Läs senare

”Strömmingen är färsk och sillen ligger på burk!”

06 Dec 2014

Foto: Viktor Gårdsäter
Svaret kom blixtsnabbt. Lektionens tema var fisk och jag hade just frågat eleverna om de visste vad det är för skillnad på sill och strömming. Det började med att ungdomarna hade konstaterat att man fiskar både gädda, abborre, torsk och strömming i det hav som ligger ett stenkast från skolan. Men inte sill. Svaret på min fråga utlöste först en del skratt i klassen. Men så började vi fundera tillsammans. Varför är sillen nästan alltid saltad eller inlagd på burk när vi köper den? Äter vi olika mat i olika delar av Sverige? Finns det någon annan skillnad på fisksorter än var de lever (nu åkte näringstabellen fram)? Varför trivs inte gäddan på Västkusten och varken sill eller strömming i insjöar? Och äter man någonsin strömming i Göteborg?
En annan gång, i en annan elevgrupp, handlade lektionen om kött. Eleverna skulle laga en gryta på nötkött och vi kom att prata om priset på olika delar av kon. Eleverna var fullt medvetna om att det fanns dyrare och billigare köttstycken, men vilken del var egentligen dyrast? Entrecoten, föreslog de. Jag berättade då att filén är den finaste och dyraste biten, de hade väl hört talas om oxfilé? En elev spärrade upp ögonen. ”Oxfilén! Kommer inte den från myskoxe? Det är väl därför den är så dyr?” Min första tanke var jösses, vad kan ungdomar nuförtiden egentligen? Men det visade sig att den här eleven inte var ensam om att inte känna till från vilket djur oxfilén kommer. Återigen blev en till synes ”dum” fråga ett tillfälle till lärande, både för mig och eleverna. Och nya frågor ställdes: Varför heter det nötkött? Vad är egentligen en oxe? Var sitter filén? Relevanta frågor som gjorde att både eleverna och jag blev sugna på att forska vidare.

Under årens lopp har jag då och då fått påminna mig själv om att inte ta några kunskaper för självklara. Det som jag tycker är uppenbart kan vara alldeles okänt för ungdomarna. Att jag eller någon av mina kollegor har undervisat eleverna om samma sak ett par år tidigare är ingen garanti för att kunskapen sitter kvar, det är vi nog många som har fått erfara!

Lika ofta är det tvärtom. Eleverna kan sådant som jag inte alls förväntar mig att de ska kunna och dessutom är de ibland experter där jag är novis. Om en elev undrar vad oxe är för ett djur kan en annan, som bor på en gård, ingående berätta hur slakten på stutarna går till. Och ska vi filea fisk finns det ofta någon som kan det mycket bättre än jag.

Men huruvida man äter strömming på Västkusten kunde ingen i klassen, varken eleverna eller jag, svara på. Nu får jag en anledning att ringa upp en gammal kompis som bor i Göteborg och fråga. Tänk vilka oväntade effekter en lektion kan medföra!

ur Lärarförbundets Magasin