Läs senare

Dela inte föräldralappar på nätet

LÄRARVARDAG”Dumma” lappar från föräldrar får frustrerade lärare att söka stöd hos kollegor. Ibland genom att dela lapparna på Facebook. Men slutna grupper är inte så slutna, och anonyma lappar är inte så anonyma, som man tror.

Bild: Janette Bornmarker

På den egna skolan finns kanske bara en ämneskollega eller, i värsta fall, ingen. Men genom sociala medier har lärare numera snabb tillgång till tusentals andra lärare som undervisar i det egna ämnet. De slutna ämneslärargrupperna används till allt från frågor kring lektionsupplägg och lönediskussioner till tips om lyckade övningar och diskussioner om hur betygskraven ska tolkas. Men grupperna används också för att dela bilder på ”dumma” lappar från föräldrar.

De frekvent förekommande lapparna, särskilt i ämnet idrott och hälsa, väcker starka känslor. Många lärare både upprörs och roas av bristen på kunskap, både om ämnets upplägg och ämnets innehåll, som lapparna avslöjar. Det kan handla om föräldrar som tror att schampo i ögat, nageltrång i tummen, snuva och en frisyr som måste hålla till eftermiddagens skolfotografering är skäl nog att inte behöva byta om till idrott och hälsalektionen. Men också om föräldrar som tror att mat numera är rena fabriksprodukter utan koppling till djur och natur, och som ber läraren att inte vilseleda eleverna.

De delade lapparna får ofta stort och starkt gensvar. Många kollegor känner igen sig och visar sitt stöd för utläggarens frustration med gråtskrattande emojis och sympatiserande kommentarer liksom berättelser om egna ”lika dumma” föräldra­lappar som de själva har fått. Problemet är att stödet till kollegan samtidigt lätt blir ett hån mot den som har skrivit lappen.

Att känna frustration över okunniga föräldralappar är fullt mänskligt, menar Elza Dunkels, internetforskare vid Umeå universitet och själv utbildad ämneslärare i matematik, samhällskunskap och geografi på högstadiet och gymnasiet.
– Jag har verkligen all sympati för lärare som aldrig får kräka ur sig, och kanske till och med har fått förhållningsregler från rektor om vad som får delas med kollegorna i lärarrummet. Men lösningen är inte att håna i slutna rum på internet, säger hon.

Alexander Skytte, lärare i idrott och hälsa på Skälbyskolan i Järfälla, är en av de lärare som har reagerat på lappinläggen – och som inte har varit rädd för att ta en diskussion med kollegorna på Facebook.
– Jag brukar ifrågasätta syftet med delningen. Varför behöver man lägga upp lappen på ett forum i sociala medier? Oftast finns ingen tydlig koppling till professionen, utan syftet verkar vara att förlöjliga vårdnadshavare. Jag tycker att det är oprofessionellt, och för mig är det viktigt att markera när man faktiskt är ute och trampar. Det är klart att man ska kunna få klaga, men man måste välja sitt forum.

Reaktionerna på Alexander Skyttes protester är blandade. Några gruppmedlemmar håller med i hans kritik, men minst lika många tycker att lappdelningen är något användarna i en sluten grupp ska kunna tillåta sig.
– Vissa tycker nog att jag är en glädje­dödare. Men det finns en massa andra sätt att ta upp en svårighet i jobbet på ett konstruktivt sätt, utan att direkt inbjuda till hån.

Alexander Skytte och övriga kritiker får medhåll av Elza Dunkels.
– Grundregeln måste vara att man inte snackar skit om eleverna och deras föräldrar på sociala medier, precis som man inte bör göra det i lärarrummet på skolan.

Den stora skillnaden mellan sociala medier och den egna skolans lärarrum är dessutom att i det fysiska lärarrummet har man någorlunda koll på vem som lyssnar. Tar man det till nätet har man tagit det kollegiala stödet – eller skitsnacket – ett stort steg längre. Det finns nämligen inget sådant som en ”sluten grupp”, varnar Elza Dunkels.
– Ingen grupp på sociala medier kan någonsin vara ett helt slutet forum. I en Facebookgrupp vet man inte vem som lyssnar, eller vem som känner vem. I samma sekund som jag delar något har jag inte längre någon som helst kontroll över informationen. Det är ett faktum man måste förhålla sig till varje gång man postar ett inlägg.

Lapparna som delas i lärargrupperna är så gott som alltid anonymiserade och röjer inte den berörda elevens eller föräl­derns namn.
– Men man skulle ändå kunna lista ut åtminstone vilken skola det rör sig om, med härledning av vem som har lagt upp lappen. Fast det är en ”stängd” grupp anser jag att spridningsrisken är oerhört stor. Vi är minst niotusen medlemmar i gruppen som jag är med i och alla är inte ens lärare, påpekar Alexander Skytte och får återigen medhåll av Elza Dunkels.

Risken att elevens, och förälderns, identiteter ska röjas efter att en lärare lagt upp en föräldralapp på nätet är jättestor, menar hon.
– Det är bara att titta på hur sajter som Flashback fungerar. Är tillräckligt många intresserade och vill hjälpa till är det inga problem att ta reda på någons identitet.

Runt fem personer är maxgränsen för hur stor en Facebookgrupp kan vara och fortfarande vara någorlunda säker, anser Elza Dunkels. Och då krävs det att medlemmarna i gruppen känner varandra personligen, kan lita på varandra, och helst också har slutit en överenskommelse om att inget som sägs i gruppen får föras vidare. I en stor grupp med tusentals medlemmar finns lika många potentiella läckor som personer som har tillträde till gruppen.
– Det räcker med att någon delar mitt inlägg, som sedan delar det med någon annan och så vidare.

I efterhand är det svårt att ta ansvar för ett obetänksamt inlägg eller kommentar.
– Man kan alltid ta bort sin postning. Men det är extremt vanligt att indignerade posteringar delas och det kan jag som lagt upp inlägget från början inte göra någonting åt. Du kan visserligen se om din postning delats, men det är enkelt att komma runt det genom att ta en skärmdump. I själva verket vet du inte alls hur stor spridning din postning har fått eller vilka som har tagit del av den. Det är totalt bortom din kontroll, konstaterar Elza Dunkels.

Så hanterar du din lapp-frustration

  1. Vägra lappar. Förklara för föräldrar och elever att du inte tar emot lappar och be dem prata direkt med dig i stället.
  2. Prata av dig med någon du litar på ansikte mot ansikte i stället för att söka dig till en Facebookgrupp där du inte vet vem som lyssnar.
  3. Sitt på händerna. Tänk ett extra varv innan du postar på sociala medier. Även om du raderar ett inlägg du ångrar finns det kvar för alltid.
  4. Om du ändå vill söka stöd på sociala medier: Undvik att posta en bild av föräldralappen med en emoji som gråtskrattar. Tänk ut ett annat sätt att starta en konstruktiv diskussion.

ur Lärarförbundets Magasin