Läs senare

Hyllningstal

18 Mar 2011

Jag har alltid gillat hem- och konsumentkunskap. Under min skoltid var de timmarna mitt bästa andningshål och som ung fritidsledare höll jag matlagningskurser för tonåringar. När jag sedan blev lärare ville jag välja det ämnet, men behörighetsreglerna på 1980-talet krävde husliga ämnen på gymnasienivå.
Under de senaste fyra åren har jag som anställd på Lärarförbundet äntligen fått arbeta med ämnet, som sekreterare i ämnesrådet för hushållsvetenskap. Detta är en hyllning till de fantastiska människor som jag har fått jobba ihop med.

Ämnesrådet räknar sina anor mer än 100 år tillbaka i tiden, men om det är något som mitt arbete i rådet har lärt mig så är det att hem- och konsumentkunskap är ett ämne i tiden med både fantastiska möjligheter och nödvändiga kunskapsområden.

Kunskaper som tidigare traderats, i alla fall bland kvinnor, förs i dag inte över generationerna på samma sätt. En del av hushållssysslorna har flyttat ut ur hushållet och in i fabriker i form av halvfabrikat och hämtmat – och in kommer e-nummer, dolt socker, smakförstärkare och annat som inte låter sig genomskådas utan kunskap. Rut-avdrag och diskmaskiner gömmer undan annat som eleven måste kunna som ung vuxen.

Om jag säger surdegsbröd, limpa, sushi, pizza, vintagekläder och Kappahl tror jag att vi alla kan gruppera orden och beskriva människorna. Och det behöver inte ha med resurser att göra, utan snarare med livsstil och image. Utan att värdera vill jag hävda att det är en tillgång att kunna genomskåda dessa mönster för att kunna göra egna val – och att den diskussionen hör hemma i konsumentkunskapen. Inte vid ett separat tillfälle, utan mitt i ångan från potatiskoket.

I ämnet går det att slå bryggor mellan elevernas livsvärld och alla möjliga olika system. Där finns möjlighet att reflektera över allt från näringsinnehåll och miljöpåverkan till ekonomi och hälsa för både den som producerar och den som konsumerar. Allt medan man vänder pannkakan i pannan.

Och vilket ämne skulle inte vara betjänt av att ta en sväng om köket ibland. I matematiken finns allt räknande. Religion och historia kan bli levande genom smaker och dofter. Samhällskunskap och geografi behöver åskådliggöra skillnader i världen. Både kemi och fysik kan göras begripliga. Köket och hemmet är naturliga utgångspunkter för eleverna och eftersom djuplärande handlar om att knyta an till den egna förståelsen av omvärlden så finns kraft här.

Tar man detta på allvar borde skolans ägare se ämnets potential och skjuta till både tid och resurser, och skolans andra lärare borde förstå hur det kan gynna måluppfyllelsen att lägga lite av sin egen tid i köket.

Samordning i all ära, men de futtiga 118 timmarna måste få fortsätta vara en doftande, taktil, praktisk, levande och kunskapsrik oas med det kanske mest väsentliga kunskapsområdet i fokus: Möjlighet till kontroll över det egna livet.

Jag tar tillbaka. Detta är inte bara tillägnat er som jag har lärt känna genom ämnesrådet, utan en hyllning till er alla som bär ämnet och som därmed erbjuder elever en möjlighet att knyta ihop upplevelser i sin vardag med resten av världen och resten av sina liv. Tack!

ur Lärarförbundets Magasin