Läs senare

Fånga kunskapen i handling

De praktiska momenten i hem- och konsument­kunskap ställer särskilda krav på lärarens dokumentations­förmåga. Det tycker Hedda Landfors, som undervisar på ämneslärarprogrammet vid Umeå universitet.

15 Jun 2015
Fånga kunskapen i handling
Illustration: Ingela P Arrhenius

Hur ska man arbeta på bästa sätt med dokumentation tycker du?
– Jag tycker det är viktigare vad man dokumenterar än hur. Jag vill inte säga att något sätt är mer eller mindre bra. Tänk på att variera dig och ta in olika sorters bevis för kunskap. Film och foto kan väga tyngre än anteckningar i vissa lägen. Jag hoppas att alla lärare använder bedömningsstödet i hem- och konsumentkunskap, det kan vara ett underlag för att skapa egna matriser.

Varför ska man dokumentera?

– Av flera skäl. Det finns krav i skollagen på ett systematiskt kvalitetsarbete. Dokumentation krävs för att synliggöra kompetenser inför en rättssäker betygssättning, för att visa vad eleven kan, tydliggöra målen och hur man ska göra för att nå dem. Kunskapskraven gör också att man måste planera noga så att man hinner med allt centralt innehåll. Den viktigaste grunddokumentationen är de pedagogiska planeringarna. De ska finnas både för årskurserna, de olika arbetsområdena och inför lektionerna. Allt detta kräver strukturerade lärare.

Måste man alltid dokumentera undervisningen löpande?

– Det kan man ju fundera på. I den bästa av världar har lärarna tid att arbeta mer formativt så att eleverna får vila i lärandet och inte känner att de har ögonen på sig och måste prestera hela tiden. Men man kommer inte ifrån att vi människor bedömer de vi möter hela tiden. Ofta tar man fasta på något man redan sett flera gånger tidigare när man summerar en elevs arbete i en dokumentation.

Lär eleverna sig mer för att man dokumenterar mer?

– Det tror jag inte. Men man vinner en tydlighet i vad som förväntas av eleverna.

Är det annorlunda att dokumentera prakt­isk kunskap?

– Resultatet – oftast maten – är ju i regel borta när den är uppäten. Därför är det kul om man kan fota och bifoga bilder till elevens resonemang, som en hjälp för minnet. Eleverna tar också ett större ansvar i dag för att själva dokumentera och värdera sitt arbete. De flesta har smarta telefoner och kan hjälpa lärarna. Det tydliggör också för eleverna vad de kan.

En annan speciell förutsättning är antalet timmar. Vad tänker du om det?

– Det finns lite tid för både lärande och bedömning i vårt ämne och det är svårt att påverka. Ändå ska lär­arna kunna ge ett omdöme efter 8 veckors undervisning i sexan. Då måste man ha observerat noga. Det är viktigt att inte bedöma eleverna på något som de inte har fått möjlighet att lära sig under lektionerna. Ett annat problem är att lokalerna inte alltid är gjorda för att observera så många elever som man har. Fyra kök och en gruppstorlek om 6–8 elever är lagom tycker jag.

Vad lär ni ut om det här på lärarprogrammet?

– Vi har framför allt ämneslärarutbildning på distans och den fokuserar på ämneskunskaper med någon enstaka föreläsning om dokumentation. För våra campusstudenter tränas förmågan att dokumentera under den verksamhetsförlagda utbildningen. Det är ett hantverk att lära sig observera kunskap i handling.

Vad är viktigt att tänka på?
– Sätt upp indikatorer för hur du kommer att kunna se det du ska bedöma. Många använder en matris, ett formulär, där man kryssar för eller använder olika bokstäver eller krumelurer för förmågor man vill se hos eleverna. Ofta fyller man i matrisen under lektionens gång. Det gäller att ha bestämt innan vad man vill observera. Hjärnan kan inte registrera hur mycket som helst. Man måste också kunna backa och inte lägga sig i vad eleverna gör i köken, annars missar man mycket.

Finns det några etiska aspekter man ska överväga?

– Ska man filma eleverna behöver man be om elevens och föräldrarnas tillstånd. När man skriver anteckningar om elever är det viktigt att de är positiva och inte kränkande. Man bör också undvika att gå runt och hålla i formulär och skriva medan man tittar i grytorna, gå en bit bort och skriv, om det inte är ett uttalat praktiskt prov.

Är det här något som är svårt för lärare?

– Ja, förutsättningarna är inte så bra. Jag tror att många tycker att det är svårt att hinna se allas förmågor. Men det är rektors ansvar att få kompetensutveckling i hur man gör. Det handlar om att kunna ge en rättvis bedömning. Försök arbeta systematiskt, se det som ett sätt att kvalitetssäkra arbetet och lyft fram det i lönesamtalet med rektor. Vi måste våga visa att vi vet vad vi gör och varför.

Är det någon sorts dokumentation du saknar?

– Jag kan önska att fler ville dokumentera för att utveckla sitt eget lärarskap. Hur gjorde jag? Hur gick det? Släpp in varandra – våga observera och dokumentera kollegialt.

Hur gör man för att få tiden att räcka till allt kontorsarbete?

– Diskutera schemaläggningen. Jag tycker att man ska ha 30 minuter mellan klasserna så att man kan sätta sig en stund efteråt och skriva ner det man har sett. Korttidsminnet är sådant att om man inte ganska snart skriver ner är detaljerna borta på kvällen när man haft flera olika klasser. Det finns till och med en risk att man blandar ihop eleverna.

Slutligen, har du några fler praktiska tips som du själv använt i skolan?

– Skapa en lättanvänd matris och hitta egna symboler för att bocka av när du ser kunskap i handling. Säkerhet i hantverket kan handla om detaljer som att diska resurssnålt. Rinner vattenkranen mycket eller inte? Man ska använda sina sinnen när man observerar eleverna – både hörsel, syn, doft och smak. Luktar bechamelsåsen bränt? Hur smakar lasagnen? Sammanfatta sedan helheten inför den summativa bedömningen. Hur viktiga är de indikatorer du bedömt i det stora hela?

Läs mer

Skolverkets bedömningsstöd i hem- och konsument­kunskap, skolverket.se

Artikel: Utgå från kunskapskraven, miVIDA 1/14

Bok: Lära och bedöma i hem- och konsumentkunskap Lgr 11, Lena de Ron, Maria Feldt

Artikel: Ny bok vill fylla tomrum, miVIDA 1/14

ur Lärarförbundets Magasin