Läs senare

Knepigt begrepp i idrott och hälsa

DJUPDYKNINGSå länge många lärare inte vet vad eleverna ska lära sig på lektionerna i idrott och hälsa är det inte så relevant att diskutera särskild begåvning i ämnet. Det tycker Håkan Larsson vid GIH.

03 Maj 2017
Håkan Larsson Foto: Linus Hallgren

När Håkan Larsson, professor vid Gymnastik- och idrottshögskolan i Stockholm, får frågan om det finns elever som är särskilt begåvade i idrott och hälsa och hur det i så fall yttrar sig, vill han gärna vrida på frågeställningen.
– Vad är det att vara begåvad i ämnet idrott och hälsa? Vad är det man ska kunna i ämnet, frågar han i stället och fortsätter:
– Jag har grubblat en del på detta och jag undrar om frågan om det finns särskilt begåvade elever i idrott och hälsa verkligen är relevant för ämnet i det skede som vi
befinner oss. Jag är rädd att om man börjar koncentrera sig för mycket på särskild begåvning så riskerar man att vrida skutan tillbaka så att ämnet återigen börjar handla om prestationer i specifika idrotter.
I stället är det, enligt Håkan Larsson, mer aktuellt för flertalet lärare i idrott och hälsa att fundera över vad eleverna egentligen ska lära sig på lektionerna.
– På många håll är det fortfarande så att man inte bedriver någon undervisning i idrott och hälsa utan det man får till stånd på lektionerna är någon form av fysisk aktivitet eller träning. Och då är det stor risk att man jämställer begåvning i ämnet med att vara duktig på en idrott, konstaterar han.
Om man i stället pratar om elever som har en allsidig rörelseförmåga utöver det vanliga som särskilt begåvade tycker Håkan Larsson att man hamnar mer rätt.
– Men då måste man se till så att man verkligen talar om en allsidig rörelseförmåga och inte går i fallgropen att tro att en elev är allsidig för att han eller hon är duktig på de aktiviteter som förekommer på lektionerna. För då är risken återigen stor att man likställer särskilt begåvad elev med till exempel särskilt begåvad fotbollsspelare, varnar han.
Han påpekar också att för att vara särskilt begåvad i ämnet idrott och hälsa räcker det inte att ha en allsidig rörelse­förmåga utöver det vanliga utan man måste även ha lättare än andra för ämnets tre övriga mål.
– I alla fall om man jämställer särskild begåvning med att få högsta betyg i ämnet. Fast det behöver man ju inte göra, men då är det viktigt att man gör klart att det inte är det man talar om, säger han och fort­sätter:

– Missförstå mig inte, självklart ska man som lärare inte låta sig nöja med att vissa elever inte utmanas under lektionerna, alla elever ska få chans att utvecklas och få utmaningar på den nivån de är. Jag tror bara inte att detta är ett så stort problem i idrott och hälsa. Är det några elever som alltid har fått stor uppmärksamhet i ämnet så är det de duktiga eleverna.
Svaret på frågan hur en ensam lärare ska kunna individualisera sin undervisning så att varje elev utmanas på sin nivå är enligt Håkan Larsson enkel.
– Då kommer vi tillbaka till min käpphäst. Om vi först svarar på frågan vad eleverna ska lära sig i ämnet, kan vi sedan svara på frågan vad varje elev behöver lära sig för att utvecklas. Därefter kan vi lägga upp vår undervisning, lektion för lektion, termin efter termin, efter det.

ur Lärarförbundets Magasin