Läs senare

Kurvigt, androgynt och trådsmalt – ideal från forntid till nutid

04 Maj 2016


Forntid

Den mer än 20 000 år gamla stenfigurinen Venus från Willendorf har tolkats som ett dåtida kvinnoideal men det är förstås en ren gissning.

 

Antiken

(400 f Kr) Det antika kroppsidealet är verkligen ett ideal. De perfekta proportionerna beräknas matematiskt och det är egentligen bara skulpturer som kan hålla de rätta måtten. Manskroppen är norm och kvinnokroppen avfärdas som ofullbordad, passiv och omoralisk.

Den allra första skönhetskirurgin dök upp kring Kristi födelse och handlade om att återställa förhuden på omskurna män. Utan förhud gick det inte att ställa upp i olympiader eftersom atleterna tävlade nakna och grekerna hade en stark aversion mot blottade ollon.

 

Medeltid

(1100-tal) Franske kungen Ludvig den fete sågs inte som något ideal av sin samtid. Lagom välnärd skulle man vara men inte fetlagd för det kunde innebära hälsoproblem, enligt medeltida skribenter.

 

Renässans

(1500-tal) Puffbyxor och slanka välformade ben i silkesstrumpor. Så skulle en riktig karl se ut under renässansen. Kvinnorna avbildades med platt byst, långsmal kropp och rund mage.

 

Barock

(1600-tal) Barockkonsten är så full av yppiga damer att man kunde tro att fetma var högsta mode på den tiden. Men nej, när dåtidens aristokrati lägger på hullet är det ”en konsekvens av deras livsstil, inte en följd av att de ville vara stiliga”, enligt historikern Dick Harrison.

 Foto: Columbia picturesRokoko

(1750) Vit som kinesiskt porslin vill adeln vara under rokokon och både män och kvinnor sminkar sig hårt med puder. En markering mot den arbetande klassen som blir brunbränd på fälten.

 

1800-tal

Bräcklighet är idealet för överklasskvinnan. Smal, blek och drabbad av olika åkommor som dåningar och huvudvärk ska hon föra en tynande tillvaro bakom skyddande draperier.

Sträck på dig! Under 1800-talet anammar borgerligheten adelns hållningsideal. En rak rygg skiljer de högre klasserna från arbetarna som kröker rygg under sina bördor.

 

1920- och 30-tal

En strömlinjeformad, slank och androgyn kropp blir på modet under 20-talet för både män och kvinnor.

På 1930-talet är det främst den sunda kroppen som eftersträvas. ”Gymnastiserade lemmar, en rentvättad hud och plomberade tänder” som författaren Carl Cederblad skrev.

 

1950-tal

I 1950-talets hemmafru­ideal ingår smal midja, mycket bröst och höft. Förebilder är de vampiga filmstjärnorna som dominerar vita duken.

Dockan Barbara Millicent Roberts, mer känd som Barbie, introduceras 1959 och får under åren utstå hård kritik för att sprida ett orealistiskt kroppsideal. Det hävdas bland annat att hon är så smal att hennes inre organ inte skulle få plats om hon var levande.

 

1960-tal

Supersmala fotomodellen Twiggy startar en bant­nings­hysteri när hon slår igenom i mitten av 60-talet.

God hållning stryks som ett mål för idrottsundervisningen när läroplanen Lgr 62 införs.

1970-tal

Foto: CBS

Lou ”Hulken” Ferrigno och velourpappan samsas som manliga ideal under decenniet.

 

1980-tal

Solariebrännan får sin storhetstid när moderna solarier med långa lysrör gör entré på 80-talet. Men sedan dess har larmen om solandets hälsorisker fått pendeln att slå tillbaka och snart är väl blek hy lika mycket statusmarkör som på 1700-talet.

 

1990

En tvättbrädesmage och en hårlös kropp blir signum för den fitness­trend som sveper genom 90-talet. Fitnesskroppen förs fram som ett alternativ till den trådsmala fotomodellen samtidigt som den står i kontrast till fetma och övervikt.

 Foto: Mattel2016

Leksakstillverkaren Mattel lanserar nya versioner av Barbiedockan som alternativ till den klassiska trådsmala varianten. Barbie ska i fortsättningen finnas i kroppstyperna lång, nätt och kurvig.
 

 
 
 

ur Lärarförbundets Magasin