Läs senare

Lämna trygghetszonen och upptäck något nytt

29 Sep 2014


Jag ser upp mot berget, kollar att selen och repet sitter där de ska.

Benen darrar, händerna svettas, jag blundar, andas djupt och bestämmer mig. Nu eller aldrig! Säkring klar! Jag klättrar!

En av mina bästa fortbildningar, under mina 17 år som idrottslärare, var en klätterkurs. Jag och mina idrottslärarkollegor klättrade i riktiga berg och fick lära oss hur man gör det på ett säkert sätt. Eftersom jag är höjdrädd så var det en oerhört stor utmaning för mig att ta mig uppför berget och sam­tid­igt lita på att mina vänner på marken har säkrat mig ordentligt. Jag kämpade och misslyckades, kämpade igen och lyckades. Att lämna sitt liv i en annan persons händer, lita på den och fira sig neråt är en känsla som är obeskrivlig!

Mina elever får uppleva samma sak. Vi anordnar bergsklättring under en vecka för eleverna i årskurs två. Många elever känner sig pirriga eller rädda inför äventyret som väntar. Ett par dagar efteråt får de skriva en utvärdering och reflektera över sina upplevelser. Då har de allra flesta upplevt att de stigit utanför sin trygghetszon för att upptäcka något nytt om sig själva.

”Det var nervöst i början och man darrade lite men det gick över sen när man hade börjat klättra lite. Det var en ny upplevelse eftersom att jag aldrig har klättrat i berg tidigare. Det var även lite spännande för att jag var höjdrädd men det var roligt.”

”Klättring var bland det bästa jag har upplevt, först var det jätteläskigt. Men samtidigt kul och spännande.”

Min roll som lärare är att skapa förutsättningar för elevers lärande. Jag har märkt att det ofta handlar om att jag behöver fungera som mental coach. Jag ska locka fram modet hos mina elever. Modet att våga lyckas och därmed även modet att våga misslyckas. Det finns så många spärrar som jag behöver försöka lösa upp, rent mentalt. Det krävs mod för att våga klättra i berg, men även för att våga ta ut sig rent konditionsmässigt, svettas. Många behöver mod för att hoppa ner i simbassängen, göra kullerbytta eller träna på ett speciellt danssteg. Jag har även märkt, som lärare i matematik, att det krävs mod att acceptera att man kan lära sig andragradsekvationer. Rent mentalt är alla exempel likartade. Mina utmaningar som lärare är desamma. Jag kan vara den som avgör om eleven känner sig tillräckligt modig för att våga lämna sin trygghetszon och våga lyckas. Trots att jag upplever mig som en gans­ka erfaren lärare känner jag mig ganska osäker i min roll som mental coach. Jag behöver utgå från varje elevs förutsättningar och bakgrund. Jag ska hjälpa mina elever att våga lyckas. Det är först då som det finns en chans att börja undervisa och det är först då som eleverna kan börja lära sig.

ur Lärarförbundets Magasin