här var det jag ville göra. Det här brann jag för och jag pluggade äntligen till en examen, 33 år gammal.

Men efter examen har det inte riktigt blivit som jag tänkt. Något har uppenbarligen hänt i den svenska skolan under de år som jag läste upp min behörighet – och det har hänt fort. Jag tycker inte att jag är en bra lärare längre. 
Det känns som om jag inte gör ett bra jobb. Jag räcker inte till.

Det är så stressande att hinna förbereda utmanande lektioner utifrån Lgr 11. Att kunna motivera alla elever och möta dem på deras kunskapsnivå, och främst ha fokus på dem som aldrig deltar – för alla ska ha ett betyg.

All denna dokumentation och tid som går till möten om elevhälsa, ämnet och arbetsplatsen. Att tjata om tuggummin, kepsar och inga ytterskor i hallen eftersom golvet blir förstört. Det är allt det som ger en otroligt stor frustration och stress.

Och när programmet Gympaläraren snurrar på tv:n, med en vinklad efterföljande debatt, så blir stressen ännu större. Minska undervisningstiden och övrig belastning så kanske det finns möjlighet att hinna med att höja kunskapen utifrån kunskapskraven.

Förstå mig rätt. Jag försöker fokusera på de klasser som är fantastiska, som jobbar med liv och lust och där det blir som tänkt i planeringen. Jag försöker fokusera på de gånger jag är ute och fortbildar andra lärare i dans och rytmik, eller handleder VFU-studenter och känner ”Jag är nog ganska bra på det här ändå”.

Det är ju för de gångerna som jag är lärare. Det är för de tillfällena som jag brinner och tycker det är kul. Det är det som får mig att fortsätta kämpa på och inte kasta in handduken.

ur Lärarförbundets Magasin