Läs senare

Många ingredienser för jämställdhet

De små sakerna gör skillnad. Det menar Anna Meijer, hem- och konsumentkunskapslärare med en bakgrund som genuspedagog.

15 Dec 2014

Förkläden på, fläkten i gång. Med vispen i ena handen och den blå plastbunken vid sin sida funderar Daniel Danho över om han kommer att laga mat hemma när han är vuxen. Några långsamma sekunder tickar iväg.
– Ja … kanske i början.

Arbetskompisen Emilia Mosbah tycker han låter lite tveksam.

– Han kommer behöva laga mat!

Hon är inte särskilt förtjust i att det traditionellt har varit kvinnor som har stått för matlagningen. Emilia Mosbah kan definitivt inte föreställa sig det när hon själv är vuxen.

– Vad tråkigt det skulle vara om det blir så, säger hon bestämt innan hon och arbetskamraten upptäcker att stekspaden är försvunnen medan smörklicken smälter allt fortare i pannan.Foto: Anders G Warne
Vi skruvar tillbaka klockan en kvart till när smöret fortfarande vilade i sin förpackning. Sjätteklassarna på Igelsta grundskola i Södertälje har pratat om sopsortering och ska få testa att steka för första gången. Det blir en klassiker, pannkakor. Eleverna samlas kring visningsbordet för en demonstration av hem- och konsumentkunskapsläraren Anna Meijer.

– Först ska ni ha tre fjärdedelars deciliter mjöl. Sen ska ni ha en och en halv deciliter mjölk. Här måste ni läsa jättenoga. Det är inte en halv deciliter utan en och en halv, säger hon medan blicken rör sig över gruppen.

En stund senare står eleverna vid sina köksplatser, två och två. Letar redskap och mäter upp ingredienser. Anna Meijer har delat in grupperna, vissa är könsblandade och andra könshomogena. Hon föredrar rotation för att lättare se elevernas individuella prestationer och för att de ska lära känna varandra bättre.

– Jag tar absolut ingen hänsyn till kön vid gruppindelningen.

Det är nämligen inte så enkelt att bara blanda pojkar och flickor, anser hon. Att komma åt de traditionella könsrollerna kräver ett större, mer långsiktigt arbete. Det lärde sig Anna Meijer när hon för ett antal år sedan utbildade sig till genuspedagog. Hon insåg att det handlar om ett förhållningssätt, inte punktinsatser.

– Den största aha-upplevelsen var att det inte går att göra någon snabb förändring i klassrummet.

Anna Meijer är SO-lärare i grunden, men ökade för några år sedan på med behörighet till hem- och konsumentkunskap. Efter att ha hållit i workshops om genus för andra lärare skulle hon komma att undervisa i ett av de mest könskodade ämnena i grundskolan. Ett svårt uppdrag, kan tyckas. Samtidigt finns det möjligheter. Anna Meijer upplever att ämnet uppskattas lika mycket av pojkar som av flickor. Sedan har lärare i det här ämnet ett extra tydligt uppdrag att arbeta för ökad jämställdhet. Undervisningen ska ju ge eleverna möjligheter att reflektera kring jämställdhet och arbetsfördelning i hemmet.

Anna Meijer har flera tillvägagångssätt för att rubba de traditionella könsrollerna. Många av dem är till synes små saker i vardagen. Som att använda normbrytande bilder när hon ska visa hur man gör i köket eller i tvättstugan, exempelvis bilder på män som hackar grönsaker vid köksbänken.

– Det kan också vara att visa exempel på en familjs ekonomi och då låta kvinnan tjäna mer.Foto: Anders G Warne
Ett annat sätt är att be pojkar hjälpa till att duka fram eller hämta saker, så att det inte bara råkar bli flickor som assisterar i salen. Anna Meijer är även noga med att exempelvis se till att de som inte har spritsat potatismos får pröva att göra det. Det kan låta som en självklar bagatell, men under de fullspäckade lektionerna glöms det lätt bort att medvetet dela upp sådana uppgifter. Då får de som inte testat hemma stryka på foten – vanligtvis pojkar.

Hon går också igenom momenten väldigt grundligt för att minimera risken att någon inte förstår, vilket är särskilt viktigt ur en genussynpunkt. Ofta har pojkarna sämre förkunskaper och om Anna Meijer går för snabbt fram finns det en risk att de inte får en chans att komma i kapp. Då kan könsrollerna förstärkas ännu mer. Anna Meijer drar en parallell till lektionen, när hon visade hur man gör en pannkakssmet. Det är många som redan vet hur man mäter tre fjärdedelars deciliter, men vissa har aldrig gjort det. Och trots att hon höll upp ett decilitermått för att tydligt visa hur man mäter tre fjärdedelar var det senare en pojke som ändå inte riktigt hade förstått måttsatserna och fick ropa på hjälp.

Den välbekanta doften av stekta pannkakor letar sig fram i den ljusa salen. Emilia Mosbah och Daniel Danho lyckas inte hitta sin stekspade utan får låna av andra när pannkakan ska vändas. Vid köksstationen till höger står Alexander Skalski och Vendela Huttunen. De vänder sin andra pannkaka som har fått en fin gyllenbrun färg och är mer intresserade av att prata stekyta än traditionella könsroller. Alexander Skalski svarar kort och koncist på frågan om han kommer att laga mat hemma när han är vuxen.

– Troligtvis.

Det tror också León Malkoun som får sköta allt själv vid visningsköket, då gruppen består av ett ojämnt antal elever. Han funderar över varför kvinnor fortfarande gör det mesta hemarbetet.

– Jag vet inte … det kanske är mer män som jobbar än kvinnor och när männen kommer hem trötta från jobbet kanske kvinnorna lagar mat. Det kan vara en anledning.

Eleverna är ju bara en bit in på sin första termin av hem- och konsumentkunskap och i sexan är könsroller något man inte har hunnit fundera över så mycket. Anna Meijer brukar vänta lite längre än så med konkreta samtal om genus. I nionde klass diskuteras det mer. Då genomför hon ett par lektioner med specifikt fokus på könsroller och arbetsfördelning i hemmet. Hon har så kallade ”fyrahörns”-övningar, där eleverna får ta ställning i en fråga genom att ställa sig i ett hörn vars svarsalternativ passar bäst. Det kan vara påståenden som att ”män är bättre än kvinnor på att tvätta”.

– Resultatet brukar vara väldigt olika i olika grupper. Men det känns ändå som att eleverna i dag är rätt så medvetna, säger Anna Meijer och tillägger:

– Många tänker sig nog att de ska klara av att sköta ett hushåll själv.Foto: Anders G Warne
Hon har också lektioner där eleverna får reflektera kring statistik över hur många minuter kvinnor lägger ned på hushållsarbete varje dag jämfört med män. Balansen mellan att hela tiden tänka på de små detaljerna i undervisningen och samtidigt ha konkreta övningar tycks fungera. Tjejerna dominerade inte bland de högst betygsatta av Anna Meijers nior som gick ut grundskolan i somras. Ett normbrytande resultat om man ser till den nationella statistiken.

– Men det är svårt att säga vad det beror på, det är så litet underlag.

Hon påpekar att det också kan skilja sig mellan klasserna. Det vet Anna Meijer för att hon varje termin gör betygsanalyser, då hon ser efter om betygen slår snett mellan könen.

– Märker man att det bara är flickor som når A och B får man fundera över sin undervisning. Vad kan jag göra för att pojkar ska nå längre?

Den traditionella arbetsfördelningen i hemmet speglas inte i salen i dag. De sista pannkakorna ligger i de fräsande stekpannorna och eleverna hjälper till att duka, flickor såväl som pojkar. Plötsligt slutar lysrören i taket att fungera. Anna Meijer hinner inte springa iväg och fixa det med så lite tid kvar av lektionen, men det gör inget. Stora fönster släpper in massor av ljus i den vita, öppna salen. Waravut ”Sonic” Mentaisong avslutar också dukningen med att tända värmeljus, vilket ökar mysfaktorn som bonus. Anna Meijer ler inombords. Inte åt vardagsmyset, utan åt att en pojke tar på sig att tända ljusen. Hon tänker att det är ett litet, litet steg för att rubba bilden av de traditionella könsrollerna.

Ni har testat undervisning i hem- och konsumentkunskap med grupper där könen varit åtskilda. Hur fungerade det?

Maria Fredriksson, Grubbeskolan, Umeå:

– Vi har haft det under hela högstadietiden någon gång men jobbar inte med det generellt. När vi testade det hade vi ett jämnt antal pojkar och flickor och tänkte att det skulle vara spännande att se hur det faller ut.

Som helhet tyckte jag att pojkarna lärde sig mer. De gjorde en större kunskapsutveckling inom ämnet än tjejerna. Det var ett intressant utfall. Sedan är det klart att det spelade roll att det var min egen mentorsklass och att jag kände dem bra. Det är väl som alltid många faktorer som spelar in.

Tuija Jonsson, Sjöfruskolan, Umeå:

– För några år sedan hade vi det en termin i en klass där pojkarna av olika skäl var lågpresterande i alla skolämnen medan vi hade en tjejgrupp där de flesta var motiverade och högpresterande. Killarna skulle få komma mer tillrätta på sin nivå och tjejerna likaså.

Det var en häftig resa med killgruppen, allihop höjde betygen. Tjejerna var redan högpresterande och gjorde allt de skulle. Sedan dess har jag inte haft någon grupp där jag har känt av den här otroliga skillnaden mellan könen. Därför har det aldrig blivit så igen.

Linda Lorentsson, Klockarskolan, Säter:

– Vi testade det ett par lektioner i fjol. I en grupp var tjejerna högpresterande och killarna hade svårt att ta plats. Där fick vi bra reslutat, killarna höjde sig. Vi testade det också med en mer jämn grupp. Där vågade killarna vara sig själva på ett annat sätt än man var van vid. Det gäller att kliva ur en roll vilken det än kan vara och våga ta plats.

Oftast är det större skillnader inom könen än mellan dem. Men ser man ett tydligt mönster är det värt att pröva med försiktighet. Därför jag säger nej till att testa en hel termin.

ur Lärarförbundets Magasin