Läs senare

”Frågor hopar sig som småflugor över mogna bananer”

16 Okt 2011

Alltid när jag ställs inför nya utmaningar frågar jag mig hur jag hamnade där. Ofta följs frågan av ”nog måste det finnas någon som kan göra detta bättre än jag”. Som lärare möter vi dagligen elever som tvivlar på sin förmåga, samtidigt finns det ett naturligt driv att vilja utvecklas och gå vidare. Vilka vet bättre än vi hur en elev under ett arbetspass kan gå från förtvivlan till total lycka genom rätt utmaning och handledning. Mina utmaningar har under det senaste året innefattat kursplanearbete i olika former och i våras blev jag ledamot i Lärarförbundets ämnesråd Hushållsvetenskap. Men, hur hamnade jag här?
Frågan dök upp redan när jag stod utanför Institutionen för slöjd och hushållsvetenskap i Göteborg, hösten 1994. Jag hade kommit in som reserv på lärarutbildningen, hade ingen lägenhet och bodde första natten på en camping. Så småningom föll allt på plats och jag som lovat mig själv att aldrig bli lärare insåg att det var just lärare jag skulle bli.

På skolan, där jag tillbringade mitt första år som nyutexaminerad lärare, bommades en del av det på sextiotalet byggda huset där de praktisk-estetiska ämnena var placerade, igen på grund av fukt och mögel. Eftersom även min sal utsöndrade en mystisk lukt och jag konstant brottades med ovälkommet djurliv ställde jag mig frågan var och varannan dag hur jag hamnat där.

Nästa tjänst bjöd på helt andra utmaningar än mögel, fukt och möss. En rolig, utvecklande tid där varje större tema redovisades med ett musiskt uttryck i någon form. Jag har inte handlett elever i bakning av livmoderbröd med små brödfoster inuti för att gestalta debatten om fri abort sedan dess.

De senaste sex åren har jag arbetat på en f–9 skola i min hemkommun Kumla och har tillsammans med kollegor ställts inför många av de utmaningar, vedermödor och glädjeämnen som jag antar finns på alla skolor i landet. Jag har kommit fram till att kollegor och elever är svaret på frågan hur jag hamnat där jag är i dag, de ger mig rätt utmaningar, handledning och stöd.

En ny läroplan, som är tydligare och mer strukturerad, kan ses som en nystart i professionen. När jag som representant i den yttre referensgruppen fick det första arbetsmaterialet till den nya kursplanen var det till en början spännande. Jag såg det som en chans att ligga steget före. Varje vecka dök nya formuleringar upp men utan möjlighet att följa den diskussion som pågick. Det snurrade i huvudet och till slut upphörde förmågan att tycka. Processen gick fort och det slutgiltiga resultatet skiljde sig från de utkast jag tidigare sett.

Oavsett vilka formuleringar och begrepp som används i vår kursplan och vad vi tycker om dem är det vårt uppdrag att se till att det blir vår text. Vi läser, funderar, läser och funderar. Frågor hopar sig som småflugor över mogna bananer. Just nu fokuserar min hjärna på bedömning och betygssättning, kan värdeorden i kunskapskraven verkligen bidra till en mer likvärdig bedömning? Kommer betygskurvan att sjunka för elever som nått betyget A i årskurs 6 då de börjar bedömas efter kunskapskraven för årskurs 7–9? Hur många betygsättande lärare i hem- och konsumentkunskap är behöriga att sätta betyg?

Jag ser fram emot mitt uppdrag och hoppas att fler funderingar än mina kommer fram så att vi tillsammans kan fortsätta att utveckla vår profession.

ur Lärarförbundets Magasin