Läs senare

Motstånd får idéer att växa

I hem- och konsumentkunskapen utbildas eleverna för livet. I det ingår att låta dem öva sig i kreativ problemlösning.

22 Jun 2014

Foto: Linus Meyer
Man tager vad man haver, sa Cajsa Warg. Ungefär så tycks också åttorna på Oxbacksskolan i Södertälje tänka. I alla fall de som läraren Katarina Neidestam gett i uppgift att baka scones utan tillgång till mått. Ett ganska vågat tilltag att döma av det senaste PISA-testet vars resultat visar att svenska elever inte är så duktiga på problemlösning. Men antingen är Katarina Neidestams elever mer vana vid att tänka kreativt än andra, eller också är dagens uppgift lättare än testfrågorna. I vilket fall löser de måttlösa eleverna problemet lätt som en plätt. En grupp genom att forma händerna till mått, en annan genom att använda sig av skedar i olika storlekar.
– Vi utbildar våra elever för livet efter skolan.

Den bästa livskunskapen som de kan få av oss är att problem är till för att lösas. Och för att lösa problem behövs kreativitet, kommenterar Katarina Neidestam.

Hon tycker att kreativitet, och kreativa lösningar, är en viktig del av ämnet hem- och konsumentkunskap och menar att de busiga eleverna, som upplevs vara överallt i salen, ofta är de mest kreativa. Och är de det inte från början så blir de det eftersom de får öva så mycket på att vara det.

– Om någon till exempel välter en degbunke så all saffran åker ner på golvet är det inte värre än att de får hitta på en lösning. Som i just det fallet blev gul karamellfärg, exemplifierar Katarina Neidestam.

Hon lägger gärna in lite försvårande omständig­heter i undervisningen, som till exempel att några elever inte får använda mått under dagens lektion, för att träna upp elevernas kreativa förmåga. Själv har hon ständigt en sådan försvårande omständighet att ta hänsyn till i sitt arbete. Nämligen att hennes under­visningssal bara har tre ugnar och en diskho. Så det gäller för Katarina Neidestam att leva som hon lär.Foto: Linus Meyer
I dag blir lösningen att dela halvklassen ytterligare en gång. Den ena gruppen får i uppdrag att baka scones, den andra att spela in reklamfilm. Det som bagarna ska utforska är om utrustningen påverkar resultatet. Därför får vissa elever inte bara baka utan mått, de får också bara lov att använda bunke och slev. Detta medan några andra elever får använda en splitterny hushållsmaskin och ytterligare några andra en elvisp – om de vill. Fast det vill de ganska snabbt helst inte eftersom degen bara kladdar fast i vispen.

Slutligen ska eleverna dessutom utgå från sina egna näsor och smaksätta sconesen som de tror blir bäst. Till sin hjälp i det har de en stor låda full med krydd- och fröpåsar.

– Jag rekommenderar att ni inte blandar alla sort­erna. Fast, å andra sidan, vad händer då? Gör som ni tycker är bäst, säger Katarina Neidestam och övergår till att instruera den andra halvan av halvklassen.

Utrustade med lärplattor befinner de sig i ett rum intill hem- och konsumentkunskapssalen. Deras uppgift är att skapa reklamfilmer som tar upp ett valfritt tvätt-, rengörings- eller livsmedels fördelar ur ett hållbarhetsperspektiv.

– Gör underhållande, roliga filmer, uppmanar Katarina Neidestam.

Några elever kastar sig direkt in i uppgiften med liv och lust. Vid något tillfälle med så mycket liv att en taklampa träffas av en flaska med såpa och hotar att falla till marken. Det löser sig dock utan personskador men Katarina Neidestam är efteråt inte riktigt nöjd med just den situationen.

– Det kanske blev lite väl mycket liv och rörelse just då, men det är ju samtidigt en balansgång hur mycket man som lärare ska styra upp, reflekterar hon.

Några elever har lite svårare att komma igång med skapandet och dem försöker Katarina Neidestam stötta med frågor och tips.

– Pedagogik betyder ju att leda vid handen, påminner hon och fortsätter:

– Om någon har en bristande förmåga till kreativitet då ska vi leda och hjälpa, inte lämna ensam.

Hennes bästa tips för det är att ha ett öppet synsätt och lära eleverna att det inte gör något om det blir lite fel.

– Det är av felen vi lär oss, säger hon och berättar om stadens duktiga simhopptränare som då och då avbryter träningen av de perfekta hoppen med att säga åt sina adepter att försöka göra ett så fult hopp som möjligt. På så sätt släpper spänningen och alla kan känna sig bäst på något.

För att få med elevernas kreativitet redan i lektionsplaneringen brukar Katarina Neidestam i början av varje termin presentera för eleverna vilket innehåll som de ska gå igenom och be dem om tips på hur kunskapskraven ska kunna uppnås. Utifrån elevernas idéer sätter hon sedan samman sin undervisning. Dag­ens lektion bygger till exempel på elevernas önskemål om att få göra egna reklamfilmer, hitta på egna recept och ge omdömen om varandras bakverk.

Ofta börjar Katarina Neidestam ett nytt område med en upplevelse. Till exempel är tanken att åttorna nästa vecka ska få börja området konsumtion och ekonomi med att göra ett rollspel som bygger på något känt teveprogram. Kanske på Lyxfällan eller Tonårsbossen. Det senare ett elevförslag det också.

– Eleverna här har så mycket energi så det gäller bara för mig att fundera ut hur jag kan göra undervisningen så rolig att jag får dem med mig, kommenterar Katarina Neidestam.Foto: Linus Meyer
Förutom att använda sig av kända teveprogram för att lyckas med det brukar hon försöka snappa upp elevernas tankar och diskussioner och spara dem till ett lämpligt undervisningstillfälle. Som till exempel en diskussion som kom igång häromveckan om vad för mat som går att laga utomhus. En elev hävdade att lasagne var en omöjlighet att tillaga utomhus, en annan att allt utom glass gick att göra. Aha, tänkte Katarina Neidestam och bestämde sig för att försöka testa båda sakerna lite längre fram under terminen. Som den lärare i idrott och hälsa hon faktiskt också är gillar hon friluftsliv och att flytta ut undervisningen.

– Så får vi se hur det går. Antingen så funkar det eller också blir det bara gegg av alltsammans men då har vi lärt oss det. Det kan få sluta hur det vill, det är processen som är det viktiga, konstaterar hon.

Men trots att processen är det viktiga avslutas dag­ens lektion faktiskt med en granskning av resultatet. Fast inte utifrån en bedömning av vad som är bra eller dåligt. Utan genom en diskussion om hur redskapen påverkar resultatet. Slutsatsen blir att scones med hushållsmaskinens hjälp faktiskt blir högre än de som bakas för hand. Där­emot tycks uteblivet användandet av mått inte påverka varken utseende eller smak – ögonmåttet ihop med händer och skedar var, åtminstone denna gång, tillräckligt. Slutligen kan gruppen som valt att smaksätta sina scones med en blandning av kanel och oregano konstatera att just den blandningen faktiskt är riktigt god.


Fotnot: Sedan reportaget gjordes har Katarina Neidestam blivit utsedd till förstelärare i hem- och konsumentkunskap i Södertälje kommun.

ur Lärarförbundets Magasin