Läs senare

Ett samtal kan göra så stor skillnad

23 Nov 2015

Foto: Anna Sigge
 
– Du Emma! Jag tror att du hatar mig…

Detta var en kommentar som jag fick i början på läsåret. Först tappade jag fattningen och blev alldeles tyst. Hjärnan gick på högvarv, vad skulle jag svara?


– Givetvis inte, men kanske är det dina egna känslor du ger uttryck för nu? svarade jag då.


Tjejen blev tyst, ryckte på axlarna och gick sin väg. Kvar stod jag, tom och lite snopen. Hur kunde det bli så fel med den här eleven? Några gånger till hade jag klassen, utan att få tillfälle att prata med henne. Inför lektionerna hade jag ont i magen.

Så en vecka senare såg jag henne i korridoren, utanför mitt arbetsrum. Jag tog tillfället i akt och bjöd henne att följa med mig för ett samtal. Jag bad henne att berätta om sina drömmar och vad hon vill arbeta med efter gymnasiet. Hon berättade och hennes ögon glittrade. Hon vill hjälpa människor som har det psykiskt svårt. Efter det så var det ganska lätt att föra in samtalet på idrottslektionerna. Hon berättade om sina tidigare erfarenheter. Under hela sin skolgång hade hon inte varit särskilt aktiv på idrottslektionerna. Jag var den första läraren som hade pratat enskilt med henne om detta och hon var väldigt glad och tacksam över att hon fick berätta om sig själv. Vi kom överens om hur vi vill ha det på lektionerna och jag tror att vi båda lämnade samtalet med lättat hjärta.

Efter vårt samtal hade jag en riktigt bra helg. Inget mer ont i magen inför lektionerna med den här klassen. Klimatet på lektionerna blev positivt och trevligt. Jag förundras över hur ett enda samtal med en enda elev kan göra så stor skillnad med en hel klass. Arbetet som lärare handlar till stor del om att skapa relationer med våra elever. Först efter det kan vi börja undervisa. Jag har flera elever kvar att ha enskilda samtal med. Elever som jag ännu inte nått fram till och skapat en relation med. Jag är inte helt säker på att det alltid räcker med ett samtal, men det är definitivt en bra början.

Ämnet idrott och hälsa är förknippat med en massa känslor. Det är ett ämne som de flesta elever älskar eller hatar. Vi som idrottslärare är vana vid att våra elever har många upplevelser med sig i bagaget. Ofta är det positiva upplevelser av rörelse och motion. Men det finns vissa som har starka negativa känslor för vårt ämne. De har kanske fått utstå mobbning och hårda ord, bollar eller knuffar under lektionerna eller i omklädningsrum. Kanske har det hänt saker som inte syns utanpå? Oavsett vad som hänt eller inte hänt eleven tidigare i skolgången så kommer det att påverka undervisningen här och nu. Om vi som lärare fångar upp detta så tidigt som möjligt har vi en utgångspunkt att börja arbeta ifrån.

ur Lärarförbundets Magasin