Läs senare

Dansa som i Bollywood

Guldsmycken som glittrar och vackra färgmatchade sidenkläder som böljar när kvinnor och män välkoreograferat rör sig fram och tillbaka över scenen. Kvinnorna lockar och männen är hänförda. Välkommen till Bollywood!

23 Maj 2013
Dansa som i Bollywood
Joakim Gräns dansar loss med eleverna. Foto: Anders G Warne

En typisk Bollywoodfilm innehåller ett antal dans- och sångnummer som inte nödvändigtvis har med handlingen att göra. De är drömsekvenser som transporterar tittaren till exotiska, vackra platser. Men tar man bort glittret och glamouren ser man att dansscenerna har stor likhet med ett avancerat aerobicspass.
Så när Joakim Gräns, lärare i idrott och hälsa på Mälarhöjdens skola i Stockholm, instruerar sina nior att se Bollywooddanslektionen de just ska delta i som ett ordentligt träningspass är det inte så långt från den filmiska förlagan som det kan låta.
– Försök få ut mesta möjliga träningseffekt av varje rörelse, lyder uppmaningen.

Eleverna är med på noterna och till tonerna av indisk musik kör lektionen i gång. Trots att det bara är andra gången som den här klassen har Bollywood-danslektion har de redan god koll på stegen och hänger med i Joakim Gräns allt mer avancerade kombinationer. Namn på olika steg haglar genom luften: heaven and earth, chimmi, ugglan, tempel, så frön, cymbaler, shoulder och så vidare i en strid ström.

– Hur mår ni? Mår ni bra?
– Ja!
– Jag ser det, ni är jättefokuserade. Vi kör ett varv till, sedan bygger vi på med ett steg till.Foto: Anders G Warne
Det märks att Joakim Gräns är van gruppträn­ingsinstruktör, entusiasmen är smittande och instruktionerna tydliga och lätta att följa. Tjejerna längst fram har dagen till ära bytt ut sina löpartajts mot löst sittande orientaliska byxor i fina färgmönster.
– Det är min systers byxor. Hon dansar magdans, avslöjar Fanny Helminen.
Hon och de andra tjejerna säger att bytet av kläder hjälper dem att leva sig in i dansen.
– Det känns friare så, tycker Lydia Carling. 
De flesta killarna i klassen har placerat sig lite längre bak i salen, och ingen av dem har tagit på sig några Bollywoodinspirerade kläder, men det verkar inte hindra dem från att satsa fullt ut i alla fall. Och när det mot slutet av lektionen är dags att dela in klassen i två grupper som dansar mot varandra i en sorts dansduell, killarna för sig och tjejerna för sig, kör alla lika hårt och inspirerat. Tjejerna leder genom att hela tiden ligga en stegkombination före. På så sätt blir det att när deras grupp går bakåt går kill­arna framåt. Dansen böljar fram och tillbaka i salen liksom den gör i de bollywoodska filmscenerna när kvinnorna lockar och förför och männen följer efter och hänförs.
– Bollywooddans handlar mycket om spelet mellan man och kvinna och könsrollerna är stereotypa, kommenterar Joakim Gräns både inledningsvis och i samband med att gruppdelningen görs.

Eleverna verkar inte ta så allvarligt på saken utan ger sig hän i duellen och tar ut mesta möjliga av trä­n­ingspasset. Efteråt samlas klassen i en ring och diskuterar om de tränat styrka eller kondition under dagens lektion. Slutsatsen blir att de gjort både och.
– Fantastiskt bra jobbat. Ni är grymma!

Med de orden avslutar Joakim Gräns lektionen och eleverna stegar med nöjda uttryck i ansiktena iväg till omklädningsrummen. På väg ut konstaterar Fanny Helminen att Bollywooddans är mycket roligare än vals, polka och schottis.
– Rörelseglädjen är större, tycker hon.
Men Mikaela Hansson håller inte riktigt med.
– Jag tycker att all dans är rolig, säger hon.
Foto: Anders G Warne
Alla elever är dock inte riktigt lika förtjusta. Alex Cassel och Ellie Sparreljung dröjer sig kvar i salen. De vevar ner ett par romerska ringar och turas om att gunga i dem. Det ser härligt ut och Ellie Sparreljung ropar till Joakim Gräns att det är här är mycket roligare än dans och något de borde hålla på med på lektionerna i stället för med den tråkiga dansen. Han svarar tröstande att det snart, snart är dags för redskapsgymnastik och låter dem hållas i ringarna en stund till innan det är dags att släcka och stänga salen för den här dagen.– Jag brinner för dansen, säger Joakim Gräns entusiastiskt när vi en stund senare slagit oss ner i en soffgrupp utanför lärarrummet.

– Det är så roligt att röra sig till musik. Musik inspirerar, tycker han och medger att hans passion nog gör honom lite ovanlig inom ämnesskrået.

– Jag har genom åren hört många kollegor säga att de inte tänker dansa trots att det står så tydligt i läroplanen att vi ska undervisa i dans. Dansen är ofta åsidosatt inom ämnet trots att vi lärare får en jättebra utbildning i dans och rytmik på högskolan. Det tycker jag är tråkigt.

Kärleken var dock inte omedelbar.

– I skolan skulle man inte tycka om dans, lite på samma sätt som man skulle tycka illa om skolmaten. Så det gjorde inte jag heller. Men sedan fick jag på gymnasiet en lärare som brukade leda gympapass och som lät oss prova. Och då upptäckte jag att jag faktiskt var bra på att hålla takten och röra mig till musiken.

Och på den vägen är det. För arton år sedan började Joakim Gräns som aerobicsinstruktör på ett gym och när han för elva år sedan började jobba som lärare i idrott och hälsa tog han med sig intresset för gruppträning, musik och dans in i skolan. Att hans elever inte bara får testa mer traditionella danser som vals, bugg och schottis utan även får dansa bollywoodskt har också sitt ursprung i gruppträningen på gymmet.

– Det fanns en efterfrågan efter en annorlunda dansklass så jag blev ombedd att skapa en. Bollywooddans finns inte som träningsform – än ska jag säga, jag har förutspått i ett par års tid nu att det är nästa grej efter zumban – så jag googlade och koll­ade på filmer på Youtube och lärde mig stegen.

Den nyskapade klassen blev populär på gymmet och därmed var steget inte långt till att även låta eleverna på skolan pröva. Först blev reaktionen lätt förvånad: ”Va, vad är det här?”, men när Joakim Gräns hänvisade till filmen ”Slumdog Millionaire” förstod de flesta vad det handlade om. Att även teveprogrammet ”Let’s dance” har låtit sina tävlanden dansa bollywoodskt kan möjligen också ha bidragit till igenkänningsfaktorn liksom till att det i dag är mer okej att gilla dans än det var när dagens lärare själva gick i skolan.

– Jag tycker det är otroligt roligt att dansen exponeras i teveprogram som ”Let’s Dance” och att värld­ens starkaste man är med och vinner liksom fotbollskillen Hysén, säger Joakim Gräns.

På Mälarhöjdens skola är intresset för musik starkt bland eleverna och skolans enligt Joakim Gräns ”ruskigt duktiga” musiklärare arbetar mycket med olika uppträdanden och arrangemang av olika slag. Något som kan vara en bidragande orsak, tror Joakim Gräns, till att många elever också gillar att dansa.
– De har redan hittat glädjen i musiken och känner sig säkra i takt och rytm, säger han.

Att eleverna gillar dans märktes när skolan skulle ha halv kulturdag och eleverna fick välja aktivitet och femtio stycken, lika många killar som tjejer, av etthundratjugo åttor valde Joakim Gräns ”Från schottis till Bollywood”.Foto: Anders G Warne
– De andra lärarna protesterade. Det gick ju inte, det blev ju alldeles tomt i deras klassrum, säger han och ler brett.På frågan om han tror att hans elever får dansa mer än andra på lektionerna i idrott och hälsa blir svaret att han inte vet eftersom han bara ser hur mycket eleverna på Mälarhöjden, och då framför allt hans egna elever, får.
– Jag har delat in varje läsår i fyra teman som pågår åtta till tio veckor var. Två till fyra av lektionerna i varje tema är det dans.

I sexan är det enkelt och lekfullt med fokus på takt och rytm, i sjuan är inriktningen dans som träningsform och eleverna får testa afro och streetdance. I åttan handlar det främst om traditionella danser som schottis och bugg, men med inslag av zumba. Och i nian är det vals, Bollywood och skapandet av egna danser som gäller.

Ett problem med dans i undervisningen är att den lätt, såsom Bollywooddansen, blir heteronorm och könsstereotyp med olika steg för tjejer och killar.

– Jag brukar därför prata en hel del om genusperspektiv och snarare tala om förare och följare än tjej- och killsteg. När vi buggar i åttan får eleverna själva välja om de vill dansa tjej och tjej, kille och kille eller tjej och kille. I många klasser går det ju inte heller att få till traditionella par eftersom det är fler tjejer än killar i klassen eller tvärtom, säger Joakim Gräns.

Efter ett tag brukar de flesta åttor dock vilja prova att dansa med någon av det motsatta könet.
– Jag tycker att det viktiga är att de testar både att föra och att följa, säger Joakim Gräns som oavsett vem som dansar med vem ibland brukar uppmana eleverna att byta roller mitt i precis som man gör på ”same sex”-danstävlingar.

Även om många elever på skolan gillar att dansa så är det förstås några i varje klass som inte tycker att det är roligt.
– Men så är det ju med vad vi än gör. Spelar vi boll finns det alltid någon som är bollrädd. Det roliga är när någon ändå försöker vara med fast de från början har sagt att jag hellre får ge dem ett F i betyg än att de tänker vara med, säger Joakim Gräns.

Han skulle gärna haft fler danslektioner men konstaterar att det inte hinns med. Ämnet idrott och hälsa är ju som bekant brett och det finns så mycket som han som lärare vill att eleverna ska få pröva på. För lika viktigt som det är att den fotbollsintresser­ade får upptäckta hur roligt det kan vara att dansa är att ge den dansintresserade en chans att upptäcka tjusningen med att spela boll.

Webbtips

På Joakim Gräns skolblogg salutemea.wordpress.com kan du bland annat ta del av hans läsårsupplägg.

ur Lärarförbundets Magasin