Läs senare

Olika villkor för karriärtjänster

Den statliga reformen med karriärtjänster har nu varit igång i snart tre terminer. Men såväl villkor som arbetsuppgifter varierar mellan huvudmännen, vittnar förstelärare inom miVIDAs ämnesområden om.

06 Dec 2014
Olika villkor för karriärtjänster
Gunilla Nordenborg Walin är förstelärare i hem- och konsumentkunskap i Uppsala. Foto: Staffan Claesson

Karriärtjänsterna sjösattes av dåvarande regeringen hösten 2013 med tanken att förbättra elevernas måluppfyllelse och höja läraryrkets status. Vilken grundkompetens som krävs för att komma i fråga för en karriärtjänst är reglerat på statlig nivå, men övrig kravprofil och vad uppdraget egentligen ska bestå av, bestäms av respektive huvudman. Hittills har 3.500 förstelärare och 38 lektorer anställts runt om i landet, men Skolverket har beviljat medel för 14.000. När reformen är fullt utbyggd våren 2017 ska det finnas 17.000 karriärtjänster i Sverige.
– Det är en flerstegsraket. Först fastslår Skolverket hur många karriärtjänster varje huvudman har möjlighet att ansöka om utifrån elevantal. Därefter ansöker huvudmännen och Skolverket fattar beslut. Sedan följer rekryteringsprocessen som alltså sköts självständigt av varje huvudman och kan vara olika tidskrävande, säger Peter Östlund, undervisningsråd på Skolverket och projektledare för att implementera reformen.

I 80 procent av fallen av de drygt 3500 som hittills har utsetts, har huvudmannen inte uppgett till Skolverket inom vilket ämne försteläraren eller lektorn undervisar i. Det kan ha att göra med att uppdraget är mer allmänpedagogiskt och inte knutet till något särskilt ämne, utan syftar till att utveckla en hel skolas undervisning, spekulerar Peter Östlund.

– Vi håller just nu på med att ta fram en rapport som ska undersöka vad de som hittills fått förordnandet gör, men än finns ingen nationell översikt över det, säger han.

I Skolverkets listor finns i dag enbart tre fall av förstelärare där huvudmannen har angett hem- och konsument­kunskap som undervisningsämne. När det gäller idrott och hälsa finns det 16 sådana ämneslärare. Men i realiteten finns det fler, menar Anette Karlsson som själv är förstelärare i hem- och konsumentkunskap i Jönköping utan att hennes ämneskompetens står inskriven hos Skolverket. Hon sitter också i Lärarförbundets ämnesråd samt är fackligt ombud.

– Jag la ut frågan på vår ämnesportal på Facebook. Femton lärare i hem- och konsumentkunskap svarade att de är förste­lärare, så redan där är det ju fler än vad Skolverket har registrerat, säger Anette Karlsson.

En annan som har samma uppdrag utan att hennes ämneskompetens finns i Skolverkets listor, är Gunilla Nordenborg Walin på Nannaskolan i Uppsala. I hennes kommun finns i dagsläget runt 100 förstelärare och när tjänsterna utlyses har det varit förutbestämt hur många förstelärare som ska utses inom respektive ämne.

– Vi är fyra förstelärare i kommunen inom hem- och konsumentkunskaps­ämnet. Vårt första formella kommun­övergripande uppdrag var att planera och hålla i en nätverksträff för kommunens samtliga lärare i hem- och konsumentkunskap under höstlovet, berättar hon.

Trots att det är ett exempel på en arbetsuppgift hon inte haft förut, har Gunilla Nordenborg Walin eller de andra förstelärarna i kommunen inte fått någon särskild tid avsatt för sitt uppdrag.

– Man resonerar från kommunens håll att vi redan tidigare var engagerade och framåt och gör saker vi redan gjort, men nu får lön för det. Men sådana uppdrag som det här med nätverksträffen är ju en tydlig ytterligare arbetsuppgift som vi fått pålagd ovanpå allt ordinarie.

Förutom det kommunövergripande utvecklingsarbetet inom sitt ämne, har Gunilla Nordenborg Walin dessutom uppgifter i sin roll som förstelärare på den skolan där hon har sin anställning.

– På Nannaskolan är vi totalt sex stycken förstelärare, alla med olika ämneskompetenser. Vi har bland annat fått i uppdrag att utveckla det kollegiala lärandet på skolan, berättar hon.

Och för att ändå få något slags tid som är vigd åt just det, har Nannaskolans förstelärare gemensamt sett till att entledigas från de olika grupper som alla skolans lärare annars ingår i.

– Varannan måndag har samtliga lärare på skolan konferenstid. En halvtimme av den tiden sitter vi i olika grupper med olika ansvarsområden, som att planera en friluftsdag, ordna inför niornas skolavslutning och dylikt. Nu samlas vi förstelärare i stället den tiden och pratar om vårt uppdrag. Men det blir ju sammanlagt bara en enda timme i månaden, säger Gunilla Nordenborg Walin.

Anette Karlsson i Jönköping ser med oro på att tiden för uppdraget som förstelärare verkar vara oreglerad hos de flesta huvudmän.

– Det leder till att det blir en förhandling som i mångt och mycket sker mellan varje individ och dess rektor. Det är inte bra, villkoren kan bli oerhört olika.

Magnus Olsén, förstelärare i idrott och hälsa i Nässjö, har i det perspektivet dragit vinstlott. Hans uppdrag har en tydlig tjänstebeskrivning och han har fått sin vanliga tjänst nedsatt med 20 procent för att då ägna sig specifikt åt sin roll som förstelärare.

– Vi är 13 stycken förstelärare inom olika ämnen som har en så kallad utvecklingstjänst, vilket innebär att vi har ett kommunövergripande uppdrag. Resten av förstelärarna är knutna till sina respektive skolor.

Magnus Olséns första uppdrag är att undersöka vad kommunens lärare i idrott och hälsa upplever att de behöver mest stöd i. Han har nyligen skickat iväg en mejlenkät till samtliga ämneskollegor i kommunen.

– Jag tycker det är rätt tänkt att börja sondera de verkliga behoven innan man bestämmer vad man ska satsa på.

Magnus Olséns förordnande är på tre år, vad som händer sedan vet han inte.

– Vi fick det vanliga lönepåslaget på 5000 kronor i månaden. Dessutom har samtliga förstelärare accepterat att omvandla sina ferietjänster till flextids­tjänster och för det fick vi ytterligare 1500 kronor.

Men andra huvudmän resonerar annorlunda. Gunilla Nordenborg Walin i Uppsala berättar till exempel att hennes förstelärartjänst, till skillnad från Magnus Olséns, är tillsvidare. Det statliga anslaget är i nuläget dock begränsat till år 2017. Fram till dess betalar Skol­verket ut 85 000 kronor per år för varje förstelärare, vilket täcker lönepåslaget. Det innebär att den totala utgiftssumman för staten landar på 1,6 miljarder.

– Det är en omfattande reform det här, konstaterar Skolverkets Peter Östlund.

Magnus Olsén är möjligen partisk i frågan men tycker att satsningen är bra.

– Det är alltid positivt att det satsas och händer något. Visst kan man spekulera i om det är rätt sätt, men man måste börja någonstans för att uppvärdera läraryrket. På sikt tror jag att det här blir en jättebra investering.

ur Lärarförbundets Magasin