Läs senare

Olika svårighetsgrad utmanar alla

DJUPDYKNINGElever är inte tomma burkar som ska fyllas med kunskap, utan individer med olika förutsättningar. Det är hem- och konsumentkunskapsläraren Britta”Bitte” Källers utgångspunkt.

Foto Philippe Rendu

Chokladtårta med glasyr, pannkaks­tårta eller muffins? Eleverna från klass 8C i Iggesunds skola i Hudiksvalls kommun har just fått ett uppdrag: Att ordna ett födelsedagskalas för en sjuåring, inklusive något gott att äta. De har helt fria händer, utifrån de ingredienser som finns ”hemma”, men har också fått några förslag på bakverk av olika svårighetsgrad. Tanken är att alla elever ska få en chans att utmana sig själva, berättar läraren Britta ”Bitte” Käller.
– Det handlar inte om att de som gör den svåraste har större chans på högst betyg. Jag försöker få bort sånt tänk, för jag tycker det hämmar kunskapandet. Det viktiga är att eleverna tränar sina förmågor och det vet de. Så oavsett vilket recept de väljer, eller om de satsar på ett helt annat, bedömer jag deras förmåga att jobba hygieniskt, säkert och så vidare.
Om hon däremot märker att en elev flera gånger väljer recept under sin kapacitet brukar hon begära att hen höjer ribban. Bitte Käller konstaterar att hem- och konsumentkunskap är ett ämne där eleverna kan vara på extremt olika nivåer från början, eftersom ämnet kommer in först i årskurs sex och sedan bara återkommer i åttan och eventuellt nian.
– Det ger ju en del elever ett enormt försprång som inte går att kompensera helt. En del har fått laga mat och göra andra hushållssysslor hemma sedan de var små, medan andra knappt fått vistas i kök eller hållit i en dammsugare, påpekar hon.
De särskilt begåvade eleverna utmärker sig, enligt Bitte Käller, genom att ha stor förförståelse för
ämnet.

Uppdraget. Din lillasyster fyller 7 år imorgon och förväntar sig ett kalas. Vad kan du trolla fram ur kylskåpet som duger till en födelsedag? Foto: Philippe Rendu

– De äger allt redan från början, i händer, ögon, smaksinne …
Ett sätt att ge sådana elever utrymme och plats är att ge uppgifter på olika nivå.
– Jag tror inte på likstyrd undervisning. Att säga att ”nu ska alla göra köttbullar enligt det här receptet” är att kväsa kunskap, tycker jag.
Bitte Käller brukar låta eleverna arbeta med olika personer varje gång. Det förekommer också att hon låter elever med extra hög kapacitet jobba självständigt för att de ska slippa att alltid vara den drivande i en grupp eller hamna i att behöva bli lärare till sina kompisar, i stället för att utveckla sin egen förmåga.
– Men samtidigt är det här ju ett ämne med väldigt många olika delar. Det kan vara väldigt nischat vad de är särbegåvade i. Jag har haft elever som är fantastiska matlagare men helt lost när det gäller tvätt och städning eller teori.

I dag har hon delat upp eleverna i tre par och en trio och nu är arbetet i salen i full gång.
– Man vill ju göra nåt svårt, säger Jocke Sjöqvist och ber sin samarbetspartner för dagen, Erik Nordqvist, att googla fram ett recept på en sockerkaka med chokladsmak att ha till tårtbotten. Två av de andra grupperna väljer att satsa på pannkakstårta, medan Kalle Jonsson och Tilde Hallgren genast bestämmer sig för att göra det svåraste av bakverken bland recepten de fått: chokladtårta med glasyr. De tar fram samtliga ingredienser och jobbar sedan systematiskt och lugnt med att röra ihop smeten, smöra och bröa formen, och samtidigt diskutera vilka lekar en sjuåring vill leka på ett kalas. När kakan står i ugnen börjar Tilde Hallgren med glasyren medan Kalle Jonsson börjar duka.
Han letar fram några fina glas och assietter och hittar en bit tyg att ha som duk. Det ligger på en stor vagn som brukar fungera som extraförråd vid lektioner som denna. I dag är den fylld med diverse frukter, men också med tygbitar, tapetrullar, paketsnören, kräppapper, servetter med mera.

Foto: Philippe Rendu
Matematik. Förutom att baka, dekorera och planera lekar ska varje grupp även göra en kostnadsberäkning. Foto: Philippe Rendu

Eleverna ska nämligen inte bara baka till kalaset, utan också planera lekar, påhitt och överraskningar, samt göra en ungefärlig prisberäkning. Bitte Käller har också lagt till några hashtaggar: #allaskatrivas, #killarochtjejerihop , #jagharingapengar, #kreativdukning, för att eleverna ska förstå vad som gäller för att få högsta möjliga poäng. Lektionen innehåller nämligen ett tävlingsmoment eftersom den ingår i något som Bitte Käller kallar för Uppdraget. Det är en kombination av bedömning/examination och tävling, som bygger på att alla åttor på skolan vid sex lektionstillfällen under vårterminen får ett uppdrag att utföra tillsammans med en eller två klasskamrater. Förra veckan handlade det om att låtsas vara fattig student och utifrån ett fåtal ingredienser på en bricka tillaga en måltid, i dag alltså om ett barnkalas.

– Tanken är att kliva in i ett fullt möjligt scenario, förklarar Bitte Käller.

Efter den två timmar långa lektionen har eleverna en vecka på sig att redovisa uppgiften i webbtjänsten Classroom. I uppgifterna ingår också kostnadsberäkning och – med undantag för i dag – näringsberäkning.
– Vi har pratat jättemycket om näringslära, så de är fullt medvetna om att just de här recepten inte är näringsriktiga. Vi bakar väldigt sällan sötsaker, men jag tycker inte det är ett självändamål att plocka bort kakor och sådant helt och hållet ur våra liv. I undervisningen pratar vi mycket om måltidens betydelse i alla kulturer och att högtider är en del av det. Så jag tycker det är jätteviktigt att eleverna får öva sig i att anstränga sig för att skapa en sådan gemenskap. Därför tycker jag pyntandet för det här kalaset måste ingå, säger Bitte Käller.

Att säga att ’nu ska alla göra köttbullar enligt det här recep­tet’ är att kväsa kunskap

Medan lektionen pågår sitter hon mest stilla på en pall och iakttar vad som sker, samtidigt som hon för anteckningar utifrån en bedömningsmall hon gjort, med en kolumn för varje kök. I mallen finns tio bedömningsdelar som alla ingår i hem- och konsumentkunskapsundervisningen, till exempel hygien, säkerhet, matlagningsmetoder, råvarukunskap och hållbar utveckling.
Hon noterar ett smörpaket på en spisplatta, hör en elev tipsa en annan om att låta pannkakorna svalna innan grädden läggs på, ler åt självironiska kommentarer: ”den här tårtan ser ju ut som en överkörd groda”, och tar bilder på tårtorna allt eftersom de blir färdiga.
– Jag försöker se mönster och strukturer. Vilka förmågor har de, vad kan bli bättre? Hjälper de varandra? Det är intressant att se det kollektiva lärandet, hur de som är i topp kan förmedla sin kunskap till sina klasskamrater. Det här är en väldigt bra metod för att få koll på lärandet, oavsett nivå, kommenterar hon.
Över huvud taget är Bitte Käller emot den syn på lärande som går ut på att eleverna är kärl som ska fyllas med kunskap.
– Och att de dessutom har likadana hål som man ska stoppa ner den i. Jag tycker att vi ska se varje individ, stärka det som redan finns och hjälpa dem att själva ta tag i sitt lärande. Det är ett asjobbigt sätt att arbeta, för man måste analysera, vara prestigelös och självkritisk. Men det innebär också att jag lär mig en massa, för här passerar 180 lärare per dag!

Foto: Philippe Rendu

En förutsättning för att kunna dela ut sådana här uppdrag är förstås att eleverna har koll på alla kunskapsfrågor vad gäller metoder, råvarukunskap, näringslära, säkerhet och så vidare. Dessa gicks igenom under höstterminen. Eleverna är också med i sin egen lärandeprocess genom att de fått arbeta med självbedömning och tillsammans med sin lärare vara med och skapa bedömningsmallen utifrån läro- och kursplan.

Bedömningarna som Bitte Käller gör vid lektionerna utgör förstås grund till de kommande betygen, men hon förvandlar dem också till tävlings­poäng. Den av de fem halvklasserna som fått flest totalpoäng för terminens sex uppdrag får i maj komma hit och äta en …
– …brakmiddag! Bitte Käller ler stort.

Som före detta kock och krögare tycker hon det är roligt att få chansen att bjuda på en fin vårbuffé i maj.
Hur finansierar du den?
– När det blir mat över från lektionerna här tar jag upp den till personalrummet och så lägger folk en slant i en burk om de tar av den. Det räcker, jag kör inte jättemärkvärdiga rätter på den där middagen. Och så lagar och serverar jag middagen på min fritid.

Hon är väldigt nöjd med Uppdraget. Sedan hon införde det för snart tre år sedan har kunskapsnivån hos åttorna stadigt ökat.
– Jag tror att det framför allt beror på att vi för en metakognitiv diskussion för att de ska förstå syfte och mål.
Men att välja det svåraste momentet, som dagens chokladtårta, innebär alltså inte automatiskt högre poäng i bedömningen. Att göra rätt val av svårighetsgrad visar också något om eleven. Och alla moment ska klaras av också på den mest avancerade nivån. Utifrån förutsättningarna, förstås. Så när glasyren på Tilde Hallgrens och Kalle Jonssons chokladtårta smälter, eftersom kakbottnen fortfarande är varm, blir det ändå inte poängavdrag.
– De hade ju bara två timmar på sig, säger Bitte Käller.

 

ur Lärarförbundets Magasin