Läs senare

Svårt träffa rätt med flera mål

FORSKNINGLäroplanen och kunskapskraven i idrott och hälsa sänder delvis olika budskap. Något som kan orsaka huvudbry vid betygssättningen eftersom det kan vara svårt att uppnå alla målsättningarna samtidigt. Det konstaterar Lena Svennberg i en ny avhandling.

03 Maj 2017
Bild: Valero Doval

Lgr 11 utmärker sig som läroplanen som gick förvånansvärt snabbt att implementera. Åtminstone i ämnet idrott och hälsa.
– Nya läroplaner brukar slå igenom med en viss tröghet, men mina studier visar att bara tre år efter att Lgr 11 infördes var det stor skillnad på vad lärarna som deltog i studien pratade om som viktigt för betygen. Det överraskade mig, säger Lena Svennberg.
Hon ville undersöka vad det egentligen är som lärare i idrott och hälsa värderar när de sätter betyg, och påbörjade sin studie 2009 med att intervjua lärare som arbetade under den förra läroplanen. 2013 fortsatte hon avhandlingsarbetet med att intervjua samma lärare igen. Resultaten visar på stora förändringar.

2009 års intervjuer avslöjade att lärarna betraktade kunskaper, motivation, självförtroende och sociala färdigheter som viktiga för betygen i idrott och hälsa. 2013 talade lärarna i stället mycket om kunskaper och hälsa. Självförtroende och sociala färdigheter nämndes knappt alls. Motivation fanns dock fortfarande kvar som en grund för betygen.
För att komma åt det som många lärare hänvisar till som magkänsla använde Lena Svennberg en särskild teknik, kallad Repertory Grid, under intervjuerna. I stället för att be den intervjuade läraren att beskriva vad som utmärkte en elev med högt betyg plockade hon ut tre av lärarens elever åt gången och bad läraren berätta vad som betygsmässigt skilde två av dem från den tredje. Därefter fortsatte hon att göra samma sak med olika kombinationer av elever tills alla varianter var täckta.
– På så sätt kommer man på fler saker än om man bara svarar på en fråga om vad man värderar. Metoden gör det möjligt att undersöka lärarnas tysta kunskap, berättar Lena Svennberg.

För att försöka förstå vad som gör att lärarna fortsätter väga in exempelvis motivation i betygen – trots att följsamheten till kunskapskraven ökat sedan införandet av Lgr 11 – tog Lena Svennberg hjälp av den brittiska utbildningssociologen Basil Bernsteins begreppsapparat. Analysen av intervjuerna visar att styrdokumenten som lärarna har att rätta sig efter är en blandning av två av Bernsteins modeller, prestationsmodellen och kompetensmodellen.
– Prestationsmodellen bygger på skillnader och vad som fattas till nästa nivå. Kraven på att betygen ska vara likvärdiga har ökat genom att de nu, förutom att fungera som urval till nästa utbildningsnivå, också blivit en del i utvärderingen av skolor. Det svenska betygssystemet, där kunskapskraven styr vilken kunskap som ska räknas så att betygen blir jämförbara, anknyter därför till prestationsmodellen, säger Lena Svennberg.
Dilemmat för lärarna som ska sätta betyg är att det i den svenska läroplanen även finns starkt stöd för kompetensmodellen, där elevers olika kunskaper och erfarenheter anses värdefulla, genom de kvalitativt utformade kunskapskraven som ger möjlighet till en individanpassad undervisning. Något som underlättar skolans kompensatoriska uppdrag men gör resultaten svårare att jämföra.

Lena Svennberg är adjunkt vid Högskolan i Gävle. Hennes avhandling Grading in Physical Education las fram vid Gymna­stik- och idrottshögskolan, GIH, i Stock­holm 17 februari 2017. Den går att ladda ner från gih.divaportal.org. Foto: Högskolan i Gävle

Som exempel pekar Lena Svennberg på en diskussion i sociala medier nyligen där det blev tydlig att det fanns olika synsätt bland lärarna i idrott och hälsa. Frågan det handlade om var vilket betyg en överviktig elev, som kunde anpassa sina rörelser men som inte kunde utföra vissa övningar, skulle få. Den ena gruppen lärare utgick från prestationsmodellen i sina argument och menade att man inte kan ha olika kriterier för olika elever, då blir betygssättningen inte likvärdig. Den andra gruppen utgick från kompetensmodellen och påpekade att det inte står vilka rörelser som ska ingå i undervisningen och att de därmed kan anpassas utifrån elevens förutsättningar.
– Det är viktigt att vi lyfter diskussionen och ser att båda de här målsättningarna finns och försöker hitta en professionell balans mellan dem, säger Lena Svennberg.
I avhandlingens avslutande delstudie har hon studerat Skolverkets registerdata över alla elever som gick ut grundskolan 2014 för att ta reda på vilka elever det är som får höga betyg i idrott och hälsa. Svaret är att en pojke, som går i friskola, har minst en förälder med eftergymnasial utbildning och som har gått i svensk skola hela grundskolan, har störst chans att få högt betyg i ämnet. 42 procent av eleverna som prickade in alla de fyra bakgrundsfaktorerna hade A eller B i slutbetyg i idrott och hälsa 2014. I deras motsatsgrupp, det vill säga flickor, som går i kommunal skola, inte har någon förälder med eftergymnasial utbildning och som har flyttat till Sverige efter skolstart, var det bara 7 procent som hade A eller B i slutbetyg i idrott och hälsa 2014.

Inflyttning till Sverige och föräldrars utbildning var de bakgrundsfaktorer som påverkade mest.
– Först tyckte jag att det var förvånade att föräldrarnas utbildning spelade så stor roll för elevernas betyg i idrott och hälsa men när man tänker på vilka grupper i samhället som är mest fysiskt aktiva och har bäst hälsa är det inte längre så förvånande, kommenterar Lena Svennberg resultatet.
Hon påpekar också att även om flickor vårterminen 2016 för första gången inte hade lägre slutbetyg än pojkar i idrott och hälsa gäller det inte gruppen flickor med utländsk bakgrund.

ur Lärarförbundets Magasin