Läs senare

Ett rent nöje

Ofräscha duschar, obehag att vara naken inför andra, okunskap om hygienens betydelse. Skälen för att inte duscha efter idrotten kan variera. Två lärare, en skolsköterska och en biträdande rektor berättar om problemen kring skolduschen.

03 Maj 2010

Niklas Sjögren är idrottslärare på Varbergs Montessoriskola i årskurserna två till nio. När han upptäckte att flertalet av eleverna på skolan inte duschade efter idrotten sammanställde han ett kompendium om vad som händer med kroppen efter ett fysikt träningspass.
   –För många handlar idrottslektionerna främst om den fysiska aktiviteten, men ämnet heter idrott och hälsa. För mig är även den personliga hygienen en väsentlig del i begreppet hälsa. Gammal svett sprider både bakterier och lukt och det är viktigt att idrottsläraren informerar om detta.
        Han lade även ut sitt kompendium på lektion.se, en sajt där lärare kan utbyta tips med varandra. Efter drygt två år har lektionen laddats ned mer än fem tusen gånger, vilket tyder på att fler skolor har dessa problem.

Vilka är då orsakerna till att eleverna inte duschar?
   – Vissa känner obehag av att duscha med andra. Andra skäl kan vara att de tycker att duscharna är ofräscha och därför hellre duschar hemma.
        Om det är sista lektionen kan man ju förstå att många vill gå hem och duscha, men Niklas Sjögrens erfarenhet är att de inte går hem direkt, utan att de helt enkelt inte bryr sig om hygienen. För en svettande tonåring betyder det att kroppen är långt ifrån ren efter ett hårt idrottspass. Att sätta på sig kläder tycker han borde vara otänkbart.
        När det gäller de yngre eleverna i låg- och mellanstadiet är det inga problem, menar han. Det kommer först i högstadiet. Detta gäller både killar och tjejer. Tonåren är en tid då ungdomar måste vänja sig vid att kroppen förändras. Niklas Sjögren tycker det är främst tjejerna som kan ha problem med kroppsfixering och ideal som ska uppnås. Man har kommit olika långt i utvecklingen och jämför med varandra. Då kan duschningen upplevas som jobbig.
        Han tycker sig se en skillnad i attityd mellan dem som sysslar med lagidrott och andra.
   – De är helt enkelt vana att visa sig nakna och duscha med andra. Det är inte någon stor grej för dem.
        Andra orsaker eleverna brukar nämna är att duscharna är ofräscha eller att tiden är för knapp. När det gäller Niklas Sjögrens egna elever finns det avsatt tid för att hinna duscha. De har minst en halvtimme på sig innan de ska vara tillbaka på skolan. Då ingår en promenad på tio minuter. Många av eleverna slutar skolan direkt efteråt och då finns det hur mycket tid som helst, om de hade velat duscha.
        När det gäller städningen har han lättare att förstå deras klagomål.
   – Det städas inte varje dag och jag vet av erfarenhet att duscharna kan vara ganska ofräscha ibland. Hade man haft nya duschrum är det ju möjligt att fler hade använt dem.
        Nästan alla skolor har öppna duschar där flera tvättar sig samtidigt. I vissa idrottshallar är det väggar emellan varje dusch, i andra saknas detta. Niklas Sjögren efterfrågar enskilda bås, likt en toalett, där de elever som känner sig obekväma med att duscha med andra, har en möjlighet att vara i fred.
   – Jag vet att vissa skolor erbjuder detta. Det innebär ju inga större kostnader för kommunen att bygga några bås och om det skulle öka elevernas duschande kan man tycka att det är värt det.

Kristina Jönsson har  arbetat på gymnasieskolan St Petri i Malmö sedan 1994. Som skolsköterska träffar hon skolans elever för hälsokontroller och samtal. Hon upplever att fler elever idag har en positiv attityd till idrottsämnet än när hon började.
   – De flesta eleverna här deltar på idrottslektionerna och många håller på med till exempel fotboll och friidrott på fritiden. Det är så gott som aldrig jag skriver en befrielse.

Har en elev hög frånvaro i idrott så skickas de till henne för samtal. Det kan vara olika orsaker till skolkning, varav duschningen är en. Hon berättar om ett besök av en flicka med olika stora bröst, som upplevde det psykiskt stressande att duscha med de andra. Då fick de lösa det på annat sätt. Men att skylla på till exempel menstruation, det gör man inte längre, enligt Kristina Jönsson.
        Hon har tidigare arbetat på högstadiet. Där upplevde hon att det var vanligare att eleverna inte ville visa sig nakna inför varandra. Orsaken kunde vara att de inte kommit i puberteten. På gymnasiet handlar det mer att om att de inte anser sig behöva idrotten.
  – De säger att de simmar eller tränar på sin fritid. Men idrotten ingår i programmet och är inget man kan välja bort eller bli befriad ifrån.

Med anorexi är det annorlunda. Dessa elever har läkarintyg och är ofta borta från idrotten i längre perioder. De får en individuell planering och istället för idrott brukar det bli skrivuppgifter. Kristina Jönsson berättar att hon ibland får tips av klasskamrater att någon inte mår bra. De kommer och säger att någon nog borde prata med en viss flicka, för de har märkt att hon inte äter.
        Det handlar nästan uteslutande om tjejer.
   – Vi är dåliga på att hitta killarna, men jag är säker på att de också finns. Mindre ätstörningar i högstadiet kan lätt eskalera på gymnasiet när kraven höjs.
        Många gymnasieelever är väldigt måna om sitt utseende och idealet är att vara smal. Därför, menar hon, är det viktigt att självbild och självförtroende diskuteras i alla ämnen i skolan. Hon tycker också att sex och samlevnad borde gå som en röd tråd i alla ämnen.
   – Själv tror jag på att fånga frågan i flykten. Att man tar upp ämnet när det dyker upp. Om lärarna inte känner sig bekväma med det, måste man ta in externt folk till dessa viktiga frågor.
        På St Petri går det 40 procent invandrarelever. Av dessa är det ingen som Kristina Jönsson vet är befriad från idrotten av religiösa eller kulturella skäl. Däremot kan simningen orsaka problem, då vissa elevers kulturer inte tillåter kvinnor att vistas i samma bassäng som män. Många saknar simförmåga och erbjuds en särskild simskola, där de kan ha kläderna på sig i bassängen. Ibland är lösningen en grupp med enbart tjejer.

Dessa problem finns också på Kroksbäcksskolan i Malmö, där nästan alla elever har invandrarbakgrund. Petra Larsson, biträdande rektor, berättar att duschningen och simningen ofta är uppe till diskussion. Många av flickorna vill inte duscha eller visa sig nakna inför varandra av religiösa och kulturella skäl. De hittar på olika anledningar som tandläkarbesök, åkommor eller glömda gymnastikkläder. Även föräldrarna hör ibland av sig och vill inte att eleverna ska duscha.

Hur bemöter ni det?
   – Vi försöker betona vikten av god hygien. Det är ingen som blir befriad varken från idrott eller från duschning, men vi får försöka hitta lösningar. Vissa får duscha med underkläder, ibland gör vi så att några få duschar åt gången. I enstaka fall har en elev fått lämna lektionen tidigare för att kunna duscha själv eller så har de fått tvätta av sig på toaletten.
        Skolan har idag ett öppet duschrum, men Petra Larsson har nyligen bett vaktmästaren att sätta upp duschdraperier för att skapa mer privata utrymmen.
        När det gäller simning är motståndet också stort. Det är många som inte har simning som en naturlig del av sin kultur och då är det svårt att förstå hur viktigt det är. Flickorna får bada med kläderna på i bassängen. De flesta av eleverna kan inte heller simma, så skolan erbjuder simskola från tredje klass och målet är att alla ska vara simkunniga när de slutar nian. Detta är ett krav för att få betyg i idrott.
   – Tyvärr är det inte alla som klarar detta, säger Petra Larsson.
        Hon tycker det är viktigt att skolan hela tiden för en öppen dialog med föräldrarna om hygien, duschning och simning.
   – Det är betydelsefullt, inte minst för eleverna som kan komma i kläm mellan hemmets och skolans krav.

Tor Nilsson är idrottslärare på Sundsgymnasiet i Vellinge. Hans bedömning är att de flesta eleverna på skolan duschar efter idrottspassen.
   – Självklart är det svårt att veta. Det är ju inget man som lärare egentligen kan kontrollera. Men hade någon dragit på sig kläder efter ett svettigt träningspass hade nog många tittat snett på den personen.
        De elever som tycker att duschandet är jobbigt här är nästan uteslutande tjejer. Ofta har det börjat med att de skolkat från idrottslektionerna. De har klagat på huvudvärk och magont, men när han har tagit tag i det och diskuterat med eleven har det visat sig att problemet ligger i duschningen – att det finns ett obehag att visa sig naken tillsammans med andra. Men han har lösningar:
   – I vårt fall så är idrottshallen kopplad till simhallen. Har där varit ledigt, har vi använt oss av det duschrummet. Eller har dessa elever haft idrott med den klass som har ämnet sist på dagen, så de kan gå hem och duscha. Det är viktigt att man hittar en lösning.

Ofta är det samma elever som inte kommer till simningen. Att visa sig i badkläder och även duschningen före och efter upplevs som jobbigt.
        Tor Nilsson håller helt med Niklas Sjögren att skolorna borde erbjuda eleverna att kunna duscha mer enskilt. Att man borde tänka på att de här problemen finns när man bygger nya duschar. Plastväggar eller draperier, tycker han, borde inte vara så svårt att få upp.
        Grunden till problemet behöver också diskuteras med eleverna. I gymnasiet finns det, enligt Tor Nilsson, många elever som har en skev syn på sin kropp. Han tycker det är viktigt att man som idrottslärare tar upp dagens orealistiska kroppsideal.
   – Det behövs en attitydförändring. I slutändan handlar det om att få eleverna att inse att de duger som de är. Ansvaret att förmedla detta ligger hos alla – föräldrar, kompisar och lärare.

ur Lärarförbundets Magasin