Läs senare

Han har blick för detaljerna

DJUPDYKNINGVar är bästa platsen för samlingen? Vilken gruppindelning gynnar elevernas lärande av varandra? Hur minimeras kötiden? En masterutbildning i idrotts­didaktik har fått Christer Bengtsson att se på sin undervisning med nya ögon.

Christer Bengtsson, lärare i idrott och hälsa på Brattåsskolan. Foto: Emelie Asplund

På väg upp till Brattåsskolans gymnastik­sal möts Christer Bengtsson av flera elever som kommer springande för att få en kram av sin lärare i idrott och hälsa. De är uppriktigt glada över att se honom, och glädjen är ömsesidig.
– I den här åldern är barnen så positiva. Man får så mycket kärlek av dem varje dag, säger Christer Bengtsson med ett stort leende på läpparna.
Men kärleken beror inte enbart på att eleverna är åtta år och går i tvåan. Den är frukten av ett långsiktigt arbete med att bygga relationer och skapa förtroende. På lunchen brukar Christer Bengtsson till exempel sätta sig bredvid de elever som behöver lite mer uppmärksamhet eller de som ofta ”glöm­mer” sina idrottskläder eller inte vill duscha efter lektionen.
– Tidigare hade jag en mer auktoritär ledarstil. Men nu försöker jag prata med eleverna, vara med dem och på det sättet få en bra relation. Även de elever som inte har idrott och hälsa som sitt favorit­ämne ska veta att det nog blir en trevlig lektion ändå, eftersom de har mig som lärare.

Den här förändringen har skett gradvis under Christer Bengtssons tjugo år som lärare och är en utveckling han delar med många andra. Men det är i och med en masterutbildning i ämnesdidaktik vid Göteborgs universitet som han har lyckats sätta ord på sin undervisningspraktik.
– Jag ser med nya ögon på det jag gör, och vrider och vänder på hur jag lägger upp undervisningen ett par extra gånger. Om jag tidigare konstaterade att ett visst sätt blev effektivt och var nöjd med det, så fortsätter jag i dag att prova fram och tillbaka för att utveckla det ännu mer.
Christer Bengtsson ansökte till masterutbildningen för att han ville få fortbildning och för att kunna få undervisa på Lärarhögskolan. Det första året var en genomgång av allmän ämnesdidaktik i ett internationellt historiskt perspektiv, nuläge och hur det kan komma att se ut i framtiden. Det andra året har varit en specialisering i idrottsdidaktik, det vill säga hur läraren undervisar i idrott och hälsa, vad hen undervisar om och när lärandet sker.

Utbildningen är på halvfart kvällstid och Christer Bengtsson undervisar också på universitet. Men upplägget innebär att han fortfarande kan jobba kvar på Brattåsskolan på cirka 50 procent. Inför dagens lektion har han ställt i ordning fem olika stationer. Med hjälp av eleverna instruerar han vad de ska göra vid dem: Häcklöpning, kasta basketboll, klättra i rep, hoppa hopprep och trixa med fotboll.
Med fem stationer slipper eleverna stå i kö. I stället är de igång hela tiden. Det är en del av ämnes­didaktikens ”hur”. När Christer Bengtsson tränar friidrott med eleverna, ett tillfälle när det lätt blir mycket köande, ser han till att eleverna är aktiva genom att ha flera stationer, men de hjälper även till med att mäta sina kamraters längdhopp för att minska väntetiden.
Ett annat syfte med stationer är att kunna individualisera undervisningen. Christer Bengtsson har räknat med att stationerna hoppa hopprep, kasta basketboll och häcklöpning är mer eller mindre självgående, och att han därmed kan koncentrera sig på att hjälpa de som elever som behöver extra träning i de svårare momenten vid repen och trixningen.
– Det är viktigt att eleverna får känna att de lyckas. Om jag inte hade hjälpt till vid repen tror jag en del har gett upp rätt snabbt. Men nu såg vi till att alla lyckades, säger han efteråt.
I de lägre årskurserna är alltid klassläraren med på idrott och hälsan. Det innebär att det finns extra tid för individuell hjälp. När Christer Bengtsson ser att flera elever har svårt med basketen går han dit och visar hur de kan få fart på bollen genom att böja knäna och tajma kastet.

– Jag vill ge alla elever en fysisk bildning. De ska få träna upp sin rörelseförmåga, grovmotorik och koordination. Idrotter som basket och längdhopp kräver komplexa rörelser. I längdhopp ska de kunna ta ansats, göra upphopp och landa jämfota. Det är svårt för många barn, säger Christer Bengtsson och nämner den franske sociologen Pierre Bourdieu, vars teorier om social klass de läst på masterutbildningen.
– Medelklassens barn sätts ofta i idrottsföreningar och får testa och träna olika saker. De får automatiskt den här fysiska bildningen. Men alla barn får inte det av olika orsaker, då är det skolans uppgift att kompensera för det.
För att alla elever ska ha någorlunda lika möjligheter bygger Christer Bengtsson också upp träningen i flera steg. Innan klassen får spela basket i årkurs fyra eller fem, har de i de lägre årskurserna redan fått testa alla moment som ingår: kasta i korgen, passa, dribbla och så vidare.

Återkommande i masterutbildningen är också den ryske psykologen Lev Vygotskijs teori om sociokulturellt lärande, det vill säga att allt lärande sker i ett socialt och samhälleligt sammanhang. Nedbrutet på lektionsnivå handlar det om att skapa bra lärmiljöer, låta eleverna lära av varandra eller bli delaktiga i lärandet genom att till exempel låta dem vara med och instruera hur stationerna ska genomföras.

– När jag står vid sidan av och pratar medan en elev visar, ser alla att vi arbetar tillsammans här. Det skapar bra förutsättningar för lärande, säger Christer Bengtsson.
Eleverna i klass 2B är taggade den här förmiddagen. De flyttar från station till station, och kämpar på efter egen förmåga. En kille räknar snabbt till 50 hopp vid hopprepen, medan kompisen bredvid snubblar, sliter och sneglar på de andras till synes lätta hopp. För Christer Bengtsson är det ett perfekt exempel på hur eleverna lär av varandra, och för att få till det gäller det att göra bra grupp­indelningar.
– De tittar på sina kompisar och tar efter hur de gör. Det kan också vara att de peppar varandra. Om någon kämpar på i häcklöpningen, kanske kompisen anstränger sig lite extra för att ta rygg.

Mer om Masterprogram i ämnesdidaktik idrott och hälsa

  • Finns bland annat på Göteborgs universitet.
  • Omfattar 120 högskolepoäng.
  • Ges på halvfart under fyra år.
  • Syftar till att utveckla didaktiska kunskaper både teoretisk och praktiskt.
  • Avslutas med en masteruppsats och leder till en masterexamen i ämnesdidaktik.

En bra lärmiljö handlar också om att vara vaksam på detaljerna. När Christer Bengtsson tränar kullerbytta i de lägre årskurserna har han numera alltid både en tunn och tjock matta för att alla ska våga testa, och till dagens lektion hade han justerat antal basketbollar så att alla vid den stationen skulle få varsin. Men för att inte riskera att skapa problem valde han mjuka bollar.
– Jag har kanske blivit lite skadad av masterutbildningen. Jag tänker mycket på de små sakerna. Som hur jag placerar mig i rummet i relation till eleverna, och var den bästa platsen för en samling är beroende på var jag ställt fram stationer. Det gäller ju att alla ska kunna höra och se.

Med vissa anpassningar använder Christer Bengtsson samma planering i alla klasser. I en annan klass går det till exempel en elev som sitter i rullstol och då byter han ut en del stationer för att hon ska kunna delta på så lika villkor som möjligt. När de spelade volleyboll lät han till exempel en av planerna ha ett väldigt lågt nät för att hon skulle kunna vara med. De andra eleverna fick spela stående på knä just där, vilket blev som en extra svårighet att öva på.
Christer Bengtssons strävan efter den bästa möjliga undervisningen tycks ge effekt. I slutet av lektionen får eleverna sätta sig vid mittlinjen och utvärdera vad de har lärt sig. Darin Mohamad tyckte ”allting” var roligt:
– Vi tränade benen när vi sprang över häckarna, på basketen tränade vi på att kasta, på klättringen tränade vi armarna, när vi trixade tränade vi fotboll och när vi hoppade hopprep blev man trött.
Christer Bengtsson eftersträvar att lägga grunden för ett livslångt lärande, och den glädje som Darin Mohamad känner är nyckeln till ett fortsatt idrottande eller motionerande hela livet. Av den anledningen undviker Christer Bengtsson situationer med vinnare och förlorare.
– Det innebär en belastning för både mig och eleverna. Jag får onödiga konflikter, och en del elever kommer att lämna lektionen med en besvikelse över att de inte vann. Då är det bättre att göra samarbets­övningar eller variera lagen så att eleverna inte hela tiden räknar poäng eller mål. Det viktiga är att skapa en positiv miljö.

Alla artiklar i temat Djupdykning: Ämnesdidaktik (6)

ur Lärarförbundets Magasin