Läs senare

Didaktik gav ont i ”ballen”

av Daniel Frölander
28 Feb 2017
28 Feb 2017
Daniel Frölander är lärare i svenska, svenska som andraspråk och hem- och konsumentkunskap i årskurs 7–9 på Ramunderskolan i Söderköping. Foto: Linus Meyer

Första gången jag stötte på ordet didaktik var i augusti 2001.
Jag hade någon vecka innan flyttat 100 mil söderut för att läsa till lärare och kan så här i efterhand medge att jag hade svårt att förstå skånskan.
Under vår första föreläsning, som givetvis hölls på ovan nämnda dialekt, berättades om didaktik och jag för­sökte hänga med så gott det gick.
I dag har jag ingen aning om vad som sas under den föreläsningen, utan minns dagen och temat på föreläsningen snarare på grund av vad som hände när vi skulle ta förmiddagspaus. I föreläsningssalen reste sig en tjej upp och sade högt: ”Den här föreläsningen om didaktik gör så jag får ont i ballen!”. Föga för­stod jag då att balle betyder rumpa på skånska, men att själva begreppet didaktik kan skapa ett visst obehag för många studenter och nyutexaminerade lärare förstår jag.
I dag, nästan 16 år senare, tror jag mig äntligen ha förstått vad begreppet innebär. Egentligen är det nog självklart och något som alla lärare har i bakhuvudet. En sak som är viktig för mig är att skriva ned målen för lektionen på tavlan. Detta hjälper mig att planera och reflektera didaktiskt, men ger även eleverna en bättre förståelse för lektionsinnehållet. Detta kan ock­så skapa spännande diskussioner mellan mig och mina elever kring målen samt hur vi kan fortsätta att arbeta mot dem.
Härom dagen hade jag till exempel en sådan diskussion. Jag hade precis gått igenom en uppgift där eleverna ska föra dagbok kring fem dagar och sedan reflektera och analysera sina data mot en hållbar ekologisk utveckling. När vi sedan tillsammans gick igenom kursmålen som matchade mot uppgiften räckte en elev upp handen. ”Daniel, kan vi inte också få fundera kring en uppfinning som kan göra att vår planet räcker till för våra behov”. Tillsammans kom vi överens om att lägga till den uppgiften till den befintliga. I skrivande stund vet jag inte hur resultatet av detta tillägg kommer att bli, men jag anser att denna diskussion ledde till en mer heltäckande uppgift mot våra mål, dessutom fick eleverna känna sig medskapande och lösa en uppgift som de känner är mer lust­fylld.

Förutom ovanstående samtal med eleverna tycker jag att det är viktigt att ta tid efter lektionen för att reflektera kring hur jag/klassen arbetade mot målen. Hängde alla elever med? Finns det ett annat sätt att arbeta mot målen? Trots att vår tid allt som oftast är liten och begränsad får vi aldrig glömma de viktiga momenten: Självutvärdering och Reflektion.

Daniel Frölander

ur Lärarförbundets Magasin