Läs senare

Pluggar bättre med pigga ben

DJUPDYKNINGHopprep, snabba upphopp och några varv runt huset. Så kan ett tidigt träningspass på Kringlaskolan i Södertälje se ut. Pulsen går upp och tanken är att studieresultaten ska gå samma väg.

09 Feb 2017

För två år sedan satt Magnus Andersson på en lärarkonferens och lyssnade på en föreläsning om pulsträning och hur den hänger ihop med skolresultaten. Det berättades om ett tv-inslag från en skola i Chicago, Naperville Central High School, som arbetade just med fysisk aktivitet, pulsträning, kopplat till inlärning.
Magnus Andersson jobbar på Kringlaskolan i Södertälje. Hans tankar sedan länge, att skolresultaten gynnas av att eleverna rör på sig, gick plötsligt att länka ihop med befintlig forskning. Han övertalade skolans rektor och så åkte de, tillsammans med läraren Nedzad Karaahmetovic som undervisar i idrott och hälsa, till Chicago för att kolla in pulsträningen på Naperville Central High School.
– De hade fantastiska förutsättningar, det var en annan värld. Fem idrottshallar och gym med alla tänkbara redskap. De hade en annan nivå, men det handlar om att få upp pulsen, säger Magnus Andersson som numera är biträdande rektor.

Peppande. Kristina Özel Jakobson håller i dagens PFL-pass på Kringla­skolan. Foto: Malin Hoelstad

Det är en riktig tomas ledin-morgon i stadsdelen Geneta i Södertälje. Inte ett moln syns på himlen, men det är en kylig, och krispig höstvariant. Om 45 minuter börjar matematiklektionen för niorna på Kringlaskolan, men redan nu, kvart i åtta, står drygt 25 elever på skolgården.
Den här morgonen är det Kristina Özel Jakobson som leder passet med PFL, puls för lärande. Hon ber eleverna att springa tre varv runt den närmaste skolbyggnaden och sedan delar de upp sig på två stationer. På den ena ska de böja sig ner, sätta händerna i marken för att sedan hoppa upp med nävarna i luften. Vid den andra stationen står en plastlåda som innehåller en massa färgglada hopprep. Egentligen ska varje elev bära en pulsklocka vars information direkt syns på lärarnas surfplatta, men skolan väntar på att nya armband ska komma. Tanken är att eleverna ska nå upp till ungefär 80 procent av maxpuls. Meningen är att det ska generera energi och koncentration till lektionerna efteråt.
– Det kändes så rätt när man såg eleverna i
Chicago komma ner till träningen. De tog sina pulsband och ja, sen började det. Det var så
enkelt. De bara gjorde det, förklarar Nedzad Karaahmetovic.
– Ja, de har ju det inbakat i sin skoldag, men även där hade de börjat på den här nivån och de hade snabbt sett goda resultat. Främst för så kallade struggling students, sådana som hade problem med matten. Och för dem med diagnoser. De ansvariga där pratade också om att det gav
effekt socialt. Det blev mindre bråk och mindre stök, säger Magnus Andersson.
Kringlaskolan började med med frivilliga PFL-pass förra hösten och Magnus Andersson tycker att det gav ett annat lugn i skolan redan under det första läsåret. Då var det 38 åttor och nior som deltog, av sammanlagt runt 100 elever. Den här terminen handlar det om dryga 30 elever i åttan och nian och runt 20 som går i sjätte klass.
– Så klart pushar vi på dem, de äldre är ju tonåringar. Det är klart de är lite trötta ibland. Jag kan förstå att det inte alltid är kul att gå upp tidigt, att komma hit när det är mörkt och kallt. Men de gnuggar på bra, säger Magnus Andersson.
Flera av eleverna har bara kortärmade tröjor och shorts på sig, trots de få plusgraderna. En av killarna springer med armarna innanför tröjan och Kristina Özel Jacobsson tjoar till honom att han ska ta ut armarna. Han ropar tillbaka: ”Ah, men det är kallt”. Han fortsätter springa, armarna trollas ut och farten höjs direkt. Även skolans lärare får vara med på PFL-passen. Som Tove Gottfriedz som får beröm när hon med stor inlevelse hoppar upp och ner på stället. ”Bra jobbat, Tove!”.

Det är klart att de är lite trötta. Jag kan förstå att det inte alltid är kul att gå upp tidigt

Magnus Andersson Foto: Malin Hoelstad

De elever som är med på de två passen i veckan har fått skriva på ett kontrakt där de lovar att delta aktivt. Nedzad Karaahmetovic konstaterar att det är viktigt att locka alla, ett sätt är att variera träningspassen så mycket som möjligt. Han påpekar också att några elever som har det lite svårare i till exempel matematik, är med som en del av en typ av åtgärdsprogram.
Förra året fick också alla sjätteklassare godkänt på nationella provet i matematik. Med ett leende erkänner Nedzad Karaahmetovic att det inte går att veta om PFL-passen verkligen hade något med det att göra. Men morgonträningen har åtminstone inneburit att många har fått bättre kondition och en mer positiv inställning till ämnet idrott och hälsa. Inte minst gäller det de elever som inte är så fysiskt aktiva utanför skolan.
– Egentligen krävs det inte så mycket för att få upp pulsen till 80 procent av maxpulsen. När man kommer in i ett flow när man joggar och känner att det här tempot kan jag hålla länge, då är man på rätt nivå. Lär de sig det, då är det inte jobbigt, säger Nedzad Karaahmetovic, samtidigt som svischandet och vinandet från hoppreps­hopparna omkring honom tonsätter det han säger.
Melissa Kride är en av de elever som märker skillnad. Hon tycker om att idrotta, så hon nappade direkt när chansen dök upp.
– Det är roligt men jobbigt. Men det känns att man blir piggare och mer motiverad. Jag märker verkligen skillnad, jag har fått högre betyg. Särskilt jobbigt var det i början, men jag vande mig snabbt. Hjärnan börjar arbeta eftersom pulsen höjs, förklarar Melissa Kride.
Christian Halef går i nian. Han tycker att det
är lättare att hänga med på lektionerna sedan de började med PFL-passen.
– Att det ger bättre skolresultat lät ju häftigt, speciellt matten. Och jag vill höja mig i matte, ­eller jag vill ju höja mig i alla ämnen. Ju piggare jag blir, desto mer fortsätter jag att plugga, säger Christian Halef.

FRÅGA: Varför är du med på PFL-passen?

Kevin Andersson:
– Jag har alltid gillat idrott och om man får chansen att få bättre betyg så varför inte ta den chansen? Det tog lite tid men när jag väl kände mig piggare och mer koncentrerad, blev det tydligt att det fungerade. Det blir till en vana, till slut blev det roligt att gå upp tidigt,
i stället för att vara trött och inte orka så mycket. Man klarar skolan bättre.
Alfred Gustafsson:
– Det ger extra energi på morgonen. Jag bor ganska långt ut på landet och då behöver
jag ändå gå upp lika tidigt. Nu är jag piggare på lektionerna och det är som om jag tar in informationen lättare.
Fanny Lindberg:
– Hjärnan får jobba direkt på morgonen. Ibland kanske man känner: Nej, jag orkar inte. Om jag varit uppe sent kvällen innan, är jag jättetrött när jag ska gå upp. Då vill jag bara ligga kvar i sängen. Samtidigt vet jag att jag får bra kondition och bättre betyg, så jag gör det ändå, även om jag egentligen inte orkar.

Alla artiklar i temat Djupdykning: Motivation (6)

ur Lärarförbundets Magasin