Läs senare

Hennes upplägg gör dokumentationen lätt

Det låter kanske lite kaxigt men det är ju sant så varför inte säga det rakt ut: Lena Ohlsson tycker inte det är svårt att hinna dokumentera elevernas kunskapsutveckling i idrott och hälsa.

15 Jun 2015

Foto: Per Eriksson
Hopprepen ser ut som färgglada ormar där de ligger på golvet framför eleverna i den stora idrottshallen vid Sammilsdalskolan i Leksand. Förutsättningarna för lektionen är inte ideala. I hallen befinner sig runt femtio elever i årskurs nio och vikarien för vikarien till den andra klassens lärare har inte kommit än så Lena Ohlsson, lärare i idrott och hälsa sedan snart tjugofem år, kör ensam igång uppvärmningen. Hon låter musik med tydlig takt strömma ut genom högtalarna samtidigt som hon med hög röst börjar instruera eleverna.
Först ligger repen rakt utsträckta på golvet och eleverna hoppar fram och tillbaka över dem på ett sätt som påminner om att hoppa twist. Lena Ohlsson visar första omgången av varje nytt sorts hopp och sedan fortsätter eleverna några gånger till på egen hand. Efter en stund tar hon upp ett av hopprepen från golvet och visar hur det kan vikas ihop och hållas mellan händerna som hjälp för att vända och vrida på kroppen åt olika håll. Slutligen släpps repen ut i full längd igen och används till att hoppa med, både baklänges och framlänges och så väl jämfota som på ett ben, varierat i halv- och heltakt allt efter Lena Ohlssons instruktioner. Med hopprepens hjälp bakas en känsla för takt och rytm in i uppvärmningen.

Tanken är att eleverna under dagens lektion ska jobba med en kombination av arbetsområdena ”danser och träningsprogram till musik” och ”redskapsgymnastik”, båda en del av det som Lena Ohlsson kallar kunskapskrav ett, det vill säga ”rörelseförmåga i lekar, spel, idrotter och dans”.

När både läraren och eleverna börjar se varma och lätt andfådda ut är det dags att flytta fokus från takt och rytm till redskap och från den främre delen av idrottshallen till den bortre. Där står en rad olika redskap och mattor framställda som eleverna nu ska använda sig av för att utveckla sin förmåga att behärska den egna kroppen.

Att hinna dokumentera allt femtio elever gör genom att se dem utföra det är förstås en omöjlighet för en ensam lärare, särskilt om man samtidigt ska instruera och passa de som behöver hjälp. Därför har Lena Ohlsson utvecklat en metod för att slippa försöka klona sig. Vid varje redskap ligger en klasslista. På den sätter varje elev ett kryss när hen anser sig ha klarat en av rörelserna eller rörelsekombinationerna som finns uppräknade på listan. I enklare fall gör eleven bedömning själv, eller i samspråk med en kamrat, i mer komplicerade fall ropar eleven på Lena Ohlsson som kommer och ser på – och i vissa fall passar – medan rörelsen utförs. Mellan arbetsområdets lektioner tittar Lena Ohlsson på klasslistorna för att se vilka elever som inte har satt så många kryss på listan och som därför kan behöva lite extra uppmärksamhet och hjälp från henne nästa lektion.Foto: Per Eriksson
– Samtidigt har varje elev ett eget ansvar att vara aktiv under lektionerna och göra minst tre övningar på varje redskap. Känner man sedan att man inte kommer längre kan man övergå till att göra styrkeövningar utifrån ett papper med instruktioner, berättar Lena Ohlsson.

Just när det gäller redskapsgymnastik har hon inget särskilt avslutande examinationstillfälle utan tycker att elevernas självbedömning tillsammans med det hon trots allt hinner se räcker som betygsunderlag. I slutet av varje arbetsområde, som håller på minst sex lektioner, fyller varje elev i en bedömningsmatris och efter att Lena Ohlsson har gjort detsamma jämför hon elevernas bedömning med sin egen. Skulle bedömningarna skilja sig åt till elevens nackdel ber hon eleven visa vad det är hen tycker att hon som lärare har missat.

– Syftet med redskapsgymnastik är att träna sin kroppskoordination och lära sig behärska den egna kroppen, säger Lena Ohlsson.

På E-nivå innebär det att klara att göra en rörelse i taget medan det på C-nivå krävs att man klarar en sammansatt rörelse, till exempel handstående med nedrullning. För ett A krävs att man behärskar mer avancerade samman­satta rörelser.

Men progressionen finns inte bara i betygsskalan, svårighetsgraden höjs också för varje årskurs. I sjuan inleds arbetsområdet med en introduktionslektion där Lena Ohlsson går igenom de olika rörelserna, därefter får eleverna träna på dem. I åttan introducerar hon nya övningar och i nian blir de svårare.

– Jag försöker förmedla att man kan träna upp sin förmåga, din kropp sätter inga gränser utan det är du själv som gör det, säger Lena Ohlsson och visar vad hon menar när hon går runt i hallen och peppar eleverna att inte ge upp utan fortsätta försöka få till en rörelse även om den blir fel inte bara en eller två eller tre gånger utan ännu fler. För en tjej innebär det att hon till slut får till bakåtkullerbyttan i de romerska ringarna, för en kille att han för varje försök kommer allt närmare målet att lyckas hoppa upp på en hög plint utan att ta stöd med händerna. I slutet av lektionen samlar Lena Ohlsson eleverna och ber alla räcka upp en hand som har gjort något under lektionen som hen aldrig har prövat förut. Hon ser nöjd ut när åtminstone hälften av eleverna lyfter på handen.

– Där ser ni, det går att göra nya redskapsövningar även i årskurs nio. Era muskler utvecklas hela tiden. Det gör att ni nu kan göra rörelser som ni inte klar­ade förut, konstaterar hon.

Arbetsområdet danser och träningsprogram till musik avslutas till skillnad från redskapsgymnastiken med ett examinationstillfälle. I nian sker det genom att Lena Ohlsson vid ett par tillfällen går upp och sätter sig på läktaren och observerar medan eleverna dansar pardans nere i hallen. Men först har de fått möjlighet att lära sig och att träna på det som de har lärt sig. Bland annat under en halvdag med en särskilt inbjuden dans­lärare.

– Det är viktigt att det finns frizoner inplanerade så att eleverna får en chans att öva och pröva sig fram utan att samtidigt bli bedömda, poängterar Lena Ohlsson.

I sjuan och åttan är fokus inom arbetsområdet mest på takt och rytm genom skilda aktiviteter som boxercise, spinning, aerobics, gruppträning och en och en-danser medan det i nian blir mer inriktat på pardans genom foxtrot, bugg och vals.

När den nya läroplanen infördes gjorde Lena Ohlsson något som inte alla lär­are har mäktat med. Hon satte sig ner och gjorde om sin undervisning helt och hållet utifrån den nya kursplanen. Först delade hon in texten i kursplanen i fyra kunskapskrav och utifrån dem gjorde hon en bedömningsmatris. Sedan planerade hon sin undervisning utifrån arbetsområdena i matrisen.

Lena Ohlsson hade inga speciella förutsättningar jämfört med andra lärare vid implementeringen av den nya läroplanen och gjorde det mesta av förändringsarbetet själv, även om hon och hennes ämneskollegor på skolan har pratat ihop sig i efterhand.

– Det är ju tid för gemensam planering som är svårast att få ihop, konstaterar hon.

Inför varje nytt arbetsområdes början går hon igenom sin pedagogiska planer­ing med eleverna så att det blir tydligt även för dem vad som ska göras och vad hon som lärare förväntar sig av dem. En hel del av hennes gamla planering har hon kunnat återanvända om än om­paket­­erad efter de nya förutsättningarna.

– Den största förändringen mot före Lgr 11 är att jag nu utgår från kunskapskraven, tidigare utgick jag från strävansmålen när jag gjorde min planering, säger hon.

Men den största skillnaden mot många andra idrott och hälsa-lärares undervisningsupplägg är nog att Lena Ohlsson inte försöker dokumentera elevernas kunskapsutveckling hela tiden utan redan i planeringsstadiet bestämmer hur ett viss arbetsområde ska examineras och vid vilka tillfällen. Det talar hon sedan om för eleverna. Till exempel kan hon i början av en basketlektion säga att i dag kommer jag bedöma era tvåtaktare eller, om det är en volleybollektion, i dag kommer jag bedöma era fingerslag.

Det vill säga, Lena Ohlsson arbetar efter ett upplägg som inte skiljer sig särskilt mycket från det som lärare i teoretiska ämnen ofta har. Först undervisar man, sedan får eleverna öva och få formativ feedback, och till slut bedöms deras färdigheter vid ett eller flera uttalade tillfällen. Och precis som i de teoretiska ämnena har Lena Ohlssons elever chans att göra omprov. Både om de missade det tidigare bedömningstillfället och om de var med men vill försöka förbättra sin prestation.

– I nian lägger jag in fyra veckor på höstterminen och fyra veckor på vårterminen där eleverna får chans att komplettera det som de tidigare har missat, berättar hon.

Alla arbetsområden examineras inte genom observationer utan hur examinationen går till beror på vad som passar bäst. Arbetsområdet ”planera, genom­föra och utvärdera träning” examineras till exempel i nian skriftligt i form av en inlämnad träningsdagbok med tillhör­ande utvärdering av hur bra det valda träningsprogrammet fungerade.

Att göra om hela sin undervisning och tänka ut ett helt nytt upplägg har tagit mycket tid men trots allt arbete tycker Lena Ohlsson att det har varit värt det.

– Först och främst för att det här upplägget gör det tydligt för eleverna vad de ska lära sig och när det kommer be­dömas. Men också för att idrott och hälsa är ett kunskapsämne och om någon frågar måste jag kunna redovisa vad det är jag har satt betyg på. Det kan jag nu.

Mer om Lena Ohlssons bedömningsmatris:

Lena Ohlssons bedömningsmatris är uppdelad i fyra kunskapskrav. Under varje kunskapskrav finns ett antal arbetsområden listade. Vid varje arbetsområde finns möjlighet att kryssa i en av fyra möjliga nivåer på utförandet.

De fyra kunskapskraven (och deras respektive arbetsområden) är:

  1. Rörelseförmåga i lekar, spel, idrotter och dans (bollspel, friidrott, redskapsgymnastik, kondition, styrka, simning, vinteridrott, danser och träningsprogram till musik)
  2. Hälsa och livsstil (sätta upp mål och planera träning, utvärdering)
  3. Friluftsliv och orientering (friluftsaktiviteter, orientering)
  4. Säkerhet (förebygga skador, simning, nödsituationer)

De olika bedömningsnivåerna uttrycks för exempelvis redskapsgymnastik så här:

  1. Har deltagit i för liten omfattning för att kunna bli bedömd. Deltar inte aktivt under en hel lektion.
  2. Deltar aktivt och behärskar sammansatta motoriska grundformer.
  3. Visar en god teknik i olika moment och en god kroppskontroll.
  4. Visar en mycket god teknik och kroppskontroll i de olika momenten. Kan anpassa och variera sina rörelser väl till kraven de olika grenarna kräver.

Efter varje arbetsområde fyller både eleverna och Lena Ohlsson i bedömningsmatrisen för det avslutade området och i slutet av varje termin använder Lena Ohlsson den då för varje elev helt ifyllda matrisen som betygsunderlag.

ur Lärarförbundets Magasin