Läs senare

I Mjölby kan alla hitta flytet

BETYGSÄTTNINGTvå dagar i veckan ser Kajsa Björfeldt till att alla elever i årskurs 3–9 i Mjölby kommun lär sig simma. Övriga dagar jobbar hon som vanlig idrott och hälsalärare.

25 Feb 2018
Nervöst. För den som inte kan simma kan det vara ett stort steg att bara våga ta sig ner i vattnet. Foto: Staffan Gustavsson

Abel Ftwi fäktar med armarna för att hålla sig uppe när han prövar några simtag i Lundbybadet, den enda simhallen i Mjölby kommun.
– Slappna av, skjut ifrån med benen, manar Kajsa Björfeldt från bassängkanten.

Två dagar i veckan är hon simlärare, som en del av sin tjänst som legitimerad idrott och hälsalärare
i kommunen. Med vaken blick följer hon en handfull elever under en halvtimmes träningspass i hallen.
Bentagen i bröstsim kräver viss motorik och är inte helt lätta att lära sig. Då några av eleverna bara kan lite svenska tar Kajsa Björfeldt hjälp av tre bilder som visar de tre olika momenten: groda, strut, pinne.
– När du simmar bröstsim ser du vart du simmar. Det är ett viktigt simsätt att kunna om du till exempel trillar i vattnet från en båt.

Det vore bra med större tydlighet i läroplanen

Hur eleverna ska simma de 200 metrarna som krävs för godkänt betyg är annars en fråga som väckt en hel del diskussion bland lärare i idrott och hälsa. Skolverket anger bara att 50 meter av distansen ska vara ryggsim.

Vilket simsätt som ska användas för de övriga 150 metrarna finns det inga riktlinjer om. De elever som vill simma rygg hela sträckan kan göra det, menar Skolverket.
– Det vore bra med större tydlighet i läroplanen, då skulle det inte bli så mycket diskussion, säger Kajsa Björfeldt.

Kajsa Björfeldt, lärare
i idrott och hälsa på Väderstad skola i Mjölby. Foto: Staffan Gustavsson

Abel Ftwi får hjälp att flyta av en simdyna i hårdplast. Som en guldfisk lyser dynan upp det turkosa vattnet när han övar bentag med händerna placerade på kaklet vid bassängens kant. Efter att kämpat en stund med koordinationen tittar han avundsjukt efter sin storebror Dawit som försvinner iväg längs 25-meters banan med kraftfulla crawltag.
– Jag lärde mig simma hemma i Eritrea, förklarar Dawit Ftwi i en paus, med hjälp av en tolk som finns med under simlektionen.

Från mottagningsklassen i Lagmansskolan i centrala Mjölby kommer också tre systrar från Syrien som försiktigt närmar sig bassängen. De är klädda i varsin burkini, ett heltäckande plagg i samma material som baddräkter. Kajsa Björfeldt lyckas efter en stund förmå dem att klättra ner för stegen och ge sig ut i vattnet. Nervösa leenden spricker upp när de märker att de kan flyta fram någon meter av egen kraft.
– Jag har många elever med en annan kulturell bakgrund än svensk. De är ofta väldigt motiverade, säger Kajsa Björfeldt.

Ibland uppstår dock en kulturkrock kring rutinerna i simhallen. En del av barnen är inte vana vid att duscha tillsammans med andra och i några fall vill inte föräldrarna låta sina döttrar vistas i samma bad som pojkarna.
– Vi kan inte stänga av simhallen. Den är öppen för allmänheten och vi följer de regler som gäller i kommunen, säger Kajsa Björfeldt.

Första steget. Kajsa Björfeldt och Caroline Bragnell, klasslärare på Lagmansskolan, försöker få de nya eleverna att slappna av i vattnet. Foto: Staffan Gustavsson

Många gånger går det att övertala föräldrarna om att de måste rätta sig efter reglerna, men ibland lyckas inte skolan med det och då kan ett barn riskera att bli utan betyg i idrott och hälsa – något som kan få allvarliga konsekvenser för den fortsatta skolgången. Det händer att elever som av olika skäl inte vill simma under skoltid – eller inte får för sina föräldrar – ber att i stället få lämna ett intyg om att de är simkunniga. Men det är inte något som skolorna i Mjölby kommun accepterar.
– Vi anser att vi ska kontrollera att barnen kan simma det som krävs i läroplanen, säger Kajsa Björfeldt.

Som legitimerad idrott och hälsalärare kan hon intyga att eleven kan simma på ett sätt som elevens ordinarie lärare kan lita på. Då det inte finns fler simhallar att tillgå i kommunen, har Mjölby valt en ordning där alla elever som behöver lära sig simma hämtas med buss. Kajsa Björfeldt är den av kommunens lärare i idrott och hälsa som fått i uppdrag att hålla i den extra simundervisningen och hon ställs ständigt inför nya barn. De elever som kommer till hennes lektioner går i årskurserna 3–9. För de yngre barnen i kommunen finns ingen samorganiserad simskola på skoltid. De är hänvisade till att deras lärare tar egna initiativ eller att lära sig simma på fritiden.

Kajsa Björfeldt är bekymrad över att de yngsta skolbarnen i kommunen inte får samma möjligheter som de äldre – simning är bra att lära ut så tidigt som möjligt – men ser det som en styrka att hon kan hålla i simundervisningen för de lite äldre barnen som behöver lära sig simma i stället för att simhallens personal gör det.
– Jag är så involverad i skolsystemet och vet hur kommunikationen med elevernas andra lärare bör gå till.

Sin resterande tjänst som lärare i idrott och hälsa har hon på Väderstad skola, en F–5-skola en mil utanför centrala Mjölby. Även om det inte anges helt tydligt vilka simsätt eleverna kan använda när de ska visa att de klarar 200 meter, tycker hon att betygsättningen i simning fungerar ganska bra.
– Det är ett av de lättare momenten i ämnet skulle jag nog säga. Jag ser ju om barnen kan simma eller inte.

Simkunnigheten behöver underhållas

Samtidigt anser hon att det är viktigt att lära eleverna flera simsätt. Den som klarat testet genom att simma på rygg hela sträckan kan behöva fortsätta träna till exempel bröstsim. När eleverna kommer till högstadiet ska de få en bredare repertoar och då är det bra att de har grunden med sig från tidigare år, menar Kajsa Björfeldt.
– Bröstsim är också viktigt att kunna om du behöver livrädda någon i vattnet.

Under sina lektioner är Kajsa Björfeldt sällan själv i vattnet. Ibland går hon ner i bassängen för att kunna instruera lättare, men av säkerhetsskäl håller hon sig helst på land.
– Händer det något i den andra delen av banan måste jag springa dit. Om jag då är i vattnet tar det mycket längre tid.

Därför är det heller aldrig fler än åtta elever i hennes grupper. Kajsa Björfeldt försöker också få barnen igenom simundervisningen så fort som möjligt för att de inte ska missa mer än nödvändigt i sin övriga undervisning. De som redan kan simma ganska bra får göra testet och simma de 200 metrarna så fort hon ser att de är mogna för det.
– Så fort ett barn är färdigt skriver jag ut det och ringer skolan och säger att nu vill jag ha en ny elev. Men bara för att du är godkänd hos mig kan du inte sluta träna. Simkunnigheten behöver underhållas och vi testar den varje år.

ur Lärarförbundets Magasin