Läs senare

Lätt göra som man alltid gjort

DJUPDYKNINGLussebullsbak före jul oavsett årskurs. När traditionen får styra lektionerna i hem- och konsumentkunskap glöms progressionen lätt bort.

16 Nov 2017
Karin Höijer, universitetslektor
vid Högskolan Kristianstad. Foto: Martina Palm Glize

När lärarutbildarna vid Högskolan Kristianstad har gjort VFU-besök på hösten har de inte bara noterat att det bakas lussebullar och pepparkakor på många hem- och konsumentkunskapslektioner. Utan också att upplägget ser likadant ut oberoende av i vilken årskurs lektionerna genomförs.
– Rent didaktiskt kan man egentligen laga samma maträtt hela tiden och ändå få till en progression. Det beror ju på om man lägger olika perspektiv på det man gör och ena gången ställer frågor om till exempel hälsa och andra gånger om exempelvis pris eller miljö, säger Karin Höijer, universitetslektor i mat- och måltidskunskap och lärarutbildare vid Högskolan Kristianstad, och fortsätter:
– Men det blir nog roligare och lättare att öva olika tekniker om man även varierar lektionsinnehållet. Samtidigt sägs det att man behöver göra något 200 gånger innan det sitter i handen så helt enkelt är det inte.

Att baka lussebullar i både sexan, sjuan och nian tycker hon ändå är ganska onöd­igt.
– Det finns många andra sätt att ta upp matkultur på som gör det mer nyanserat.

Traditionens makt är dock stor i ämnet och det är lätt att göra som man alltid gjort och då hamnar progressionen ofta i skymundan, konstaterar Karin Höijer. Ett annat problem som hon upplever är att det även finns progres­sionstankar som är allmänt vedertagna bland lärarna men som kanske inte är så genomtänka.
– En sådan är att man alltid går från att baka med bakpulver till att baka med jäst. Varför är det så? Varför kan man inte få börja baka med jäst innan man har bakat med bakpulver, frågar hon retoriskt.

Roligare och lättare att öva olika tekniker om man även varierar lektionsinnehållet

Albina Granberg, doktorand vid Högskolan Kristianstad, har under sitt pågående avhandlingsarbete uppmärksammat en annan sak som är speciell för ämnet hem- och konsumentkunskap. Nämligen att eleverna direkt får börja med att följa skriftliga instruktioner i form av recept och utifrån dem gå över i praktisk handling. På slöjdlektionerna gör man i stället tvärtom och börjar med att lära sig sticka räta och aviga maskor innan man börjar försöka följa ett mönster.
– Ur ett progressionsperspektiv är det lite märkligt att vi i hem- och konsumentkunskapen börjar med recepten och inte med tekniken, kommenterar Karin Höijer.

En annan klurighet med progression som hon tar upp är att det inte räcker att läraren har en väl genomtänkt progres­sionstanke med sin planering. Den måste också tydliggöras för eleverna. Annars är det lätt att själva aktiviteten hamnar i elevernas fokus i stället för förmågan som ska övas eller bedömas.
– Läraren kan ha tänkt annorlunda men missat att kommunicera det till eleverna som ofta tror att det som bedöms i ämnet är det som ligger på tallriken, påpekar Karin Höijer.

Lösningen är, enligt henne, att läraren tar sig tid att reflektera över vad han eller hon själv gör i klassrummet och fundera över sina didaktiska val.
– Ett problem är att det i dag inte finns någon vidareutbildning för hem- och konsumentkunskapslärare på högskolenivå utan man utbildar sig en gång och sedan får man jobba vidare ett helt yrkesliv med de kunskaperna. Men vi arbetar på att sätta ihop en fortbildningskurs här i Kristianstad.

ur Lärarförbundets Magasin