Läs senare

»Ja men alltså, det är ett uttryck«

Tjejracketar, tjejarmhävningar, tjejkast. De könsnedsättande uttrycken är många inom idrotten och de flesta av oss är så vana vid dem att vi inte tänker på hur de påverkar oss.

30 Dec 2014

En som definitivt inte tycker att det är okej att säga tjejarmhävningar är Camilla Hedlund, lärare i idrott och hälsa på Sandgärdskolan i Borås. Hon tycker att det är bättre att kalla dem för knäarmhävningar. Men när hon tar upp det till diskussion med sina åttor under dagens temalektion om genus är de först inte helt med på noterna.
– Ja men alltså, det är ett uttryck, säger en kille förklarande.

– Ja, men är det okej att använda det uttrycket, undrar Camilla Hedlund.

Nja, det är det väl egentligen inte håller eleverna med om. På frågan varför de då ändå säger så svarar en kille att det är hans pappa som har lärt honom det medan en annan berättar att så säger de alltid på fotbollsträningen. ”Och där är inga tjejer så då gör det ju inget.”Foto: Anna Sigge
Att inte bara tjejer utan även killar kan tycka att det känns nedvärderande att få höra att man gör tjej­armhävningar är en tanke som inte verkar ha slagit en del av eleverna i den här klassen tidigare. När diskussionen går vidare till att gälla vilka idrotter som är typiskt manliga, kvinnliga eller neutrala kommer en kille på att det är lite konstig att man i tidningen skriver fotboll om herrfotboll och damfotboll om damfotboll.

Tjejerna i klassen säger att de inte gillar att knäarmhävningar kallas för tjejarmhävningar och några av dem tycker att dans borde hamna i den neutrala gruppen idrotter ”för det är jättemånga killar som dansar”. Men de blir nedröstade liksom den kille som tycker att boxning borde vara neutralt ”för en av världens bästa kvinnliga boxare är svensk”.

På Camilla Hedlunds fråga hur det är att vara kille och hålla på med en idrott som anses kvinnlig svarar en av tjejerna att hennes bror rider och ibland blir retad för det utanför stallet. Klassen är överens om att det vanligtvis är lättare att vara tjej och hålla på med någon sport som anses manlig, ”det är tufft”, än tvärtom.

Före den här lektionen har klassen haft i läxa att se reklamfilmen #LikeAGirl. och fundera över vilka tankar den väcker. I filmen får både unga flickor och vuxna kvinnor uppgiften att springa som en tjej. De yngre tjejerna tar i allt vad de kan medan de äldre börjar springa med underbenen vinklade utåt och fixa med håret. Klassens gemensamma slutsats blir att tjejer uppenbarligen påverkas negativt av alla tjejkommentarer och att ”det är som mobbning”.

Att den här lektionens fysiska aktivitet består av bollspel är ingen slump. Camilla Hedlund har med flit valt något som brukar vara på killarnas villkor.

– Men jag kunde egentligen lika gärna ha valt till exempel dans som ju brukar vara på tjejernas villkor. Det kanske jag ska göra nästa gång, kommenterar hon.

Det är dock ingen vanlig basket som ska spelas. I stället delas hallen in i tre zoner. I en ställer sig de som gillar hårdare spel i högt tempo, i en annan de som vill ha mer tid på sig och spela lugnare, och i den tredje zonen ställer sig de som vill spela lite mittemellan. Könsfördelningen blir den förväntade, läs stereotypa, nästan bara killar i den snabbare gruppen, nästan bara tjejer i den lugnare och blandat i mittengruppen.

Men sedan kommer tvisten. Hälften av alla spelare i varje zon tilldelas en väst, de spelar i samma lag oavsett vilken zon de befinner sig i. Ingen spelare får lämna sin zon och bollen får inte gå från försvarszon till anfallszon utan att först passera någon av spelarna i mittzonen. För att få större aktivitet används två bollar. Efter en stund byter spelarna zon, men inte grupp, så att alla får prova alla positioner.

Foto: Anna SiggeI samband med den första rotationen ber Camilla Hedlund alla som känner sig delaktiga i spelet räcka upp en hand. Det blir full pott, alla händer åker upp. På frågan om någon vill byta grupp blir svaret nekande, alla är nöjda med tempot i den egna gruppen. Efter att ha skickat med en förmaning till gruppen som spelar i det högre tempot att tänka på att snabbare och hårdare spel inte är lika med oschyst spel sätter Camilla Hedlund i gång spelet igen.

När alla har fått testa att spela i alla tre zonerna, och värmen i den från början rätt kyliga idrottshallen har stigit till det dubbla, är det dags att avsluta lektionen med lite ny hjärngymnastik. Alla plockar fram sina datorer, Sandgärdskolan är en så kallad en till en-skola så alla elever har tillgång till en egen bärbar dator, och slår sig ner på golvet.

Frågorna som de ska besvara skriftligt innan lektionen är slut är om de tror att deras egen eller and­ras hälsa påverkas på kort och lång sikt av de könsroller som finns i samhället, och i så fall hur, och om man kan planera träning, till exempel lektioner i idrott och hälsa, så att alla kan delta på samma villkor. För en del tycks uppgiften lätt, de skriver direkt ner sina svar, för andra går det trögare att komma i gång och Camilla Hedlund går runt och försöker hjälpa till genom att förtydliga frågorna med exempel.

Efteråt berättar hon att hon tidigare ofta fått höra från eleverna att de vill spela ”riktig fotboll” men efter att de har haft genustemat i åttan brukar inte det önskemålet komma så ofta.

– Flera skriver i sina kommentarer att om de hade spelat vanlig basket hade de inte känt sig lika delaktiga och, i vissa fall, aldrig fått känna på bollen, säger hon.

Det var när hon läste Skolverkets rapport På pojkarnas planhalva som hon började fundera över hur hon skulle kunna bli bättre på att undervisa om jämställdhet. Som före detta elitfotbollsspelare i Djurgården var hon väl medveten om de olika villkor som finns för killar och tjejer men hade inte arbetat med det så uttalat tidigare.

För att komma i gång tittade hon på filmen Jämställdhet i idrott och hälsa på Skolverkets hemsida och började planera två genuslektioner som ett korttema som hon i år kör för andra gången i årskurs åtta.

– Fast egentligen tycker jag att jämställdhetsperspektivet ska genomsyra all undervisning. Risken när man gör så här och jobbar med det som ett tema är att det blir en happening och sedan glöms bort. Men jag ser det som en möjlighet att väcka tankar hos eleverna som vi sedan kommer tillbaka till.Foto: Anna Sigge
Under förra lektionen pratade hon om könsskillnader i den svenska betygsstatistiken och bad eleverna diskutera varför killar på en nationell nivå fortfarande har högre betyg i idrott och hälsa.

– Då sa en kille att det beror på att killar är starkare än tjejer och jag tänkte hjälp, har de inte förstått någonting när vi har pratat om betygskriterierna.

Jag tycker annars att mina elever brukar ha bra koll på dem men ändå när vi pratar om det ur det här perspektivet så kommer en sådan sak upp. Men det var bra, det blev en bra diskussion, konstaterar Camilla Hedlund.

Efter betygsdiskussionen fick eleverna göra praktiska basketövningar som att studsa, fånga, dribbla och skjuta. Sedan delades salen in i två rutor, en för högt tempo och en för lågt. Inom varje ruta skulle var och en försöka ha kontroll över den egna bollen samtidigt som de skulle försöka peta ut de andras bollar utanför rutan. De som förlorade sin boll fick göra 10 tå- eller knäarmhävningar, 10 upphopp eller 20 situps innan de fick komma in i rutan igen och fortsätta. Eleverna kunde när som helst byta ruta om de ville testa det andra tempot.Foto: Anna Sigge
– Först blev det en uppdelning i killar och tjejer men efterhand blandades grupperna. Det blev inte så roligt för en del killar att hela tiden åka ur den snabba rutan så då valde de att prova den andra i stället, berättar Camilla Hedlund.

Efteråt fick eleverna reflektera över de anpassningar som gjorts under lektionen. Vad var bra, vad var mind­re bra, finns det andra sätt att dela upp elever på?

En sak att tänka på som lärare är att det lätt blir många generaliseringar när man diskuterar genus så det gäller att se upp så ingen elev tar illa vid sig.

– Man får också akta sig så man inte bygger på några fördomar i stället för tvärtom. Min kollega Stefan Holström kör samma genustema som jag, det skulle vara intressant att sitta med på hans lektioner för att se om diskussionerna blir olika om det är en manlig eller kvinnlig lärare, funderar Camilla Hedlund.

För det finns risk att man som lärare omedvetet styr diskussionerna genom den gamla välkända devisen ”som man frågar får man svar”. Det har Camilla Hedlund märkt under diskussionerna om vilka idrotter som är typiskt manliga, kvinnliga eller neutrala. I någon klass lät hon eleverna nämna en idrott och sedan fritt välja i vilken av de tre kolumnerna den skulle placeras. I en annan klass började hon med att be eleverna räkna upp typiskt manliga idrotter. I det sistnämnda fallet ansåg eleverna att betydligt fler idrotter var typiskt manliga än de gjorde i det förstnämnda.Foto: Anna Sigge

Filmtips

Förra året fick eleverna i läxa att i stället för reklamfilmen #LikeAGirl se kortfilmen Poesi för fiskar – Ta mig som vänder på könsrollerna. Båda filmerna hittas på Youtube.com.

ur Lärarförbundets Magasin