Läs senare

”Tappa inte toppeleverna”

DJUPDYKNINGVarför lägga krut på särskilt begåvade elever när de redan når målen med råge? Under en lektion i samarbetsövningar svarar läraren och lektorn Izabela Seger på hur och varför.

Förevigar. Varje grupp fotograferar sina övningar och mejlar sedan resultatet tillsammans med en reflektion till sin lärare. Foto: Anna Simonsson

Edvin Humble har nått toppen. Den omedelbara belöningen består av stora dammtussar. De snöar ner över Edvin Humble och de två klasskompisarna under honom på lianen som ett bevis på att det var länge sedan någon nådde så högt.
Eleverna i 9F på Björkebyskolan i Järfälla har lektion i idrott och hälsa. På programmet står samarbetsövningar. Grupperna är i full gång med att lösa utmaningar med olika svårighetsgrad på redskapsstationerna som är utklickade över idrottssalen. Gemensamt för stationerna är att det krävs styrka, teknik, balans – och självfallet samarbete. Som en extra knorr ska eleverna tänka på hur de kan förebygga skador. De fotar övningarna och bildserien skickas sedan till läraren Izabela Seger tillsammans med gruppens reflektioner.
Izabela Seger nickar diskret mot en grupp där ett par elever håller upp en stång där en tredje elev balanserar. Det ser bra ut – men de gör visst inte helt rätt.
– Jag lade medvetet stången på golvet. Meningen är att de ska tänka till och flytta till en matta för att utföra övningen, för att minska skaderisken. Men de tycker väl att de är duktiga och klarar övningen, att det inte är någon fara, säger Izabela Seger.
Hon tycker att det ska bli spännande att se om eleverna inser att de borde ha använt mattan när de sedan reflekterar.
Dagens samarbetsövningar utmanar alla elever. Förutom att övningarna vid stationerna finns i olika svårighetsgrad kan eleverna välja olika roller, någon kan fotografera till exempel – och övningarna kräver kommunikation. För precis som väl i alla andra klasser är elevernas behov av stöd väldigt olika, vilket utmanar den individualiserade undervisningen.
– Fem elever kommer från förberedelseklass och för dem kommer språkträningen i första hand, säger Izabela Seger.

I klassen finns många begåvade med högsta betyg i ämnet. Sedan finns det en elev till som sticker ut, som enligt Izabela Seger är särskilt begåvad motoriskt. Det är killen högst uppe i lianen. Edvin Humble är bra på allt: bollsporter, gymnastik, akrobatik, friluftsliv, ledarskap, friidrott – ja, det är bara att fortsätta. Det kommer knappast som en överraskning att idrott och hälsa är hans favoritämne:

– Jag gillar att röra på mig och har alltid gjort det, jag har också lätt för olika sporter jag testar. På fritiden har jag hållit på med gymnastik, fotboll, golf, basket och tennis – men det enda jag gör just nu är innebandy, det tar rätt mycket tid. Det enda jag inte gillar är dans, jag skulle inte hålla på med det privat. Men jag klarar av det som heter rörelser till musik i skolan.
Edvin Humble är skicklig både i lag och individuellt. Men han har också märkt sin begåvning när han testar nya saker som exempelvis jonglering eller att cykla på enhjuling – att han kopplar snabbt. Det är inte heller några konstigheter med att han är särskilt begåvad, läraren vet det, klasskamraterna vet det.
– Jag klarar alltid av allt vi gör, säger han.

Full aktivitet råder i idrottssalen. Några elever reser under stånk och stön en tjockmatta på högkant medan två försöker ta sig upp för att krypa. Andra balanserar på rad på en uppochnedvänd bänk som fungerar som en gungbräda, de tjoar när bänken flippar framåt. En elev dänger iväg en boll och får en tillsägelse. Några står med rynkade pannor över en laminerad bild och försöker klura ut hur uppdraget ska genomföras. En elev håller sig i bakgrunden, verkar dra sig undan. Vid ribbstolarna står tre ungdomar på händer och bildar tunnel och en fjärde kryper under. Jubeltjut – de klarade utmaningen.
Man kan tänka att det är lätt att upptäcka särskilt begåvade elever, men så är inte fallet enligt Izabela Seger:
– Som lärare har man ofta flera begåvade elever och de blir som en grupp för sig, man tittar mer efter de som ligger efter.
Izabela Seger, som förutom lärare i idrott och hälsa är lektor i kommunen, fick sin aha-upplevelse på en konferens om elever med särskild begåvning som hölls av Specialpedagogiska skolmyndigheten. Föreläsningen fick henne att börja fundera över hur man gör för att dessa elever ska få tillräckligt med utmaningar.
– Då det gäller individualiserad undervisning tänker man som lärare snarare på de som inte riktigt hänger med. Jag har undervisat Edvin i många år och han har alltid haft högsta betyg och varit duktig. Men jag hade inte tänkt på att han var särskilt begåvad – trots att jag inte har någon annan elev som utmärker sig på samma sätt som han, säger hon.
Izabela Seger tror att dessa elever lätt glöms bort, att krutet ofta läggs på dem som är efter. Svårigheten är att individualisera undervisningen, att utveckla elevens speciella egenskaper.
– Eleven kan sägas behöva särskilt stöd, det vill säga utmanas mer, säger hon.
Att lyfta elever med särskild begåvning är i sin tur en utmaning för läraren.
– Samtidigt har man flera andra elever att tänka på då det gäller individualiseringen, det kan gälla språk, motorik, ätstörningar eller annan sjukdom.

”Det gäller att eleven behåller sin inre motivation, det är oftast den som är drivkraften”

Izabela Seger, lärare i idrott och hälsa på Björkebyskolan. Foto: Anna Simonsson

För att upptäcka elever med särskild begåvning är Izabela Segers tips variation, en bredd på de aktiviteter man genomför: yoga, dans, akrobatik, balans, bollsporter, gymnastik. Med ett stort utbud är det lättare att fånga en elev med särskild begåvning men det är också lättare för de andra eleverna att vara duktiga, utmärka sig i något.
För att sedan kunna utmana även de duktiga eleverna gäller det att planera lektionerna så att man inte bara tänker att alla ska nå en viss nivå, det måste finnas en röd tråd med progression och utmaningar även för eleverna som klarar nivån.

Ibland är det svårt. Som i gymnastiken, till exempel, där övningarna ofta kräver ett ”en-till-en-system” där läraren måste hjälpa och övervaka.

– Om målet är att eleverna ska kunna slå kullerbyttor bakåt och framåt och så visar det sig att hälften eller en tredjedel inte kan, då bör jag i första hand koncentrera mig på dem, säger Izabela Seger.
Edvin Humble är rätt nöjd med de utmaningar han får på lektionerna – men just gymnastiken tycker han är alldeles för enkel.
– Det här med att hålla på och slå kullerbyttor … Jag kan slå volter och skulle vilja göra det eller testa andra mer avancerade övningar. Men samtidigt förstår jag när det inte funkar, det finns inte alltid tid till det eftersom läraren måste stå bredvid.

En av utmaningarna Edvin Humble brukar få är att fungera som ledare, i dag planerade han och ledde uppvärmningen tillsammans med Alice Ljung.
– Ibland när Izabela inte kommer på svårare grejer för mig att göra får jag visa de andra hur man gör eller vara ledare. Det känns helt okej – det är kul!
Izabela Seger poängterar att det här naturligtvis inte är något man som lärare kan kräva av eleven, det är viktigt att vara lyhörd, ha en dialog, hitta en balans.
– I Edvins fall funkar det, han är trygg i sig själv och i gruppen. Men det är viktigt att känna sig för, eleven får inte känna sig utsatt.

Men för att spela djävulens advokat: Varför lägga ner energi på att utmana en elev som – dessutom med råge – når alla mål och har högsta betyg?

– För att det är viktigt att inte tappa de här eleverna! De får inte känna sig understimulerade och därmed tappa intresset för ämnet och undervisningen. Det gäller att eleven behåller sin inre motivation, det är oftast den som är drivkraften, säger Izabela Seger.
Edvin Humble går nu sista terminen i grundskolan och håller med om att den inre motivationen är hans drivkraft:
– Så klart tänker jag på betyg, men mest drivs jag av att lektionerna är roliga och utmanande.
Han säger också att han gillar att tävla – både mot sig själv och mot andra. Och han tycker om att tävla både individuellt och i lag, i lagsporter kan man dela glädjen med lagkamrater. Någon dålig förlorare vet han däremot inte om han är:
– Vet inte, jag tycker inte precis att det är kul att förlora. Men det händer inte heller jätteofta att jag gör det.

ur Lärarförbundets Magasin