Läs senare

Gruppen avgör om lektionen går i mål

Lärare behöver kunskap i hur bra grupparbeten ska läggas upp. Det konstaterar Cecilia Lindblom i en ny avhandling.

26 Aug 2016
Gruppen avgör om lektionen går i mål
Illustration: Valero Doval

Skollagen slår fast att alla elever ska ges likvärdiga förutsättningar att klara skolarbetet.

– Det är något jag brinner för, att alla ska få samma chans, säger Cecilia Lindblom.

I juni disputerade hon med en avhandling som ger en pessimistisk bild av hur hem- och konsumentkunskapsämnet i det avseendet lever upp till skollagen.

– Elever ges ganska olika förutsättningar att nå målen, konstaterar Cecilia Lindblom.Foto: Johan GunséusHon började sin forskning med att skicka ut enkäter till 1 180 aktiva hkk-lärare runt om i landet. Av de 385 svar som kom in kunde Cecilia Lindblom utläsa stora skillnader i de praktiska förutsättningarna, till exempel i klassrummens utformning, lärarnas behörighet och lektionernas längd. Skillnaden mellan kommunala och fristående skolor var påtaglig, i de kommunala skolorna var 86 procent av lärarna behöriga, i de fristående endast 39 procent. Nästan alla kommunala skolor hade fullt utrustade klassrum, medan närmare en tredjedel av de fristående skolorna inte hade det.

– Egentligen blev jag inte förvånad över det resultatet, men kanske lite beklämd över att det var så stor skillnad, säger Cecilia Lindblom.

Enkätstudien gjordes 2010, men inte mycket tycks ha hänt sedan dess. Trots legitimationskravet var behörigheten inom hkk-ämnet fortfarande mycket låg 2015. 37 procent i årskurs fyra till sex och 60 procent i årskurs sju till nio.

Resultatet av enkäterna, som vi skrev om i Mivida nr 2/2012, blev starten till Cecilia Lindbloms avhandling. En stor del av den resterande forskningen har hon bedrivit i klassrum genom att observera och spela in lektioner.

– Jag ville ta del av det praktiska arbetet när det gäller matlagning, så därför har jag observerat lektioner utförda i fullt utrustade klassrum, med åtta till tio köksenheter.

Hon har fokuserat på årskurs nio, men eftersom hennes doktorandkollega Ingela Bohm gjort samma slags observationer i årskurs fem och åtta, har Cecilia Lindblom även kunnat använda delar av det materialet i sin analys. Sammanlagt har hon gått igenom 16 timmar videofilm och 117 timmar ljudinspelning.

– Eleverna fick bära mikrofoner medan de jobbade, det är därför det blev så mycket ljudmaterial. Att gå igenom allt det tog ett halvår, ett riktigt hästjobb. Men det var jätteintressant, jag lade märke till saker som jag aldrig uppfattade när jag själv jobbade som lärare. Arbetet inom grupperna kan se så olika ut, säger hon.

Det som framkom var nämligen att gruppsammansättningen har stor betydelse för elevernas förutsättningar att nå målen. I sitt material har Cecilia Lindblom kunnat urskilja fyra typer av grupparbete. I ett av dem, som hon kallar integrerat grupparbete, diskuterade eleverna hur de skulle lägga upp matlagningen, vem som skulle göra vad och hur de skulle arbeta så att alla fick del av undervisningen. Denna typ av grupp fungerade bäst.

I de andra tre grupptyperna, expert-, delat eller parallellt grupparbete, gjorde sammansättningen av elever att lärandet inte främjades. Eleverna kommunicerade dåligt och merparten av dem fick inte möjlighet att visa sin skicklighet och kreativitet.

I expertgrupperna blev en elev drivande och bestämde vad de andra skulle göra. I delat grupparbete arbetade några elever integrerat, men en elev blev inte inbjuden i diskussionerna och fick göra sysslor som blev över. I det som Cecilia Lindblom kallar parallellt grupparbete pratade eleverna inte mer än nödvändigt med varandra och jobbade var för sig.

I alla utom ett fall av klassrums­observationer fick eleverna välja grupp­indelning själva.

– Slutsatsen som jag drar av detta är att lärarna bör sätta ihop grupper och inte överlämna det till eleverna. Detta för att minska risken för att grupperna blir av de sämre typerna. Men än viktigare är att lärare måste få bättre kunskap om gruppsammansättning och hur bra grupparbeten ska läggas upp, säger Cecilia Lindblom.

Under de observerade lektionerna var det tydligt att elevernas, och ibland även lärarens, fokus var slutresultatet, att maträtten skulle bli klar. Vid alla dokumenterade undervisningstillfällen fick grupperna i någon mån själva välja vilken maträtt de skulle laga och planera hur de skulle gå till väga.

– Många elever valde en för avancerad maträtt och planerade in för mycket. Det gjorde dem stressade. Det spelade ingen roll hur lång lektionen var, det var snarare så att ju längre lektion, desto mer avancerad rätt lagade de och därför blev de som hade längst lektion mest stressade, säger Cecilia Lindblom.

Mot denna bakgrund tycker hon att lärarna måste bli bättre på att styra och hjälpa eleverna att planera. Och bli tydligare gentemot eleverna att det är processen i matlagningen som är det viktigaste i kursplanen.

– Självklart ska eleverna få bestämma och planera själva, men de måste få träna på att tidsplanera. Hur lång tid tar det att koka en potatis, till exempel?

Cecilia Lindbloms avhandling är en av få som finns i ämnet hem- och konsumentkunskap. Nu hoppas hon att lärarutbildningarna ska ta vara på hennes och kommande avhandlingar och använda sig av resultaten.

Hennes förhoppnings är också att verksamma lärare och skolledare ska läsa den.

– Det här är inte en avhandling för forskarsamhället, utan för verksamheten.

Fyra punkter för likvärdig undervisning

Cecilia Lindblom ser fyra åtgärdspunkter för en bättre undervisning i hem- och konsumentkunskap där alla elever får samma förutsättningar att nå målen:

  1. Behöriga lärare.
  2. Ändamålsenliga klassrum.
  3. Lärarna måste ges kunskap om hur man lägger upp ett bra grupparbete.
  4. Eleverna måste tränas och få kunskap i tids­planering.

Cecilia Lindbloms avhandling heter Skolämnet Hem- och konsumentkunskap på 2000-talet – förutsättningar för elevers möjlighet till måluppfyllelse och lades fram 10 juni vid institutionen för kostvetenskap på Umeå universitet.

ur Lärarförbundets Magasin