Läs senare

Konsten att brinna– utan att gå upp i rök

04 Mar 2014

Foto: Viktor Gårdsäter”Det här måste vi sprida på Instagram!” utropade en av mina sjätteklassare. Eleverna hade just varit på den lokala livsmedelsbutiken och tagit reda på jämförpriser på alla möjliga livsmedel. Det hade varit lite fnissigt på vägen till affären. Förutom att kolla jämförpriser på sallad och vitkål hade de nämligen fått i uppdrag att fråga vad ett paket cigaretter kostar. Vad skulle personalen i kassan säga när barn som var alldeles för unga för att köpa tobak frågade om cigarettpris, undrade eleverna. Tänk om hon trodde att de rökte? Kassörskan förstod dock genast syftet med uppgiften och levererade villigt cigarettpriser till de flitigt antecknande eleverna. Nu hade de kommit tillbaka till klassrummet och räknat ut vad det skulle kosta att röka ett paket cigaretter om dagen i ett år. ”Över 18 000 kronor! Jag tror inte att folk vet om det!”, sa den upprörda eleven. Klasskamraterna höll med, det här var något de trodde att få ungdomar och vuxna kände till. Att informationen skulle spridas via sociala medier blev en självklar reaktion. Själva blev de ännu mer övertygade än tidigare om att de aldrig skulle börja röka.
Ofta slår det mig med vilken entusiasm och energi de yngre eleverna närmar sig ämnet hem- och konsumentkunskap. När sjätteklassarna kommer till hemkunskapen har de väntat och längtat i flera år. På Djurö skola ligger hemkunskapsköket i hjärtat av skolan, intill skolkaféet och expeditionen, och de händer då och då att fyror och femmor tittar in när de ser att jag är själv i köket. ”Varför får inte vi ha hemkunskap? När ska vi få laga mat?”

Det faktum att vi sysslar med mat (och ätande!) är förstås huvudskälet till denna attraktionskraft. Sällan behöver vi hk-lärare övertyga eleverna om syftet med den delen av ämnet. Men min upplevelse är att även andra delar av ämnet intresserar eleverna på ett omedelbart sätt. Och hemkunskaps­köket blir aldrig så skinande rent som när jag släpper loss sexorna med diskmedel, svampar och trasor. Ingen ifrågasätter skrubbandet, det blir nästan som en tävling att få kaklet så skinande som möjligt. Kan man plocka isär fläkten? Går det att dra ut spisen? Vad spännande!

Visst är det härligt att undervisa niondeklassare som har hunnit bli säkrare i köket, som kan experimentera med recept eller debattera för- och nackdelar med olika dieter, men kraften som finns när ett gäng tolvåringar blir engagerade är oslagbar.

Och sedan är det bara att hoppas att tolvåringarna minns sitt löfte och väljer att lägga sina pengar på något som inte går upp i rök så fort.

ur Lärarförbundets Magasin