Läs senare

Hallå där!

Karin Hjälmeskog, filosofie doktor och lektor i pedagogik vid Uppsala universitet med särskilt fokus på frågor om genus och jämställdhet, hem- och konsumentkunskap och utbildning, konsumtion och hållbar utveckling.

14 Dec 2014

Foto: Finn Calander

18,7 procent av flickorna fick A i hem- och konsumentkunskap förra läsåret och bara 4,6 procent av pojkarna. Vad kan det bero på?– Jag tror att det främst beror på att ämnet har så få timmar att undervisningen inte hinner kompensera för flickornas större förkunskaper. En sak som säkert också syns i de betygen är att flickor ofta har bättre överblick och gör de extra uppgifter som alla har ansvar för, som att plocka ur diskmaskinen, duka, plocka undan och hålla rent. Pojkar behöver få chans att lära sig ta det ansvaret och få den överblicken. Kanske ska inte den typen av gemensamma uppgifter vara valfria utan fördelas enligt ett schema så pojkarna får träna. Ur ett jämställdhetsperspektiv kan man också fundera på om vi inte borde minska tiden som läggs på matlagning eftersom det är det mest jämställda området i hemmen. I stället borde vi lägga mer tid på tvätt och städ och på samarbete men det är ett område som fått mindre utrymme i Lgr 11 jämfört med tidigare kursplaner.

Har fokus på jämställdhet minskat i ämnet hem- och konsumentkunskap sedan införandet av Lgr 11?

– Ja, förr skulle jämställdhetsperspektivet genomsyra all undervisning i ämnet, nu har det förenklats till att bara gälla arbetsfördelningen i hemmet och står inte tydligt med i kunskapskraven. Ny forskning visar att allt som inte är tydligt framskrivet i kunskapskraven riskerar att prioriteras bort.

Inom vilka andra områden skulle man kunna fokusera på jämställdhet?

– Till exempel inom ekonomi. Forskning visar att kvinnor och män som lever tillsammans använder sin lön olika. De flesta försöker dela lika på hushållets gemensamma kostnader men de ”egna” pengar som blir över använder kvinnorna till sådant som gynnar hela familjen medan männen använder dem till egna intressen. Vad får det för konsekvenser ur ett jämställdhetsperspektiv?

Och inom hållbar utveckling. Forskning visar att kvinnor kan tänka sig att avstå från saker för att samhället ska bli mer hållbart medan män inte i lika hög grad kan tänka sig det. Vad beror det på och vad får det för konsekvenser? Det är sådant som man kan resonera om.

Hur kan man som lärare göra för att inte omedvetet bidra till att det traditionella könsmönstret stärks?

– Jag tror att man kan planera bort många fällor. Till exempel genom att i förväg tala om vilken elev som ska torka av bordet efter att alla ätit, lämnar man det till eleverna blir det nästan alltid en flicka som gör det. Dessutom måste man som lärare ta sig tid att efteråt reflektera över varför man gjorde på ett visst sätt under en stressig lektion, kanske filma sig själv så man ser hur man agerar, och försöka ändra på det som blev tokigt.

Vad kan man göra för att pojkar inte ska känna sig anklagade och slå ifrån sig när man pratar om jämställdhet i skolan?

– Varje enskild individ kan inte bära skulden för sitt kön. Vårt samhälle tycks fostra pojkar att se om sig själva och flickor till att se till allas bästa. Jag tror att lärare har för lite tid till reflektion och därför inte ställer de följdfrågor som behövs för att varje elev ska börja fundera över ”hur gör jag?” och ”hur tänker jag?” så att vi kommer åt det könsmönster som uppenbart finns. Ett sätt kan vara att låta eleverna arbeta fyra och fyra i familjegrupper och själva bestämma arbetsfördelningen. När vi gjorde det i ett projekt blev fördelningen oerhört könsstereotyp. Mest arbete gjorde mamman, följt av dottern, pappan och sonen. Efteråt kunde vi, utan att någon kände sig utpekad, låta eleverna diskutera varför det blev så och om det var bra och rättvist.

ur Lärarförbundets Magasin