Ingår i temat
Nyanlända
Läs senare

Hittar rätt på idrotten

Ett befriande ämne utan så mycket prat. Samtidigt en svår utmaning med hälsobegrepp och trång machokostym. Läraren Åke Huitfeldt har intervjuat nyanlända ungdomar om ämnet idrott och hälsa.

24 Nov 2015
Hittar rätt på idrotten
Illustration: Madelen Lindgren

Att röra sig och behärska sin egen kropp är ett internationellt språk där det inte behövs så många ord. Som ny i ett främmande land kan idrott och hälsa därför vara en fördel jämfört med många andra ämnen.
Åke Huitfeldts licentiatuppsats, Passar jag in? Nyanlända ungdomars möte med idrottsundervisning, visar också att det handlar om ett uppskattat skolämne. Idrott och hälsa ger möjligheter till avkoppling rent psykiskt och ett tillfälle att träffa andra ungdomar. De nyanlända har en rimlig chans att få ett betyg trots att de varit kort tid i Sverige. De intervjuade ungdomarna tycker att ämnet oftast är roligt och de känner sig bekräftade av kamrater och lärare.

Svårare är det med att förstå värdet av ämnet ur ett hälsoperspektiv. Åke Huitfeldt, som har 40 års erfarenhet som idrott- och hälsalärare, menar att lärarna trots goda intentioner har svårt att förklara syftet med idrott och hälsa och dess centrala innehåll.

– Det beror i första hand på språkbegränsningar. Vi idrotts­lärare kanske skulle vara tuffare och säga att vi behöver modersmålslärare på teorigenomgångar men resurserna är begränsade. Vi får försöka att vara väldigt tydliga när vi talar om mat, hälsa, kondition och annan teori. Men jag vill betona att viljan att lära sig nya färdigheter finns hos den här gruppen, säger Åke Huitfeldt.

Utifrån djupintervjuer med sex ungdomar, tre flickor och tre pojkar, framgår att utmaningen är större för flickorna. De har mindre erfarenhet av att ha varit fysiskt aktiva på fritiden under uppväxten. Normer från familjen och hemlandet om vad som anses manligt och kvinnligt inom idrotten påverkar också.

Två av flickorna uttrycker att de känner sig obekväma, främst i dans när man ska hålla i pojkarna och i simning tillsammans med pojkar. De upplever också att en del pojkar ibland tittar konstigt på dem när de rör sig.Foto: Privat
Åke Huitfeldt menar att det går att hitta lösningar för att öka tryggheten i exempelvis dans och simning. Dans behöver ju inte vara pardans utan kan vara att röra sig rytmiskt till musik. Och simningen kan man dela upp i flick- och pojkgrupper.

– Man ska ju kunna simma 200 meter enligt kraven i ämnet och det är ju en väldigt viktig förmåga. Jag har i min tjänst två timmar i veckan med nyanlända ungdomar som inte kan simma. Jag har en period med enbart flickor och en med enbart pojkar. Sen finns det andra som inte bryr sig om ifall det är samundervisning eller inte.

Åke Huitfeldt har även intervjuat ungdomarna om deras uppväxt och villkoren i deras hemländer. Tiden före flykten har varit problematisk och otrygg utan organiserad skolgång. En av flickorna har till exempel jobbat med att knyta mattor fast hon hellre hade velat gå i skolan. Pojkarna har ofta fått hjälpa till med tunga kroppsarbeten. Fritiden har präglats av många plikter, men främst pojkarna har i viss mån haft möjlighet att leka och spela fotboll. Ett par av ungdomarna har erfarenhet av idrottsundervisning.

Även i Sverige tvingas ungdomarna hantera oro över om de kommer att få stanna i landet och om familjen klarar ekonomin. En av pojkarna har till exempel svårt att sova, vilket kan påverka skolsituationen. Ett par av ungdomarna bor ensamma och saknar sina familjer.

Åke Huitfeldt råder alla idrottslärare att informera sig om den nyanlända elevens uppväxtvillkor och hur de kan påverka under lektionerna i idrott och hälsa. Ett praktiskt tips är också att lära sig några ord på elevernas modersmål för att de ska känna sig bekräftade. Ett exempel är ordet ”bra” som kan ge otroliga effekter, menar han.

Vinteraktiviteter och orientering är exempel på aktiviteter som är helt främmande för många nyanlända. Här gäller det att gå sakta fram.

– Av naturliga skäl är det många som aldrig stått på skidor eller åkt skridskor. Men jag tycker att de här övningarna ger mycket glädje och viljan finns hos de unga.

För att öka trivseln för alla är det viktigt att jobba med attityder, främst pojkarnas. De nyanlända pojkarna i studien har svårt att ta av sin ”machokostym” och de visar störst engagemang i bollspel. Det finns ett motstånd i att engagera sig i dans, simning, orientering och vinteraktiviteter där de är nybörjare.

Hur jobbar man emot den här machokostymen?

– Det är en ständig kamp och vi måste visa bredden i ämnet. Pojkarna i min studie var väldigt påverkade av den mediala bilden av idrottande. De vill helst göra sådant som de redan kan som basket eller fotboll. Pojkar födda i Sverige är också mer i den här nischen, många tycker inte att det är riktig idrott när man har gruppträning eller yoga.

Flickorna uttrycker att de vill ha idrott och hälsa tillsammans med pojkarna. Men det ska ske i trygga former där de inte känner sig uttittade. Pojkarna vill också ha samundervisning men ibland vill de kunna ta i lite extra.

Även om ämnet idrott och hälsa är en liten del av ungdomarnas liv så ger det en glädje eftersom de kan lyckas i många moment. Och på sikt kanske ämnet kan vara en väg in i samhället efter skoldagen, menar Åke Huitfeldt.

– De ungdomar jag mötte vill ha kontakt med svenska ungdomar. Här kan idrottsrörelsen vara en väg in. Många är också aktiva i olika klubbar men det måste bli lättare att kunna börja i en idrottsförening även efter att man har fyllt femton.

Åke Huitfeldt arbetar i dag på en gymnasieskola med bland annat olika introduktionsprogram och han har stor erfarenhet av att undervisa nyanlända barn och ungdomar. Det var tack vare forskarskolan i idrott och hälsas didaktik vid Örebro universitet som han kunde skriva sin licentiatuppsats.

– Jag ville tränga in djupare i den här frågan. Dessutom finns det inte så mycket skrivet om nyanländas möten med ämnet idrott och hälsa. Nu finns det i alla fall en text att förhålla sig till.

»Jag ville gå i skolan men ibland var det krig och då var det svårt att gå dit och svårt att jobba. Vi hade ingen fotbollsplan och ingen lektionssal. Vi satt bara i skolan och hade ingen idrott. Vi spelade brännboll som här men utan boll, vi använde egna saker.«

Mehdi om sin skola i Afghani­stan.

”Jag simmade med klassen några gånger, det funkade inte, jag kunde inte simma 25 meter, Jag fick en speciell lärare och då åkte vi och simmade extra en gång i veckan. Nu har jag lärt mig simning, spela volleyboll, lärt mig lite av allt.«

Saleh om mötet med idrott och hälsa i Sverige.

Alla artiklar i temat Nyanlända (8)

ur Lärarförbundets Magasin