Läs senare

Hon brinner för helheten

DRIVKRAFTKia Alfredsson kan se tillbaka på många år som lärare i hem- och konsumentkunskap. I höstas började hon arbeta i gymnasiesärskolan, nu kan hon säga att hon gjort allt inom yrket.

03 Maj 2017

Kia Alfredsson

Ålder: 60 år.
Familj: Gift med Anders, tre barn och två barnbarn.
Bor: Uppsala.
Gör: Legitimerad hem- och konsumentkunskapslärare, undervisar i årskurs 6–9 på Palmbladskolan i Uppsala och i gymnasiesärskolan Fyris i Uppsala.
År i yrket: Tog examen 1981.
Fritid: Är fritids­politiker för Socialdemokraterna.

Vad är din drivkraft?
– Mötet med eleverna. Att få se deras utveckling. Och att ständigt försöka förbättra min undervisning, fundera på lösningar som gör att jag når eleven bättre så att eleven når högre måluppfyllelse. En annan drivkraft är mötet med kollegorna, att bolla idéer med dem. Läraryrket är dynamiskt, det händer hela tiden saker. Jag har två gånger tagit en paus från
yrket men båda gångerna aktivt valt att komma tillbaka.

Vilken del av ämnet brinner du mest för?
– Jag tycker inte någon del är roligare utan ser ämnet som en helhet. Det är komplext och består av många mindre delar. Det är när man får ihop delarna till en helhet som det blir riktigt bra. Men så såg jag det inte förr. I början tyckte jag det var jätteskoj att undervisa om boende. Jag tycker att det är en förlust för ämnet att den delen inte längre finns kvar. Den gjorde det lätt att prata ekonomi, konsumtion och framtid med eleverna. De hade många funderingar som kom fram under de lektionerna. Men hållbar utveckling är en viktig del som i stället tillkommit.
I vårt ämne kan vi göra hållbar utveckling på riktigt och inte bara läsa om det.

Hur har ämnet ändrats under dina år som lärare?
– När jag började jobba handlade ämnet mycket om att lära ut vad som är rätt eller fel. ”Så här hackar man en lök.” Så är det inte i dag. Nu erbjuder vi olika alternativ. Det är viktigt att man som lärare klarar att ändra sig med tiden och orkar vara flexibel. Det är oerhört lätt att ta sin planering från året före och köra en blåkopia år efter år men det blir inget kul, framför allt inte för en själv.

Vilken yrkesfråga tycker du är viktigast?
– Jag tror att det är oerhört viktigt för ämnet att det finns en fortsatt tillgång på utbildade lärare så vi kan hålla en hög kunskapsnivå. Om det blir alltför många outbildade som undervisar i ämnet finns det en risk att det försvagas, och i förlängningen försvinner, eftersom undervisningen känns för enkel och inte tillräckligt relevant. Jag tycker att hem- och konsumentkunskap är ett väldigt modernt ämne. Undervisningen tar upp sådant som är viktigt både för individen och för samhället, både lokalt och globalt.

Varför får ämnet så lite uppmärksamhet tror du?
– Vi har inte någon stark lobbyorganisation bakom oss som idrott och hälsa har. Vi har ingen annan som jobbar för oss och vi har inte själva skrikit tillräckligt högt för att höras.

Hur är det att arbeta i gymnasiesärskolan?
– Det är väldigt spännande och utvecklande. Jag har arbetat med särskoleelever förut men gymnasiesär är nytt för mig sedan i höstas. Man måste vara oerhört flexibel och förbereda både en plan A, en plan B och en plan C, och sedan ändå vara beredd att revidera allt under pågående lektion. Det som är skönt är att man har långa arbetspass, ofta hela arbetsdagar, så man hinner slutföra det man håller på med. I grundskolan har man under min tid som lärare fått kortare och kortare arbetspass.

ur Lärarförbundets Magasin