Läs senare

Friluftsliv kan se ut på många sätt

FORSKNINGMånga lärare tycker att friluftsliv är krångligt att få till på lektionerna i idrott och hälsa. Jonas Mikaels har undersökt hur det kan bli enklare genom att ifrågasätta det som tas för givet i synen på friluftsliv i skolan.

16 Nov 2017
Bild: Valero Doval

Både i den nuvarande och i den föregående läroplanen för den svenska grundskolan är friluftsliv framskrivet som en central och viktig del av ämnet idrott och hälsa. Men i praktiken blir kunskapsområdet ofta marginaliserat. Detta eftersom många lärare upplever det kostsamt och tidskrävande.
– De svenska idrottslärare som jag har intervjuat i min avhandling sa alla liknande saker om vad friluftsliv i skolan är. Att det handlar om att få uppleva naturen, och om att vistas i naturen och känna lugn, och om att utföra olika aktiviteter ute i naturen, berättar Jonas Mikaels och fortsätter:
– Jag tycker att det är en romantiserad bild av friluftsliv som gör det svårt att genomföra under en vanlig sextiominuters­lektion. Särskilt om skolan är placerad mitt inne i en stad och man måste förflytta sig en bit för att komma till naturen.

Jonas Mikael

Jonas Mikaels är legitimerad lärare i idrott och hälsa och arbetar som lärarutbildare vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm (GIH). Hans avhandling Becoming-place: (Re)conceptualising friluftsliv in the Swedish physical education and health curriculum las fram vid GIH fredag 20 oktober 2017. Den går att ladda ner från gih.diva-portal.org.

I en annan av avhandlingens fyra delstudier intervjuade Jonas Mikaels nyzeeländska lärare i idrott och hälsa. Flera av dem hade en delvis annan syn på vad outdoor education är och använde sig av en så kallad platsresponsiv pedagogik. Det vill säga, de tog utgångspunkt i platsen och lärande om hållbarhet när de undervisade i outdoor education i skolan.
– När de åkte med en klass till en klippa för att klättra klättrade de inte bara för själva klätteraktivitetens skull utan de klättrade för att komma närmare platsen och själva kunna se vilka förhållanden som råder just där, förklarar Jonas Mikaels.

Platsresponsiv pedagogik är något som diskuteras mycket i utländsk forskning om friluftsliv i skolan men som lyser med sin frånvaro både i den svenska skolpraktiken och i de svenska styrdokumenten för friluftsliv i ämnet idrott och hälsa.

Ändå är det just platsresponsiv pedagogik som Jonas Mikaels förespråkar som lösningen på problemet att kunna få till friluftsliv på vanliga lektioner i idrott och hälsa. Han menar att platsresponsiv pedagogik trots allt ”kuggar i väldigt bra med läroplanen”.

I alla fall om man lyfter blicken från kursplanen för ämnet idrott och hälsa och i stället tittar i det första kapitlet i läroplanen som handlar om det som alla lärare ska arbeta med i sin undervisning. Där betonas nämligen att historiska, miljömässiga, internationella och etiska perspektiv ska behandlas inom alla ämnen.

I delstudien där Jonas Mikaels intervjuade svenska idrott och hälsalärare lät han dem även testa att arbeta med platsresponsiv pedagogik i ett fem veckor långt projekt. Resultatet visar att de deltagande lärarna tyckte att den platsresponsiva pedagogiken gjorde friluftsliv lättare att få till och ökade tydligheten kring vad eleverna ska lära inom kunskapsområdet. Dessutom ökade den övriga kollegors intresse för ämnes­övergripande samarbete med idrott och hälsa­ämnet.
– Tidigare hade intresset från rektorer och övriga lärare på skolorna inte varit särskilt stort när idrottslärarna pratade om friluftsliv och olika utomhusaktiviteter. Men när de berättade att de jobbade med platsresponsiv pedagogik utifrån ett historiskt, miljömässigt, internationellt och etiskt perspektiv var det många av kollegorna som ville haka på friluftslivprojektet, berättar Jonas Mikaels och fortsätter:
– Plötsligt blev lärarna i idrott och hälsa de som kunde initiera ämnesövergripande samarbeten i stället för att som tidigare vara de vars ämne var svårt att få med.
Ett exempel på hur projektet fick lärarna att omvärdera sina möjligheter att undervisa om friluftsliv är en lärare som i den inledande intervjun med Jonas Mikaels berättade att hen arbetade i en förortskommun till Stockholm och att den första bilden hen fick i huvudet när hen kom upp ur tunnelbanan inte var vilka fantastiska möjligheter till friluftsliv området gav. I skolans närhet ligger visserligen en sjö med en slinga runt men den hade läraren dittills mest använt till att låta eleverna träna konditionsträning.

Under projektet med att tillämpa en platsresponsiv pedagogik på sin undervisning i friluftsliv började läraren se området runt sjön på ett nytt sätt. I stället för löpträning lät hen sina elever gå runt sjön och intervjua folk de mötte om vad platsen betydde för dem. Det visade sig dessutom att platsen historiskt har en stark koppling till ämnet idrott och hälsa genom att den är en av de platser där de olympiska sommarspelen genomfördes 1912.

Invändningar om att den fysiska ansträngningen blev betydligt mindre med den nya platsresponsiva pedagogiken än med den tidigare aktivitetsfokuserade pedagogiken bemöter Jonas Mikaels lugnt.
– Ämnet idrott och hälsa är i dag ett kunskapsämne och jag ser inte att lärarens uppgift är att aktivera eleverna så att de blir svettiga varje lektion. Därmed inte sagt att idrott och hälsa ska bli ett teoretiskt ämne, men det måste inte råda full fysisk aktivitet på lektionerna varje gång.

Avhandlingens fyra självständiga delstudier i korthet:

  1. Syftet i första delstudien var att utforska och problematisera lärares sätt att tala om outdoor education i Nya Zeeland. Fokus låg på vad som kan sägas, hur det sägs och de effekter sådana sätt att tala får för den pedagogiska praktiken.
  2. I den andra delstudien utforskades relationer mellan människa och natur samt olika sätt att relatera till plats genom reflektionsböcker som en grupp universitetsstudenter skrev under en månadslång paddlings- och vandringstur i de kanadensiska klippiga bergen.
  3. I den tredje delstudien var syftet att kritiskt undersöka vad som tas för givet, respektive osynliggörs, genom de sätt som friluftsliv beskrivs i svensk läroplanstext.
  4. Den fjärde delstudien undersöker den pedagogiska potentialen som en platsresponsiv pedagogik erbjuder för undervisning och lärande i friluftsliv inom idrott och hälsa. Till grund låg ett ettårigt forskningsprojekt där en grupp idrott och hälsalärare som undervisar på högstadiet deltog.

 

ur Lärarförbundets Magasin