Läs senare

Tapas och tapenade i europeiskt samarbete

REPORTAGESamarbete kring mat och hälsa över lands- och ämnesgränser. Det är syftet med Erasmusprojektet som Lugnviksskolan är med i.

01 Maj 2018
Spanskt. Oliver Berglund och Alfons Svande har fått i uppgift att göra den baskiska tapasrätten pintxos. Foto: Marie Birkl. Bilden är beskuren

Röran i mixerskålen är brunsvart. Filip Ögren och Liam Nordgren har just mixat ihop den och konstaterar att den påminner om kattmat till utseendet. Lite bättre blir det då de blandat i soltorkade tomater, men:
– Det ser inte gott ut. Men det kanske är det. Vi får smaka, säger Filip Ögren.

Liam Nordgren ser skeptisk ut.
– Jag vågar inte.
– Jo, kom igen nu, säger Filip Ögren, och sticker en sked i handen på sin klasskamrat.
Surt men ätbart, tycker Liam Nordgren, medan Filip Ögren förvånat konstaterar att han, som inte gillar oliver, tycker tapenade är riktigt gott.

Andreas Gustavsson, lärare i hem- och konsumentkunskap på Lugnviksskolan i Östersund. Foto: Marie Birkl

På den här hem- och konsumentkunskapslektionen i årskurs 6 i Lugnviksskolan står tapas på schemat. Att det är spanska smårätter vet eleverna sedan förut, och en och annan minns att deras lärare i hem- och konsumentkunskap, Andreas Gustavsson, tidigare har berättat att tapas betyder lock på spanska.

Nu står de utspridda i smågrupper med recept framför sig för att laga två sorters tapenade, havssallad, pintxos och multekrem. Det sistnämnda är tänkt som efterrätt. Den elevgrupp som valt den får också en språklektion eftersom receptet är skrivet på norska. Sukker är lätt att förstå, men de klurar också snabbt ut vad multer och kremfløte är och inser också att de fått dagens enklaste recept: ”Bland sukker och multer, pisk fløte till krem og vend multene forsiktig inn i den styvpiskede kremen.”

Det är nog inte bara närheten till Norge som gör att eleverna klarar receptet utan problem, utan också det att Norge är ett av de länder som deltar i samma Erasmusprojekt som Lugnviksskolan. Tasting schools heter det och går ut på att fyra skolor i Europa samarbetar om att lära sig mer om mat och hälsa. De andra skolorna ligger i italienska Parma, spanska Denia och norska Bergen. Den gemensamma nämnaren är att dessa städer alla är så kallade gastronomiska städer i Unescos nätverk för kulturella utbyten.

Det har varit otroligt roligt

I Lugnviksskolan deltar alla elever i årskurs F–9 i projektet på olika vis. Här har gjorts reklamfilm för Östersund, en fotoutställning och en utställning om socker, det har skrivits haikudikter och sagor på engelska. En elev från Lugnviksskolan vann den tävling om att designa en logga för projektet som alla de fyra skolorna också har deltagit i.

Eleverna har även fått läsa om de andra ländernas kultur och historia. Dessutom har ett antal lärare och elever vid olika tillfällen besökt de andra länderna. Vid Bergenbesöket förra året var Elias Hansson Murén och Sally Jansson bland de utvalda eleverna, som under en vecka fick besöka de norska elevernas skola, prova på norska matspecialiteter som fiskekaker, bo i värdfamiljer och lära sig nya lekar.
– Vi hade hört att det var så svårt att förstå dialekten i Bergen, så vi trodde vi skulle behöva prata engelska. Men det behövde vi inte, berättar de.

Nu väntar de med spänning på att själva få vara värdar för elever från de andra länderna under en vecka. Då blir det bland annat köttbullar, svenskt fika och skid- och pulkaåkning. De sistnämnda aktiviteterna ingår i det undersökande av hälsofrämjande vanor som ingår i Erasmusprojektet. De kommer också att visa sevärdheter som Tännforsen och Ös­tersunds museum Jamtli och göra studiebesök hos några lokala producenter, som mathantverkarcent­ret Eldrimner och en chokladfabrik. På motsvarande sätt har de elever och lärare som rest till de andra städerna besökt en parmesanostfabrik i Parma, en russinodling i Denia och en fiskodling i Bergen.

Andreas Gustavsson var först tveksam till att söka till projektet då en tillfällig rektor föreslog det.
– Jag fattade inte riktigt vitsen med det.

Men då skolan blev antagen sa han ja till att ansvara för det tillsammans med skolans biträdande rektor, och fick åka på några inspirerande utbildningsdagar i Stockholm och senare på besök i de and­ra länderna.
– Det har varit otroligt roligt, riktiga smakresor!

Men inte bara det. Resorna har också givit inblickar i de andra kulturerna. Som att det kanske inte är så konstigt att många spanjorer äter en spartansk frukost, eftersom de äter sina kvällsmål klockan nio-tio på kvällen. För att inte tala om det faktum att undervisning i hem- och konsumentkunskap inte existerar i Italien och Spanien, och i Norge i betydligt mindre omfattning än i Sverige.
– De är väldigt avundsjuka på oss, konstaterar Andreas Gustavsson.

Han och de elever som besökt de andra länderna har också kunnat delge resten av skolan kunskap om att skolraster i södra Europa ofta tillbringas inomhus och att många skolor saknar skolgård.
– Det är förstås saker vi diskuterar med eleverna.

Foto: Marie Birkl

Och Andreas Gustavsson, som tidigare haft stort fokus på svensk husmanskost i sin undervisning, har fått större lust att jobba också med andra sorters rätter i fortsättningen, inte minst för att utöka elevernas motivation att prova nya smaker. Och varför inte göra nya varianter?
– Man skulle ju till exempel kunna göra en svensk tapas.
Han har också blivit mer benägen att prata om olika maträtters ursprung, ur olika aspekter: Vad har de för historia och hur produceras råvarorna?

I salen jobbar klassen koncentrerat vidare under diverse utrop – ”fy, vad äckligt det luktar!”, ”äh, krabba som är så gott!”, ”hur skalar man räkor?”, ”vi måste lägga upp det snyggt, det ska vara perfektion”, ”hur vet man att det är hundra gram?”

Så läggs de olika rätterna upp på fat och efter undanplock och disk är det dags att slå sig ner vid det stora bordet längst fram i salen. Grupperna presenterar sina respektive rätter och så skickas faten runt.
– Vi gör som vanligt, alla måste provsmaka, men ni behöver inte äta upp, säger Andreas Gustavsson.

Många rynkar misstänksamt på näsan åt faten med tapenade på crostinibröd respektive gurka och tar minsta möjliga tugga. Men nästan alla äter upp och några tar fler. Samma sak händer med havssalladen på räkor, krabba och majonnäs. Så är det dags för en blandrätt; pintxos, den baskiska tapasrätten som kännetecknas av att den hålls ihop av en tandpetare. I Lugnviksskolans tappning är den gjord på baguette med lufttorkad skinka som påminner om parmaskinka.

Nu kastar sig eleverna fram – detta gillar alla.

Andreas Gustavsson påpekar att parmaskinka ofta äts som förrätt i Italien.
– Ja, säger någon, i Italien är de gourmeter. Och så sitter vi här i Sverige och käkar spagetti och köttfärssås och tror att vi äter italienskt.

ur Lärarförbundets Magasin