Läs senare

Idrott och hälsa får bottenbetyg av eleverna

Bild: Valero Doval

När Madeleine Wiker bestämde sig för att ägna sitt avhandlingsarbete åt att undersöka vad eleverna själva tycker om ämnet idrott och hälsa hade hon inte förväntat sig ett så negativt resultat som det blev.
– Det verkligen förvånade mig och jag blev lite ledsen efter att jag hade genomfört de första gruppintervjuerna, berättar hon.

Det var under 2014 som hon samlade in sitt studiematerial genom att göra elva fokusgruppsintervjuer med totalt 62 elever i årskurs 9 från åtta skolor i mellersta Sve­rige. Under intervjuerna fick eleverna prata fritt om det som föll dem in när de tänkte på ämnet idrott och hälsa.

Madeleine Wiker är legitimerad lärare i idrott och hälsa och anställd som lektor vid Karlstads universitet. Hennes avhandling ”Det är live liksom”: Elevers perspektiv på villkor och utmaningar i Idrott och Hälsa las fram vid Karlstads universitet fredag 15 december 2017. Den går att ladda ner från kau.diva-portal.org.

Efteråt stod två saker klart. Dels att de intervjuade eleverna anser att betygssystemet i idrott och hälsa är både orättvist och ofullständigt, och att betyget i ämnet är det betyg som de är mest missnöjda med. Dels att läraren i idrott och hälsa har en viktig roll som förebild, enligt de intervjuade eleverna är hen den viktigaste läraren inom skolan. Samtidigt har många av dem erfarenhet av lärare i idrott och hälsa som beter sig respektlöst och som kommer med kränkande och nedlåtande kommen­tarer.

Att eleverna upplever betygen i idrott och hälsa som orättvisa beror bland annat på att de anser att ämnet är särskilt svårbedömt eftersom de inte lämnar in något som läraren kan bedöma i lugn och ro utan bedömningen sker ”live liksom”. Ändå vill de inte att läraren ska filma deras prestationer trots att de är medvetna om att det skulle kunna underlätta bedömningen för läraren.
– Eleverna upplever att de då blir så nervösa att de misslyckas med aktiviteten bara för det, kommenterar Madeleine Wiker.

En annan sak som enligt eleverna särskiljer ämnet idrott och hälsa från övriga skolämnen är att de upplever att de inte får någon chans att öva inför ”direktsändningen” utan att läraren bedömer deras förmåga och deras förkunskaper direkt vid första tillfället. Något som anses gynna dem som har talang för ämnet och som håller på med någon föreningsidrott på fritiden. Till skillnad från i andra ämnen anses det heller inte finnas någon möjlighet att få stöd eller extra­undervisning i idrott och hälsa.

Slutligen anser eleverna att det nu­varande betygssystemet, där ett enda E på någon del leder till högst ett D i betyg även om eleven uppnår A på alla övriga delar, blir extra orättvist i just idrott och hälsa. Detta på grund av att ämnet innehåller så många olika delar samt både teori och praktik.

Vad gäller lärarens roll upplever eleverna att läraren nästan bara kommer med negativ eller rättande feedback och bara uppmärksammar dem när de inte lyckas med något. Enligt eleverna händer det även att läraren skrattar åt dem, kallar dem tjocka och jämför dem med lärarens egna yngre barn till elevernas nackdel.
– Mitt resultat visar på en samstämmighet bland eleverna när det gäller det här och det är väldigt synd eftersom det innebär att det är ganska många lärare som beter sig så och inte bara en. Även om bara en också hade varit en för mycket, säger Madeleine Wiker.

Det är lätt att som lärare tro att elever som inte deltar på lektionerna är lata eller ogillar ämnet men enligt de intervjuade eleverna är det inte orsaken till frånvaro. Enligt dem handlar det i stället om otrygghet. Att de som inte deltar gör det eftersom de är rädda för att behöva visa upp sina färdigheter och sina kroppar inför andra och att de tycker att det är obehagligt att byta om inför andra och behöva duscha i öppna duschrum liksom att behöva ha simning med hela klassen – både pojkar och flickor – samtidigt.

När den första förvåningen hade lagt sig över de många negativa tankar och upplevelser av ämnet som kom fram under intervjuerna hittade Madeleine Wiker ändå en hel del i resultatet att glädja sig åt.
– Eleverna tycker trots allt att idrott och hälsa är ett mycket viktigt ämne som de vill ha mer av och de kommer också med otroligt många förslag på hur man kan förändra och förbättra det, säger Madeleine Wiker.

Ett skäl till att eleverna tycker att ämnet är så viktigt att de skulle vilja ha mer undervisningstid i det är att de ser det som en investering för framtiden. Det gör att de vill att innehållet ska bestå av fler områden och moment som de kan ha nytta av fram­över. De exempel som tydligt framträder under intervjuerna är friluftsliv och livsstil på olika sätt. Det kan vara att kunna vandra, orientera sig i naturen, göra upp en eld, sätta upp tält, överlevnadstekniker samt fysiska aktiviteter som inte är prestations- och tävlingsinriktade.

Fem av elevernas förslag:

  1. Dela upp ämnet i två praktiska lektioner och en teoretisk lektion per vecka.
  2. Gör om ämnet till ett flerbetygsämne. Antingen två betyg, ett för den praktiska delen av ämnet och ett för den teoretiska. Alternativt tre betyg, ett för varje rubrik i det centrala innehållet.
  3. Ta med som nytt kunskapskrav att elever som ger allt och verkligen försöker ska kunna få ett högt betyg.
  4. Se till att alla lärare i idrott och hälsa är utbildade och inför två lärare – en manlig och en kvinnlig – på framför allt simlektionerna på högstadiet, men gärna också vid andra aktiviteter.
  5. Förbättra duschsituationen genom att sätta upp draperier och dusch­kabiner i omklädningsrummen.

ur Lärarförbundets Magasin