Läs senare

Skippa stressen – må bättre

Matnyttiga tips som underlättar ditt jobb och ger inspiration
i vardagen.

02 Apr 2015

Illustration: Janette Bornmarker
Hur ska lärare i idrott och hälsa eller hem- och konsumentkunskap göra för att kroppen ska hålla för alla påfrestningar under ett helt arbetsliv?
Frågan kan tyckas enkel att besvara. De ska naturligtvis undvika arbetsmoment som kan orsaka skador och sköta hälsan genom att äta och sova bra, motionera varierat och undvika stress. Och inte dricka för mycket eller röka, men det behöver väl knappt nämnas.

Men svaret är inte bara till synes självklart – det är också feltänkt. Det menar Stefan Burlin som är lärare i idrott och hälsa och skyddsombud på Polhemsskolan i Gävle.

– Ansvaret kan inte främst läggas på den enskilde individen. Det avgörande är de ramar huvudmannen har satt upp för verksamheten och ifall arbetet har organiserats så att de anställda kan ta hand om sig själva. Det är en mer produktiv utgångspunkt än att lärare ska motionera på fritiden för att hålla i arbetslivet. Ingen säger åt en snickare att träna på kvällen för att kunna stå på knä och skruva gipsskivor hela dagen.

Fokuset och energin bör alltså läggas på att förbättra arbetsvillkoren, så att det finns förutsättningar att långsiktigt kunna utföra arbetet som förväntat.

Stefan Burlin säger att det största arbetsmiljöproblemet för lärare i gemen är stressen och känslan av att inte räcka till för allt och alla.

– Men för oss idrottslärare är förutsättningarna lite speciella, och det ökar risken för kroppsliga skador. Schemat är till exempel väldigt viktigt. Vi förflyttar oss hela tiden mellan teorisalar och idrottslokaler, som kommunens badhus och skolans idrottssal, och behöver tid för mikroåterhämtning och för att kunna ställa om mentalt.

Om tiden är knapp, och även ska räcka till för planering och administration, hinns uppvärmningen inte alltid med inför nästa fysiska aktivitet – och då är det lätt att skada sig. Stefan Burlin tycker idealet är att kunna värma upp tillsammans med eleverna, men då kan gruppen inte vara större än att den går att hantera samtidigt som läraren leder och själv gör övningarna.

– Ofta blir det att man får sätta igång aktiviteter och visa rörelser utan att vara ordentligt uppvärmd. Det sliter och ger småskador. Man gör en vanlig volleybollserve och vips blir det ett dåligt läge för axeln, som kanske inte är så stark som den var en gång i tiden. Sådant ser vi idrottslärare tyvärr som naturliga inslag i verksamheten – vi tänker att det orsakas av otur eller att vi klantat oss.

Till de nödvändiga förberedelserna hör också att träna kommande lektionsmoment, för att bibehålla och utveckla den fysiska kompetensen. Men det är en känslig fråga i skolan, menar Stefan Burlin. Träning ses av många som en privatsak, som ska klaras av på fritiden.

– Jag är också historielärare och som sådan skulle jag aldrig tänka att det är för nöjes skull jag på arbetstid läser i Historisk tidskrift – inte ens om det är en jätteintressant artikel som jag nog aldrig kommer att ha användning för i undervisningen. Men som lärare i idrott och hälsa är det svårt att förbereda sig rent fysiskt på jobbet. Jag känner alltid att det kan krävas en grundlig motivering.

Lärare i idrott och hälsa – och deras kollegor – borde prata mer om vad det innebär att förbereda en lektion, tycker Stefan Burlin.Illustration: Janette Bornmarker

Men lärarna i hem- och konsumentkunskap då? Stefan Burlin har som skyddsombud aldrig blivit kontaktad av någon som har ämnesspecifika arbetsmiljöproblem.

– De är så få, så deras erfarenheter synliggörs kanske inte. Men såvitt jag vet har de i huvudsak samma psyko­sociala arbetsmiljöproblem som alla andra lärare.

Det bekräftas av Jessica Ingerby, hem- och konsumentkunskapslärare på Rådmansö skola i Norrtälje.

– För oss finns inga stora fysiska skaderisker, men en hel del psykiska påfrestningar. Jag är också SO-lärare och det är inte alls lika stressigt. Inom hemkunskapen är det mer ont om tid – förutom extramoment som matinköp och städning ska man också hinna se och dokumentera allt praktiskt arbete eleverna gör. När maten de lagat är uppäten finns inget kvar att bedöma.

Det finns inga siffror över hur vanligt det är att lärare i idrott och hälsa och hem- och konsumentkunskap drabbas av skador eller sjukdom i arbetet. Det berättar Anders Eklund, ombudsman på Lärarförbundet med ansvar för arbetsskadefrågor.

– Det går inte att ta fram statistik på enskilda lärargrupper. Men grundskole- och gymnasielärare i stort har fler psykiska diagnoser jämfört med hela befolkningen. De fysiska problem är däremot inte fler än bland andra svenskar. Det handlar främst om fall och felaktiga belastningar. Buller skapar mer stress än fysiska problem.

Ansvaret för att ingen skadas på jobbet ligger hos arbetsgivaren, som ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Det innebär en planerad verksamhet där risker uppmärksammas, bedöms, åtgärdas och utvärderas. Facket bidrar genom att utse skyddsombud som deltar i arbetet.

Anders Eklund säger att även den anställde har ett ansvar.

– Alla ska påtala de problem som finns på arbetsplatsen. I första hand ska man vända sig till arbetsgivaren, men om inte det hjälper ska man prata med sitt skyddsombud. Det är på de skolor där det här arbetet inte fungerar som vi ser problem, med både den fysiska och psykiska arbetsmiljön.

Gör så här om du skadar dig på jobbet

  1. Avbryt lektionen så fort du skadats. Den som fortsätter undervisa har mindre chans att få skadan klassad som arbetsskada, eftersom det kan ifrågasättas när och hur den verkligen skedde. Många lärare gör misstaget att kämpa sig igenom arbetsdagen eller veckan för elevernas skull.
  2. Uppsök läkare direkt för att få ett medicinskt utlåtande. Ring ambulans om det är en allvarlig skada så sjukvården tar över ansvaret redan på plats.
  3. Samla in all möjlig dokumentation om det som skett, alltifrån vittnesmål till bilder på isfläcken om du har ramlat.

Även den som blir akut sjuk och misstänker att det beror på arbetsmiljön ska genast dokumentera, lämna arbetsplatsen och åka till doktorn. För den som drabbas av arbetssjukdom som inte är akut, som utmattning eller bullerskada, är det inte lika viktigt exakt när arbetet lämnas.

Källa: Anders Eklund, Lärarförbundet

ur Lärarförbundets Magasin