Läs senare

Förmågorna tränas i kreativt kök

DJUPDYKNING. Efter många år i yrket sitter det formativa arbetssättet i kroppen på läraren Eva Sjöholm. Hon tycker att det faller sig naturligt i ämnet hem-och konsumentkunskap.

19 Sep 2013

Foto: Ewa Levau

Västra hamnens skola i Malmö ligger precis i skuggan av den skruvade skyskrapan Turning torso. Inne i salen för hem- och konsumentkunskap är det varmt och upplyst. Där sitter eleverna från 8B i grupper och diskuterar, bläddrar i läroböcker och sneglar då och då på en svart griffeltavla som hänger bakom den kakelklädda bardisken.

Vi befinner oss mitt i det ”kreativa köket.”Att kunna slänga ihop en måltid av det som finns hemma i kyl och skafferi är en konst och det är just den som åttorna ska träna under dagens lektion. På griffeltavlan har läraren Eva Sjöholm skrivit upp vad som finns ”hemma” och sedan är det upp till eleverna att komponera en rätt. Som vanligt ska de fundera utifrån perspektiven hälsa, ekonomi och miljö när de planerar måltiden.

– Kom ihåg att ni ska hinna dokumentera och värdera dagens arbete också, att hålla tiden är också en konst, säger Eva Sjöholm.

Frida Börjeson och Lina Birk kommer snabbt på vad de ska laga. De går fram till bardisken och plockar till sig apelsiner, köttfärs, morötter, tomater, pasta och lite annat smått och gott. Det ska bli köttbullar med spaghetti i hemlagad tomatsås och till det en fräsch apelsin- och morotssallad.
Frida Börjeson väger en bit färsk ingefära i handen innan hon slutligen bestämmer sig.

– Vi älskar ingefära så vi ska blanda den i köttbullarna, säger hon.

Hon tycker att kreativa köket är toppen eftersom det är roligare och mer utmanande att komma på något själv än att följa recept. Självsäkerheten lägger sig ändå något när hon ska börja blanda ihop färsen. Efter att ha dividerat en stund med Lina Birk ropar hon:

– Eva! Kan man verkligen ha färsk ingefära i köttbullar?

Eva Sjöholm nickar. Det kan man.

Eleverna arbetar självständigt och Eva Sjöholm lägger sig inte i utan låter dem komma igång. Köttfärsrätter står högt i kurs – alla ratar fisken som också erbjuds – och de två vegetarianerna som bildat en egen grupp väljer att göra pasta med veggofärssås.

Grupperna har lite olika lång startsträcka – men när de som sitter och planerar längst väl rasslar igång går det med rasande fart. De hackar, steker, kokar och smakar av för brinnande livet.

Under tiden rör sig Eva Sjöholm runt i salen och lyssnar, pratar, ställer frågor eller svarar på elevernas. Den muntliga feedbacken på lektionerna handlar mycket om de praktiska momenten, om man förstått hur man vet hur köttbullar är färdigstekta, hur mycket vatten det ska vara när man kokar pasta och så vidare, men också om att göra val utifrån ekonomi, miljö, hälsa – det som kallas hållbar utveckling.

Bedömning för lärande eller formativ bedömning som det också kallas, sitter i kroppen på Eva Sjöholm efter många år i yrket. Hon tycker att det faller sig naturligt i ämnet, att man måste arbeta på det sättet. På lektionerna handlar det om kontinuerlig återkoppling, muntlig feedback, dels för att eleverna ska få syn på lärandet men också för att samla information om vad de kan och förstår och sedan forma undervisningen efter det.

Hem- och konsumentkunskap skiljer sig ofta från andra ämnen i den bemärkelsen att elevernas förkunskaper varierar.

– Det kan skilja sig väldigt mycket när man får en ny klass, en del har inte ens haft ämnet tidigare. Då måste jag förstås ta hänsyn till att de har olika utgångspunkter och anpassa undervisningen efter det. Därför är återkopplingen under lektionerna väldigt viktig, säger Eva Sjöholm.

Hon berättar om en föreläsning om formativ bedömning av forskaren Christian Lundahl, där han sa att man ska göra en bedömning efter 75 procent av planeringen, arbetsområdet, och använda de resterande 25 procenten till att förklara och jobba extra med det som eleverna har svårt för eller inte har förstått.

– Det fastnade, jag tycker att det är en bra beskrivning. För mig är det viktigt att eleverna ska känna att de kan lyckas och på det sättet kan också fler elever nå högre måluppfyllelse.

Hon tycker att återkopplingen gör eleverna delaktiga, att de lär sig ta ansvar för sitt eget lärande.

– På lektionerna får de gärna diskutera och det blir en härlig interaktion mellan dem – de lär varandra.

Men reflektionerna ska också sättas på pränt. I slutet av lektionen ska varje elev beskriva och fundera över dagens arbete i formuläret ”dokumentera och värdera”. Eva Sjöholm har själv utarbetat dokumentet och tycker att det är ett bra redskap för att göra eleverna medvetna om vilken utveckling de gör i ämnet.

– De lär sig att utveckla tankarna och förklara i flera led. Och när de har gjort det skriftligt många gånger tänker de på det automatiskt sedan, säger hon.

I ämnet återkommer ständigt det här med att göra val utifrån hälsa, ekonomi och miljö.

– Uttrycket ”värdera val” används i kursplanen och därför måste eleverna förstå vad det betyder, de måste förstå betydelsen av sina egna val och jag måste tjata om det till det sitter, säger hon.

Elevernas värderingar är också viktiga för Eva Sjöholms undervisning så att hon vet var hon ska ”lägga krutet”.

I slutändan handlar det om betyg och därför måste eleverna förstå målen i läroplanen och kunskapskraven.

– Tydlighet är jätteviktigt. Jag måste alltid berätta och skriva i arbetsområdets planering att ”nu ska vi jobba med det här och jag ska bedöma det här och det här, som ni visar på det här sättet”. De måste förstå det.

Det formativa arbetssättet kräver sin planering. Eva Sjöholm kan inte vänta till slutet av terminen för att gå igenom hur det har gått för varje elev, därför stämmer hon kontinuerligt av genom att titta på anteckningar från lektionerna, inlämningsuppgifter och inlämnade dokumentation- och värderingspapper.

Då och då plockar hon elever under lektionerna för att samtala enskilt om utvecklingen. I dag är det Rebecca Ekstrand-Hallströms tur. Eva Sjöholm går igenom målen, visar matriser med olika kriterier och ger en lägesbeskrivning av utvecklingen.

– Tidigare befann du dig här men nu är du här, säger Eva Sjöholm och visar med med pennan på matrisen. Jag har sett att du kan förklara i flera led. Nu kan du på ett bra sätt utveckla tankarna kring mat, du skriver inte bara att det är gott eller billigt.

Hon fortsätter att gå igenom det hon har sett och Rebecca Ekstrand-Hallström får också tillfälle att ställa frågor eller komma med synpunkter.

Efter samtalet skyndar Rebecca Ekstrand-Hallström tillbaka till sin medarbetare Maja Junert, som lägger sista handen vid veggofärssåsen. Tjejerna tycker att de korta bedömningssamtalen är jättebra.

– Det är kul att se hur man utvecklas och det gör att man förstår vad man behöver bli bättre på, vad man behöver träna mer. Sedan kommer ju inte betyget som en total överraskning, som det kan bli annars, säger Rebecca Ekstrand-Hallström.

Hon tycker att det vore bra om det kunde vara så i alla ämnen.

– Fast det är det kanske – nästan …

Maja Junert tycker att det är extra bra med bedömningssamtal i hem- och konsumentkunskap eftersom det gör att man påminns om att det också är ett allvarligt ämne. Hon utvecklar resonemanget:

– När man har lektioner i stora ämnen som NO och SO känns det mer allvarligt. HK är så kul, därför är det lätt att glömma bort att det är på allvar, att man faktiskt får betyg i det. Men efter ett tag inser man att det är viktigt … Hon avbryter sig.

– Nej, viktigt vet man hela tiden att det är. Det är just allvarligt jag menar, säger hon.

– Du är en riktig filosof Maja, ropar en av flickorna i närheten som just håller på att föreviga sin måltid med hjälp av mobilkameran.

Flera fotograferar koncentrerat. Bilderna läggs ut på det sociala mediet Instagram och kan sedan beundras av alla kompisar, ”följare”, som inte haft nöjet att delta på lektionen.

Tiden går fort när man har roligt. En sak som alla i dag kan skriva i sina dokumentationer under ”förmågor som jag har tränat”, är just förmågan att hålla tiden. Frågorna handlar även om arbetsprocessen och slutresultatet, samt om val de har gjort i förhållande till de hållbara perspektiven. Under ”hälsa” ska de skriva in dagens måltid vid en bild av tallriksmodellen.

Eleverna diskuterar med varandra när de kör fast och tar ibland hjälp av läraren.

– Jag diskade inte under rinnande vatten, säger en elev. Det borde väl gå in under miljö – men även under ekonomi? Det sparar ju pengar …

– Ja, det hänger ihop, det brukar ofta göra det, säger Eva Sjöholm.

Någon kommer på att det förstås är samma sak med vattnet till pastan som man först värmde i en vattenkokare:

– Det sparar både ekonomi och miljö. Och tid.

Johan Elnertz är redo att lämna in sin värdering och redovisar den i stora drag för läraren. Han får beröm för sina väl utvecklade förklaringar och för att ha kommit på flera förmågor som han har tränat. En av dem är att kunna använda sig av ögonmått.

– En viktig förmåga, bekräftar Eva Sjöholm. Den hänger dessutom ihop med en annan färdighet som flera lyfter fram i sina utvärderingar: förmågan att laga lagom med mat.

För genom det kreativa köket lär man sig inte endast ”att taga vad man haver”.

Man lär sig också den svåra konsten att inte laga för mycket.

Foto: Ewa LevauPoppis bilddagbok

Instagram är en mobilapp för fotodelning, en slags bilddagbok, och samtidigt ett socialt nätverk. Genom programmet kan man ta bilder, lägga på ett filter och sedan dela med sig av bilden – även till andra sociala medier som Facebook.

Man kan förstås ta alla sorters bilder via Instagram men just matbilder – eller så kallat ”matskryt” – är vanligt förekommande.

 

ur Lärarförbundets Magasin