Läs senare

Mer lärande – mindre stress

90 minuter. Så långa är Carola Lindbergs lektioner.
– Här har vi idrott och hälsa, inte idrott och stress, säger hon.

04 Okt 2015

Foto: Johan Gunséus

Ska vi gå en och en halv mil? Med ryggsäck?!

Osman Jeylani spärrar chockat upp ögonen när Carola Lindberg, lärare i idrott och hälsa, berättar om den hajk eleverna ska ge sig ut på. Men han har gott om tid att smälta beskedet. Hajken är inte förrän i början av höstterminen och det är fortfarande några veckor kvar av vårterminen, även om de kyliga vindarna utomhus säger annat.

Under dagens lektion ska åttorna på skolan Prolympia i Umeå lära sig skapa en packlista och packa en ryggsäck. De 24 eleverna är samlade på bänkar framför en whiteboardtavla i idrottshallen. Carola Lindberg besvarar Osman Jeylanis utrop över vandringens distans genom att förklara att friluftsliv är en del av undervisningen och genom att beskriva kunskapskraven.

Eleverna får veta att orten Agnäs som de ska utgå från ligger några mil utanför Umeå. Alla nior ska vandra en och en halv mil, tälta och sedan paddla två mil tillbaka längs älven dagen efter. Ett vildmarksäventyr som kräver förberedelser, samarbete och engagemang.

– Ni ska också förbereda er praktiskt. Förutom packlistan ni ska göra i dag får ni gå med packningen cirka fem kilometer runt Nydalasjön innan sommarlovet, säger Carola Lindberg.

En spänd förväntan sprider sig i gruppen och snart haglar frågorna. Vilken buss är det till Nydalasjön? Får vi sovmorgon? Måste man kunna orientera? Vad får vi till middag på vandringen?Foto: Johan Gunséus
Carola Lindberg svarar lugnt och metodiskt. Vet ej exakt bussnummer. Lite. Ni måste kunna läsa karta. Pulvermos och köttbullar.

Ludvig Andersson suckar högljutt över det sistnämnda.

– Vad hade du tänkt, ta med dig tre kilo potatis och skala den, frågar Carola Lindberg skämtsamt.

Sedan delar hon in dem i grupper om fyra eller fem elever som kommer att skickas iväg med olika starttider under vandringen. Kommande tjugo minuter ska de diskutera fram vad som behövs i packningen och vad som är rimligt att ha med sig.

Eleverna samlas i grupperna och börjar spåna. Det pratas sovsäck, kudde, regnkläder och trangiakök. Carola Lindberg går runt, svarar på frågor och ger tips. När hon närmar sig Sofi Lundbergs grupp dyker farhågan upp om att det inte kommer att finnas någon toalett. De får veta att det finns utedass.

– Det är ännu värre! tycker Wilma Kröger men får snart annat att tänka på när gruppen får höra att mobiltelefonerna måste lämnas hemma då syftet är att umgås.

– Men man kanske vill fota ju … suckar Casper Sjöström.

Det har gått drygt en halvtimme sedan lektionsstart när alla åter samlas för att diskutera vad de skrivit ned. Hade det varit en 50-minuterslektion hade det börjat bli lite väl bråttom att både hinna med det och visa hur en ryggsäck ska packas. Men det här passet är 90 minuter långt – det återstår en hel timme.

På högstadieskolan Prolympia har alla elever två lektioner i idrott och hälsa à 90 minuter i veckan, plus en extralektion som är en del av elevens val eftersom skolan har en tydlig idrottsprofil. Den långa undervisningstiden är möjlig då skolor får minska antalet timmar i timplanen för ett annat ämne eller en annan ämnesgrupp med högst 20 procent för att lyfta ett annat. På Prolympia har bild, musik, slöjd och hem- och konsumentkunskap skurits ned till idrott och hälsas favör.

Carola Lindberg minns hur det var när hon arbetade på skolor med 50, 55 och 60 minuters lektioner.

– Då var det otroligt mycket stressigare och man fick inte med alla bitar på samma sätt, säger hon.

På utomhuslektioner begränsade hon ofta undervisningen till skolans område, i stället för att som nu för tiden ge sig ut i skogen och hitta på saker. När det var friluftslivslektion hann hon visa upp hur man sätter ihop ett stormkök, men det var inte säkert att alla eleverna fick pröva själva. Vid lagsport hann Carola Lindberg inte köra lika många övningar, det blev oftast en färdighetsövning och sedan fick eleverna spela. Nu finns det tid för alla moment.

– Säg att vi har en racketlektion. Då hinner de ha en ordentlig uppvärmning och träna teknik, till exempel olika grundslag. Det finns också tid för olika typer av spelövningar och de hinner spela. Sedan hinner de också stretcha, avsluta och samtala om vad de har lärt sig.Foto: Johan Gunséus
Reflektion är en viktig del av Carola Lindbergs undervisning och hon har tid att låta diskussioner breda ut sig. Under dagens lektion blir det till exempel samtal om vilka material som torkar snabbast, hur man kan lägga en plastpåse i skon om man inte har vandringskängor och fördelen med dunplagg, att de kan tryckas ihop för att ta mindre plats.

För att kunskapen om packning lättare ska fastna har Carola Lindberg tagit med sig ryggsäckar fyllda med saker hem­ifrån.

– Jag tänker lägga ut en massa grejer här, så får ni värdera. Vad ska man ha med sig eller inte? säger hon och lägger sedan ut allt möjligt på golvet framför eleverna.

Kåsor, klättersele, halsduk, isdubbar, termos, liggunderlag, yllestrumpor, necessär, solskyddskräm, myggmedel, smink, diskmedel, bananfodral. 70-litersryggsäcken tycks ha djupet av en brunn.

– Har du packat allt det där för att ha den här lektionen? säger Ludvig Andersson häpet.

Snart kommer förslagen på saker som ska bort.

Matilda Molander tycker fotbollsskor känns onödigt, Jakob Messinger vill ta bort schampot eftersom det inte finns någon dusch och Elias Persson Engström tror inte att ishackan behövs i augusti. Alva Rubertsson tycker att de kan skippa blusen.

– Men tänk om det är något schysst party på kvällen då? säger Carola Lindberg och skrattar.

Tiden går fort och när hon även har visat upp olika typer av ryggsäckar har det gått en timme av lektionen. Då är det fortfarande ett moment kvar – genomgång av hur man packar en ryggsäck.

– Hade jag haft en 50 minuters lektion hade jag inte hunnit sprida ut grejer på det här viset. Jag hade visat dem en komplett packlista, men de hade inte hunnit tänka igenom varför man ska ha med sig de här sakerna, säger hon.

Möjligtvis hade man kunnat dela upp lektionen på två undervisningstillfällen, men då hade eleverna inte fått samma känsla av helhet, menar Carola Lindberg.

En annan fördel med längre lektioner är att hon ser alla elever under ett och samma tillfälle.

– Nu hinner jag gå runt och ge formativ bedömning till alla.

Med så pass långa lektioner finns det inte heller möjlighet att ha lika många elevgrupper som om lektionerna vore 50 eller 60 minuter, eftersom undervisningstiden tar upp en större del av arbetstiden. Nackdelen är att de långa lektionerna medför att det blir mindre tid över att planera undervisningen jämfört med andra skolor. Men eftersom Carola Lindberg inte har lika många elevgrupper blir det färre elever att bedöma, så i slutändan jämnar det nog ut sig, menar hon.

Foto: Johan Gunséus

Whiteboardtavlan täcks nu av en bild på en ryggsäck. Carola Lindberg ritar upp att sovsakerna bör packas i botten, ombyte i mitten, mat och stormkök över det och liggunderlag högst upp. Hon visar även var de tunga sakerna bör ligga för att ge ryggen minsta möjliga belastning. Frågorna blir allt färre ju längre tid som går och det märks att elevernas engagemang börjar mattas av. Oftast varvas teori med någon aktivitet, men i dag har eleverna inte ens behövt byta om.

– Det här är ju en tuffare lektion att ha i 90 minuter, det är mycket spring i benen. Och så har jag haft matematik innan med gruppen så de är nog ganska trötta på mig, säger Carola Lindberg.

ur Lärarförbundets Magasin