Läs senare

Rätt feedback visar vägen

DJUPDYKNING. Formativ bedömning är det pedagogiska redskap som har visat sig ha allra störst betydelse för elevernas kunskapsutveckling. Ändå arbetar många lärare mer summativt än formativt.

Rätt feedback visar vägen
Illustration: Maja Modén

Bedömning för lärande, BFL, är inne just nu, men ändå inget nytt. Redan på 1600-talet arbetade svenska lärare med formativ bedömning. Men allteftersom århundraden gick, och eleverna som tog plats i skolbänken blev fler och fler, övergick bedömningen till att bli allt mer summativ eftersom den i allt större utsträckning användes som ett urvalsverktyg i stället för som metod att stärka elevernas lärande.

Och på 1970-talet fick all bedömning dåligt rykte. Det var då som bedömningsfrågorna i princip försvann från lärarutbildningen och ”lärarkåren deprofessionaliserade sitt bedömningskunnande” som bedömningsforskaren Christian Lundahl uttrycker det.
Men på senare år har bedömning fått en renässans inom skolan. Dels i form av allt fler poängsättningar och betyg som summerar vad eleverna kan, dels i form av ett allt större fokus på bedömning för lärande. Forskning, både nationellt och internationellt, har nämligen visat att formativ bedömning ökar elevernas lärande. Enligt den brittiska professorn Dylan Wiliam till och med så mycket som mellan 50 och 100 procent.

Det som krävs är att undervisningen blir en interaktiv process där läraren kontinuerligt checkar av var eleverna befinner sig i förståelse, och därmed kunskap, och direkt justerar sin fortsatta undervisning utifrån det.

– Det handlar ju egentligen om självklarheter, konstaterar Christian Lundahl, docent och lektor vid Stockholms universitet och professor vid Karlstads universitet.

Problemet är att undervisningen i skolan ofta fokuserar på allt som ska hinnas med och att lärarna ofta väntar med att stämma av elevernas kunskap till slutet av varje delområde – när det är för sent att ändra undervisningen så att eleverna förstår den bättre.

Tre frågor är centrala i den formativa bedömningen: Vad är målet? Var är jag? Vad blir mitt nästa steg för att nå målet? Det är de frågorna som läraren och eleven tillsammans ska arbeta med. Avstämningen måste ske hela tiden. Om inte varje dag, så i alla fall varje vecka. Skriftliga omdömen, nationella prov och utvecklingssamtal sker, enligt Christian Lundahl, för sällan för att de ska ha någon direkt effekt på lärandet.

I stället för att ge eleverna ett prov vid slutet av ett visst undervisningsområde för att på så vis summera deras kunskaper föreslår han att provet ges efter 75 procent av tiden och att läraren ägnar de återstående 25 procenten åt att förbättra elevernas förståelse. Sedan kan en ny avstämning ske på slutet för att utvärdera resultatet.

– Det finns ingen motsättning mellan formativ och summativ bedömning. Det går att kombinera dem. Den formativa bedömningen sker under en pågående process medan den summativa bedömningen sker när processen är avslutad, säger Christian Lundahl.

Brittiska forskare har tagit fram fem nyckelstrategier för en framgångsrik bedömning av lärande som nu används av de flesta som arbetar med BFL. Den första strategin är att tydliggöra målen, den and­ra att möjliggöra effektiva klassrumsdiskussioner, frågor, aktiviteter och uppgifter som synliggör elevernas lärande, den tredje att ge feedback som utvecklar lärandet, den fjärde att aktivera eleverna som resurser för varandra genom exempelvis kam­rat­­bedöm­ning och, slutligen, den femte att förmå eleverna att ta lärandet i egna händer genom exempelvis självbedömning.

Enligt Christian Lundahl kan BFL – och de fem strategierna – sammanfattas med ledorden synlighet, delaktighet och ansvar.

Inom varje nyckelstrategi finns ett antal tekniker eller metoder man kan använda för att uppnå stra­tegin.

– Men det är viktigt att man som lärare förstår att bedömning för lärande inte sitter i en enskild metod. Det är ett förhållningssätt. Man får inte fastna i en viss teknik utan det måste finnas variation. Alla elever är ju olika. Det beror ju också på vilken åldersgrupp man vänder sig till, säger Christian Lundahl.

Han rekommenderar den lärare som vill börja arbeta formativt att välja ut en, eller möjligen två, strategier som man vill arbeta med och sedan jobba med dem under ett år och prova sig fram.

– Det är viktigt att vara ihärdig. Att arbeta med till exempel kamratbedömning kan låta lätt men det är komplicerat. Det tar också tid att vända en elevkultur, säger Christian Lundahl.

Bra att tänka på är också att välja en strategi som passar ens egen personlighet. Är man typen som älskar att hålla föreläsning bör man kanske inte välja kamratbedömning som första strategi.

– Det är aldrig bra att göra våld på sig själv. Då är det bättre att ge sig på någon annan strategi, tycker Christian Lundahl.

Liksom det mesta nytt man vill pröva tar BFL tid i början. Men eftersom eleverna, enligt den forskning som gjorts, lär sig mer på kortare tid får man till slut en tidsvinst. För lärarens arbetsbördas skull är det viktigt att kollektivisera en del av feedbacken.

– Allt måste inte hela tiden ske på individnivå, ofta går det att plocka upp saker som flera har svårt för. Man kan också plocka fram goda exempel och tillsammans med eleverna diskutera vad det är som gör just det så bra, säger Christian Lundahl. Han påpekar vidare att all reflektion och återkoppling inte måste vara skriftlig.

– Det finns massvis av sätt att skapa reflektion. Till exempel kan läraren använda sin mobiltelefon till att filma några sekvenser under en lektion och återkomma på nästa med muntlig feedback. Allt måste inte vara så systematiskt.

För att inte drunkna i känslan av allt som måste hinnas med rekommenderar Christian Lundahl att man som lärare fokuserar på de förmågor som eleven enligt läroplanen ska utveckla och sedan lägger upp sin undervisning om det centrala innehållet utifrån dem. Och alltså släpper en del ”måsten” som traditionen bjuder att man undervisar om fast de inte står med i läroplanen.

En viktig del av bedömning för lärande är att eleven ska få chans att göra om och förbättra sitt resultat efter återkoppling från läraren. Något som underlättas om undervisningen fokuserar på förmågor i stället för enbart på innehåll. Samma förmåga kan ju utvecklas och prövas inom många olika moment inom det centrala innehållet, eleven måste därför inte göra om exakt samma sak för att kunna visa sin förbättrade förmåga.

– Formativ bedömning passar nästan ännu bättre i praktiska ämnen som idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap eftersom processerna är så synliga där. Om någon elev inte har förstått syns det direkt och det blir självklart med direkt feedback från läraren, säger Christian Lundahl.

Enligt forskning som gjorts har feedback nästan alltid positiva, om än ibland svaga, effekter på lärandet. För att feedbacken ska bli verkligt verkningsfull behöver den återkoppla till de tre centrala frågorna inom bedömning för lärande och innehålla information om hur uppgiften utförts, vad målet är och hur uppgiften kan förbättras för att uppnå målet.

För att få ut mesta möjliga effekt – läs lärande – räcker det alltså inte som lärare att alltid återkoppla, det gäller också att göra det på rätt sätt.

Formativ bedömning

Kallas också bedömning för lärande, BFL. Görs under pågående undervisningsprocess – alltså innan ett moment är avslutat – och har som syfte att stärka elevens lärande eller att leda till förändringar i lärarens undervisning. Centralt är att tydliggöra undervisningens mål för eleven, att man under­söker var eleven befinner sig i förhållande till målet och att eleven får åter­koppling som talar om hur målet kan uppnås.

Summativ bedömning

Är en bedömning när undervisningen av ett moment är avslutad. Syftet är att mäta vad eleven har lärt sig. Exempel på summativ bedömning är nationella prov och betyg.

Exempel på BFL-tekniker

”Two stars and a wish”, två positiva aspekter av en prestation lyfts fram tillsammans med ett förslag till förbättring. Bedömningsmatriser som åskådliggör olika kvalitetsnivåer, gärna kopplade till en exempelbank som fungerar som förtydligande illustrationer.

Små lappar där eleverna vid slutet av varje lektion exempelvis skriver ner vad de tyckte var huvudpoängen, eller vad de lärt sig, under lektionen.

Inte sätta poäng eller betyg på prov under terminen utan i stället arbeta med kommentarer och bedömningsmatriser. Detta eftersom siffrorna inte fyller någon funktion i lärandet och överskuggar innehållet i kommentarerna.

Eleven håller upp ett grönt, gult eller rött kort för att visa om hen känner sig säker, osäker eller inte har en aning.

Lärarens frågor fördelas slumpmässigt bland eleverna, handuppräckning sker endast om eleven har en fråga.

Eleverna får blanka uppsättningar av prov, som de tidigare genomfört individuellt, och som de i grupp får ny chans att formulera de bästa svaren på.

 

Läs mer

Bedömning för lärande av Christian Lundahl (Norstedts förlag 2011).

Att följa lärande – formativ bedömning i praktiken av Dylan Wiliam (Studentlitteratur 2013).

ur Lärarförbundets Magasin