Läs senare

Hållbar utveckling – ett ohållbart läraruppdrag

FORSKNINGHållbar utveckling har breddat ämnet hem- och konsumentkunskap och gjort det mer komplext. Ändå har inte mer resurser tillförts. Något som lärarna upplever frustrerande, visar en ny avhandling.

01 Maj 2018

 

Hem- och konsumentkunskap har låg status inom det svenska skolsystemet. Samtidigt ses ämnets kunskapsområde som viktigt och prioriterat i det globala politiska arbetet för hållbar utveckling. Den motsägelsen skapar mycket av den frustration och de problem som lärare i hem- och konsumentkunskap upplever i sitt arbete, anser Emmalee Gisslevik.

Hon har i sitt avhandlingsarbete studerat vad perspektivet hållbar utveckling i läroplanen kan innebära för den matrelaterade undervisningen i hem- och konsumentkunskap. Avhandlingen består av tre delstudier.

Emmalee Gisslevik

Nyblivna filosofie doktor Emmalee Gisslevik har i grunden en examen i kostvetenskap och har varit en del av Nationella forskarskolan i hem- och konsumentkunskap.
Hennes avhandling Education for Sustainable Food Consumption in Home and Consumer Studies las fram vid Göteborgs universitet fredag 2 mars 2018. Den går att ladda ner från gupea.ub.gu.se.

I den första jämförde Emmalee Gisslevik den nu gällande läroplanen med föregångarna och kom fram till att den nuvarande läroplanen innehåller ett mer abstrakt och komplext kunskapsinnehåll, inklusive överväganden om kulturella, sociala och etiska aspekter av matkonsumtion och matproduktion, än de tidigare läroplanerna.
– Det skulle kunna vara något jättepositivt men upplevs inte så av lärarna eftersom de inte har fått resurser att utföra uppdraget på ett bra sätt. Några av lärarna som jag intervjuade sa rakt ut att det inte finns någon möjlighet att genomföra allt det som står i kursplanen. Jag håller med. Utifrån den erfarenhet och kompetens som jag har känns det inte möjligt att undervisa om hållbar utveckling i den utsträckning som beskrivs i kursplanen med de förutsättningar som lärarna har, säger Emmalee Gisslevik.

I nästa ögonblick slår hon fast att det ändå finns potential att göra en hel del.
Något hon undersökte i sin andra delstudie genom att under en termin observera en hem- och konsumentkunskapslärares undervisning i hållbar utveckling i två klasser i årskurs åtta. Läraren var inte slumpmässigt vald. Tvärtom om var hon vald utifrån några specifika kriterier som tidigare forskning har kommit fram till gynnar lärande i hem- och konsumentkunskap. Till exempel var läraren legitimerad och behörig att undervisa i ämnet hem- och konsumentkunskap, hon hade tillgång till en ändamålsenlig sal och var uttalat intresserad av hållbar utveckling, eleverna var inte fler än 16 stycken i varje grupp och lektionerna var inte kortare än 120 minuter.
– Tanken var att det inte skulle finnas något yttre som försvårade undervisningen, berättar Emmalee Gisslevik.

Resultatet visar att den observerade läraren implementerar ett hållbarhetsperspektiv genom att ställa den hemlagade måltiden i centrum för undervisningen. Genom att utgå från den vardagliga praktiken att skapa en hemlagad måltid gavs eleverna möjlighet att göra en rad val där hänsyn till hållbar utveckling kunde tas i mer eller mindre stor grad. Men trots att läraren valts ut för att omständigheterna skulle vara så gynnsamma som möjligt fanns det ändå svårigheter som hon var tvungen att försöka balansera i sin undervisning. Till exempel att hantera kursplanens mål och kunskapskrav inom begränsande tids-, förvaringsutrymmes- och budgetramar och ta hänsyn till elevernas smakpreferenser. Läraren tyckte också att frågan om normativ undervisning blir särskilt svår och jobbig när man arbetar med hållbar utveckling. Det vill säga, hur mycket ska man som lärare tala om vad som är det mest hållbara alternativet och hur mycket ska man låta eleverna själva få komma fram till vad de tycker är bäst.

Observationer av eleverna som deltog i lärarens undervisning avslöjade att det bland dem fanns fyra olika förhållningssätt till hållbar utveckling, i avhandlingen kallade för ”den övertygade”, ”den avslappnade”, ”den oförmögne”, och ”den skeptiska”. Analysen visade att de olika förhållningssätten påverkade elevernas möjlighet till måluppfyllelse på ett ojämlikt sätt.

I den tredje delstudien djupintervjuade Emmalee Gisslevik fem erfarna hem- och konsumentkunskapslärare om hur de såg på undervisningens villkor. Gemensamt för dem alla var att de brann för sitt ämne och såg det som oerhört viktigt och nödvändigt ur ett hållbarhetsperspektiv. Men upplevde att det var svårt att leva upp till läroplanens intentioner på grund av bristande resurser.

– Jag är väldigt imponerad av alla hem- och konsumentkunskapslärare. De arbetar så hårt i ständig motvind, kommenterar Emmalee Gisslevik.
Avhandlingens sammanfattande slutsats är att det finns två olika sätt att förstå vad läroplanens inkludering av perspektivet hållbar utveckling kan innebära i hem- och konsumentkunskapen och dess mat­relaterade undervisningsdel. Till exempel har kunskapsinnehållet å ena sidan berikats av införandet av hållbarhetsperspektivet. Men å andra sidan har det samtidigt lett till ett vagt och otydligt formulerat ämnesuppdrag som har lagt ett tungt ansvar på läraren.

I korthet. Så har införandet av perspektivet hållbar utveckling påverkat ämnet hem- och konsumentkunskap:

  1. Det har lett till ett berikat kunskapsinnehåll om vad som anses vara viktig kunskap om mat. Samtidigt har det lett till ett ambitiöst men vagt ämnesuppdrag, vilket innebär att ansvaret för att tolka, översätta och realisera ett allt mer komplext och motsägelsefullt innehåll läggs tungt på läraren – inom oförändrade ämnesramar.
  2. Det har gjort att hem- och konsumentkunskap uppfattas som ett betydelsefullt ämne. Samtidigt har det gjort att ämnet uppfattas som underprio­riterat med otillräckligt stöd från central och lokal nivå på ett sätt som försvårar för läraren att utnyttja de befintliga ämnes­ramarna på bästa möjliga sätt. Som följd uppfattas implementeringen om hållbar mat bli ofullständig eller fragmenterad.

ur Lärarförbundets Magasin